Perfektion: Boku no Hero Academia (My Hero Academia)

Det var nog efter att en säsong avslutats I Haikyuu!! (rekommenderas starkt) som jag började leta efter en ny anime att titta på. Efter en snabb googling började jag titta på One Piece, dundersuccén om galna pirater. Men efter ett 30-tal avsnitt insåg jag att jag aldrig kommer att hinna i kapp med dagens avsnitt. Det finns för helskott 1001 avsnitt. Jag skulle behöva titta nonstop I 333,67 timmar. Två veckor utan en endaste paus. Det kommer aldrig hända. Jag sökte vidare och fann då en series om greppade tag I mig och fortfarande inte släppt taget, nu när den femte säsongen precis har avslutats. Boku no Hero Academia (My Hero Academia på engelska, men jag vägrar se japansk anime och spela japanska rollspel med engelskt tal) är precis vad titeln antyder en show om unga superhjältar som går i skolan. En speciell hjälteskola kallad U.A. High School, och en väldig stor del av serien handlar om just livet i skolan för ungdomarna. En dag drabbades världen av ett fenomen, folk fick superkrafter som här kallas för Quirks. Det ledde så klart till att vissa använde det för att göra goda saker medan andra valde det motsatta. Det låter lite likt X-Men nu när jag tänker på det, men förutom huvudpunkterna skiljer det sig rejält. Som i många anime-serier är det bästa karaktärerna och deras utveckling. Det finns de klassiska humoristiska karaktärerna, de missförstådda, de bittra och de underskattade.

Huvudkaraktären Midoriya föddes utan krafter och inga utvecklades under uppväxten heller. Tufft för en liten pojke som mest i världen vill bli superhjälte. En väldigt tidig scen är otroligt rörande när han tittar på ett videoklipp av hans idol, All Might och tårögt frågar sin mamma om han inte också kan få vara en superhjälte. Mamman, som har gett upp hoppet på att han ska få krafter slänger sig gråtande och omfamnar honom. Serien är väldigt bra på att spela på känslor. Många karaktärer har något tragiskt i sitt liv och ämnena kan bli väldigt vuxna. Den onde huvudkaraktären dödade till exempel sin familj av misstag när hans kraft kom fram och en av eleverna i klassen (och en av huvudkaraktärerna) tvingas leva i skuggan av sin far som är en av de största hjältarna på jorden. En hjälte som var hustrumisshandlare och en usel far.

Men saken är att serien ofta också fokuserar på karaktärerna som inte är huvudkaraktärer. Hela avsnitt kan handla om en elevs bakgrundsberättelse eller någon annan sidohistoria. Det gör att samtliga elever i klassen har sina egna motiv och personligheter. Det är aldrig någonsin oklart vad någon karaktär har för krafter. Det går från coola killar som Todoroki som har både eld- och iskrafter till Koda som kan prata med djur. Alla har sin roll att spela och de med krafter som används mer som support kommer starkt framhävas som otroligt viktiga. Det är en laginsats och alla ska vara med. Det är lätt att få sig sina favoriter, inte bara bland de goda karaktärerna. Faktum är att mycket tid också tillbringas med de onda karaktärerna, Villains som de kallas. Även här kan hela avsnitt visa en karaktärs bakgrundsberättelse, och inte bara den stora ondingen. Även sidokaraktärerna i gänget får väldigt mycket egen TV-tid. Det är makalöst hur bra karaktärsutveckling serieskaparna har lyckats få in trots att det ska fokuseras på så många olika karaktärer. Och dessutom göra det utan att det känns som att serien har ett segt tempo. Det är klart att det är de goda man hejar på, men jag känner även med de onda. Alla har sina anledningar.

Som du kanske redan har räknat ut kommer den kraftlöse huvudkaraktären så klart få superkrafter. Krafter som han får ärva av sin idol All Might och som visar sig vara den starkaste kraften av dem alla. En kraft som ska visa sig bli mycket viktig i berättelsen och inte alltid på det sättet man kan tro. När jag prata om tro så ska du inte tro att det här är något småfjantigt barnprogram. Det finns mängder med blod och död, sexskämt och de mer mörka ämnena. Den barnsliga humorn blandas mästerligt med sånt som kan vara väldigt tungt.

Det är svårt att låta bli att nämna det alldeles utmärkta ljudet, och då menar jag i synnerlighet röstskådespelarna och musiken. Det finns inte en enda dålig (japansk) röstskådespelare. Musiken står Yuki Hayashi för och då vet man att det kommer bli helt jäkla otroligt. Den här snubben ligger bakom musiken både här och i volleybollserien Haikyuu!! och han är fantastisk på att skriva musik som verkligen får mig att leva mig in i händelserna. Storslagna strider bjuder på bombardisk musik som får blodet att pumpa (You Say Run och titelspåret My Hero Academia) och lugnt och/eller sorgligt (Hero's Shadow).

Boku no Hero Academia har alltså precis avslutat sin femte säsong och nu ska jag behöva vänta till sommaren eller hösten för nästa säsong. Denna anime har allting som en bra anime bör ha. Rolig komedi, fantastisk musik och röster, en bra berättelse som bara växer för varje säsong, minnesvärda karaktärer, fullsmockat med action. Letar du efter en ny anime att titta på behöver du inte leta längre än hit. Du har 113 avsnitt att kolla på, 25 per säsong där den första säsongen hade 13. Det är bara att sätta igång. Plus Ultra!