Svenska
Gamereactor
artiklar
Bioshock Infinite

Gamereactors tior: Bioshock Infinite

Så har det blivit dags att grotta ner sig i arkiven igen för att kolla in spelen som fått vårt allra högsta betyg. Denna gång Ken Levines mästerverk Bioshock Infinite...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Om det var något som präglade utvecklingen av Bioshock Infinite, så var det strul. Utvecklare hoppade av, producenten Ken Levine anklagades för att bete sig illa, projektet startades om och det försenades om och om igen. Här borde man ju ha börjat tappa hoppet egentligen, men det gjorde jag aldrig. Bioshock hör till bland det absolut mest kompletta som finns att spela. Det har grafiken, det har gameplay, det har ljudet och det har storyn - allt förenat i ren magi.

Med det i åtanke var det därför inte så konstigt att jag ändå såg fram emot Bioshock Infinite. Kunde Levine ens komma i närheten av vad Bioshock erbjöd så skulle det bli något alldeles extra och det var med närmast darrande händer jag smög igång spelet. Jag räknade med makalösa twister, tankeprovocerande story och... ett riktigt jäkla mästerverk. Jag visste det inte där och då, när jag för fem år sedan recenserade, men det var spelhistoria jag upplevde.

Saxat från Gamereactors recension av Bioshock Infinite: Länk
"Eftertexterna rullar och tankarna rusar. Vad var det jag nyss fick uppleva? Jag stannar upp, lägger mig och vilar i fem minuter och bara funderar. Innan jag kommit fram till något vettigt inser jag att funderandet är ett svar i sig. Bioshock Infinite är en ny milstolpe för berättande i spel. Det spänger gränser, utmanar min hjärna och bjuder på en helhetsupplevelse som kommer att stanna kvar - och rentav göra mig lite smartare."

När jag i rollen som Booker DeWitt satt i en oansenlig eka på väg ut mot ett fyrtorn försökte jag snappa upp vartenda ord i dialogen. Jag visste sedan Bioshock hur väl manus var skrivet och var inte beredd att låta något gå förlorat på grund av att jag varit ouppmärksam. Där Bioshock utspelades på havets botten, visste jag att Bioshock Infinite utspelades ovan molnen i en flygande stad med så kallad amerikansk exceptionalism som ledtema.

Detta är en annons:
Bioshock Infinite

Ändå var jag inte riktigt förberedd på den totala knockouten det var att kliva av i Columbia och se en helt ny sorts spelvärld möta mig, en värld uppenbart skapad av det geni som trots allt är Ken Levine,

Saxat från Gamereactors recension av Bioshock Infinite: Länk
"Men trots förhandsinfo får jag flera gånger gnugga mig i ögonen och jag blir lika imponerad som DeWitt blir när jag beträder Columbias gator för första gången. De bjuder på en ljuvlig mix av ett romantiserat sekelskiftes-USA, kombinerat med svulstiga statyer, mäktiga byggnader och kullerstensbelagda alléer.

Spontant tänker jag för mig själv att det ju är här man ska bo, och jag njuter av att strosa genom en närliggande marknad med massor av livliga stånd där jag nästan kan känna doften av kanderade äpplen och sockervadd. Jag passar även på att roa mig med lite luftgevärsskytte på pappfigurer och att bara prata med folk.

Detta är en annons:

Men allt är inte frid och fröjd i Columbia. Under ytan bubblar något mycket otrevligt. Det tar ett tag innan jag inser att alla i denna idyll är vita människor som dessutom är djupt religiösa. De har tagit sin tillflykt från USA som de anser helt tappat koncepterna. Jag ställs snart inför riktigt hårdför och påträngande raslära som är som hämtad från antebellum-erans sydstater.

Jag tvingas mentalt att ta parti för det som händer, både mentalt och genom flera aktiva beslut och blir märkligt engagerad. Och det här med att hämta Elizabeth visar sig vara långt ifrån någon enkel sak. Vem är hon egentligen, varför denna sanslösa bevakning och vad innebär de konstiga val jag hela tiden ställs inför?"

Bioshock Infinite kändes högaktuellt när det släpptes, och på flera sätt känns det nästan ännu mer högaktuellt idag med den amerikanska MAGA-rörelsen och president Trump. Här finns drag från serier som A Handmaids Tale och Westworld flera år innan någon av de båda TV-serierna ens var påbörjade (ja, jag vet att det finns bokförlagor, vilka dock skiljer sig något).

Om vi bortser från det geniala och på alla sätt välskrivna manuset, för det är ju trots allt så att det är något vi hittar i fler spel, så börjar det snabbt visa sig vilket komplett paket detta är. Det som fick Bioshock Infinite att sticka ut lite extra var nämligen att det liksom Bioshock även levererade på alla övriga fronter. Det var vrålsnyggt både sett till teknik och design, ljudet makalöst (liksom skådespelarprestationerna) och framför allt var det roligt att spela.

Bioshock Infinite

Redan tidigt i äventyret fick jag bekanta mig med de rälsar som DeWitt ta sig runt snabbare och utföra spektakulära attacker. Arsenalen byggdes ut med varierade krutpåkar och utbudet av fiender var bra. Det var helt enkelt halvt omöjligt att ha tråkigt med Bioshock Infinite som åtminstone på pappret hade allt för att få Gamereactors högsta betyg. Ibland räcker det inte om de olika beståndsdelarna inte lirar ihop även om de är bra var för sig, men så var lyckligtvis inte fallet här.

Saxat från Gamereactors recension av Bioshock Infinite: Länk
"Striderna är både många och ofta ganska hårda, men jag slås ändå av hur ofta det faktiskt inte är någon action i Bioshock Infinite. Det här är absolut inte ett spel där fiender bara slängs mot en varpå man slentrianmässigt mejar ner dem och springer vidare. Tempoväxlingarna är kort sagt nära nog så bra som de kan bli.

Vad Irrational Games lyckas med är konststycket att berätta en historia som verkligen berör och som hela tiden utmanar mitt intellekt - samtidigt som man brassar på med de mest underhållande eldstrider jag varit med om på åratal. Vapnen är blytunga, fiendefloran är varierad och möjligheten att göra blodiga avslutningar med klon är skönt tillfredsställande."

Ändå är den största bedriften med Bioshock Infinite förmodligen Elizabeth. Den tjej man befriar och som följer DeWitt genom spelet och som förföljs av kultledaren Comstock. Där eskortuppdrag nästan uteslutande alltid hör till de sämsta i spel, bjuder Elizabeth på medmänsklig värme och tillför något i alla scener hon är med i utan att någonsin bli ett irritationsmoment. Än idag är det häpnadsväckande hur levande hon känns äventyret igenom.

I recensionen skrev jag att man får gå tillbaka tio år till Alyx och Half-Life 2 för att hitta något lika välskrivet, och jag tycker det står sig. Elizabeth blev något slags mittpunkt i en helt otrolig värld med en osannolik berättelse och en story som tar berättande i spel till helt nya nivåer. Det är otroligt svårt att överträffa ett mästerverk, men trots att jag verkligen älskar Bioshock så är det i slutändan Bioshock Infinite jag skulle säga är Ken Levines bästa spel och tillika ett stycke kulturhistoria som flyttade gränserna för hela spelmediet.

Saxat från Gamereactors recension av Bioshock Infinite: Länk
"Ni förstår själva att Bioshock Infinite inte är något vanligt spel. Visst kan man glatt skjuta sig igenom storyn och tycka att det var en kalastrevlig actionkaramell, men för den som vill finns det så många nyanser och så många lager av historia och filosofi att det för den påläste växer till något väldigt mycket större. Och det är just det som är styrkan med Bioshock Infinite. Det stimulerar både avtryckarfingret, fantasin och hjärnan till en underbar helhet som är absolut omöjlig att lägga ifrån sig.

Irrational Games har verkligen ansträngt sig för att få minsta lilla detalj perfekt och då behöver man inte tvinga på spelaren trams som obligatorisk multiplayer för att få sälja extra DLC. Bioshock Infinite är istället ett av de bästa spel jag någonsin har avnjutit, och det slutgiltiga beviset på att spel kan ge precis samma intellektuella tuggmotstånd som en riktigt bra bok eller film. Mitt stalltips är att 2013 års bästa spel i och med detta faktiskt redan är släppt."

Du har väl inte missat de tidigare delarna i denna artikelserie?
Gamereactors tior: Half-Life 2
Gamereactors tior: Crysis
Gamereactors tior: Halo: Reach

Relaterade texter

Bioshock Infinite: Burial at Sea - Episode 2Score

Bioshock Infinite: Burial at Sea - Episode 2

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Utvecklaren Irrational håller som bäst på att lägga ner och den avslutande delen av Burial at Sea blir deras sista bidrag till spelvärlden. Jonas har tagit reda på om de avslutar Bioshock-sagan på ett bra sätt...

Bioshock Infinite: Burial at SeaScore

Bioshock Infinite: Burial at Sea

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Irrational Games tar oss återigen med under ytan, ned till Rapture för kusliga noir-äventyr på havets botten. Jonas Mäki har recenserat Burial at Sea...

Gamereactors tior: Bioshock Infinite

Gamereactors tior: Bioshock Infinite

ARTIKEL. Skrivet av Jonas Mäki

Så har det blivit dags att grotta ner sig i arkiven igen för att kolla in spelen som fått vårt allra högsta betyg. Denna gång Ken Levines mästerverk Bioshock Infinite...



Loading next content