Svenska
Gamereactor
artiklar

Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Då! Var det dags... För alla delar av Gamereactors redaktion att beskriva 2020-spelet som de väntar allra mest på...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Henric Pettersson:
Spider-Man: Miles Morales
Eftersom Marvel's Spider-Man var precis det spelet jag hade hoppats på att det skulle vara, kunde jag inte blivit gladare när man avslöjade att ett nytt spel i serien var på väg. Denna gång om Miles Morales som tack vare Spider-Man: Into the Spider-Verse fått en bredare publik. När jag recenserade föregångaren berömde jag det för sin fantastiska grafik och jag kan inte vänta på att få sätta tänderna i Miles äventyr på min sprillans nya Playstation 5. Ge mig ett likadant spel, fast med mer varierade sidouppdrag och inte identiska brott att stoppa så är jag nöjd. Det hade dessutom varit kul om Venom var huvudskurk där Miles Venom Strike introducerades. Han var ju trots allt med som hastigast i föregångaren så såvida Insomniac inte sparar honom för Peters nästa äventyr kan vi nog förvänta oss att se honom i detta.

Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Leeloo Hägglund
Baldur's Gate 3 (Early Access)
När det basunerades ut från ovan att redaktionen skulle dela med sig av vilket kommande spelsläpp som inducerade mest dregel blev valet för mig samtidigt enkelt och lurigt. Låt mig förklara, det kommande spel-halvåret ser inte extremt lockande ut i sin helhet, majoriteten av det som väntar över krönet är nog för någon annan helt enkelt. Kort och gott så fanns det inte nog många spel på kartan för att grubblandet skulle kunna nå den där hak-kliande-eremit-som-bor-uppe-på-ett-berg-nivån. Om vi rör oss förbi detta och försöker ta oss an det luriga så blir det... Ja, lurigare. Jag var från början bombsäker på att jag skulle ge Cyberpunk 2077 min röst, ett spel jag febrilt inväntar. Men, det visar sig att det finns två spel på horisonten jag innerligt ser fram emot att få ta mig an. Båda rollspel men i väldigt annorlunda förpackningar. Jag snackar såklart om Larian Studios kommande fortsättning på allas våran älskling Baldur's Gate 2! Vi fick vänta en så kallad "stund", men snart kommer vi spelare få återse Svärdkusten, denna gång i spelmekaniskt modernare tappning.

Detta är en annons:

Efter en del grubblande har jag landat på Baldur's Gate 3. Både ettan och tvåan är upplevelser som ankrat sig fast i min hjärna sen barndomen, men också spel jag älskat att ta mig igenom med vänner som vuxen. Med 19 års väntan tillkommer ju en del höga förhoppningar, men efter att ha spelat och älskat ungefär varje sekund av Divinity: Original Sin 2 är jag övertygad om att detta inte kan bli annat än magiskt. Vanligtvis skulle jag nog inte lista ett early access-spel, men det har kommunicerats att spelet kommer släppas som både expansivt och förbi vad man skulle kunna kalla beta-fasen. Ställer mig väl egentligen lite tveksam till såna ord, men jag väljer att vara naiv nog att svälja det. Ge mig Baldur's Gate 3, nu!

Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Marie Liljegren:
Assassin's Creed Valhalla
Även om namnet Eivor inte tar fram den grymma vikingakrigaren som bor inom oss Svenskar utan mer frammanar bilden av vår bambatant från mellanstadiet med hårnät och nikotingula tänder eller Kassörskan på 21:ans Livs som hade mått bra av en Behå så verkade det vara det namn som Utvecklarna Ubisoft Montreal fastnade för och tyckte ekade av hjältemod, blodtörsthet och stridslust. Bara tanken att vi snart ska få dyka ner i Nordisk Mytologi och gotta in oss i storslagna plundringar och svinga en yxa eller två mot bleknosade Engelsmän får det att rycka av längtan i mina speltummar. Att äntligen spelserien landar i norden, på vår egen bakgård, Norge känns extra fint om så bara för en liten stund innan äventyret fortsätter över havet till England.

Känslan att få stå bredbent med fötterna på ett långskepp medans vinden och skummet av vattnet piskar över ansiktet i väntan på plundringståg och jakten på en plats att få bygga vår bosättning på får mig att önska att November kom med stormsteg trots att sommaren inte har tagit sitt sista andetag av sol och värme och grillkvällar. Ser verkligen fram emot vad jag hoppas blir ett storslaget spel med en lika storslagen öppen värld att utforska! Och utforska är något av det bästa jag vet, som en blodhund nosar jag runt kartan i jakt på rikedom och vad jag har förstått så kommer kartan på detta spel verkligen behöva utforskas och inte som innan servera platser på ett fat för spelaren så dags att ta fram sitt inre Tryffelsvin. Så i väntan på att Assassins Creed Valhalla kommer så sitter jag här och flätar håret, målar en krigsmålning med en blå ögonskugga som överlevt 80-talets glansdagar och tränar på mitt stridsrop. Snart Eivor är det du och jag som ska göra England osäkert! Längtar du lika mycket som jag?

Detta är en annons:
Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Olof Westerberg:
Halo Infinite
Jag är inte ens säker på att jag kommer att spela Halo Infinite, men omständigheterna kring dess release är så nervkittlande att jag inte kan låta bli att känna mig alldeles svettig. Jag vill verkligen att det här blir bra. Sen Halo blev en slags symbol för Xbox från och med 2001, och jag spelade det sönder och samman i både single- och multiplayer, så har jag följt seriens utveckling. När vi nu i slutet av nuvarande generation kan se ett visst misslyckande från Microsofts sida att hävda sig via konsolförsäljning, vilken visserligen kan sägas uppvägas i mängden Game Pass-användare, så fick nu senast Halo Infinite en slags metaforisk status på Microsofts presskonferens. Om Microsofts mest anrika serie, med mängder av ekonomiska medel, tid och kompetens, inte kunde prestera bättre, hur ska då Xbox Series X kunna hävda sig gentemot Ps5, tycktes det låta från opinionen. Om den devisen - blir Halo Infinite bra så blir lanseringen för Xbox Series X bra - stämmer, så hoppas jag för allt i världen att 343 lyckas leverera. Grundtonen ska sättas för hela nästa generation i vad som är det första Halo-release-spelet sen första Xboxen, och det står helt enkelt mer på spel här än någonsin. Ni kan bara ana vad jag längtar, med nerverna på helspänn.

Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Andre Lamartine:
Cyberpunk 2077
Det finns alltid en risk för att CD Projects überambitiösa rollspelstitel återigen försenas, men det kvittar om det släpps nästa år eller året därpå; Cyberpunk 2077 kommer fortfarande att vara mitt mest efterlängtade spel och inget annat spel i år kommer ens i närheten av det som Night City kommer att erbjuda. Vilket annat spel kommer att låta dig skräddarsy ditt könsorgan, leva ut dina cyberpunkdrömmar i en hårdkokt dystopi och sälja din själ (eller data) till de giriga megabolagen? Night City ser att erbjuda allt som gör subgenrens undre värld så fascinerande, där man som cyberpunk-älskare fylls av neondränkta fantasier och farligt höga förväntningar. Jag vill känna stanken av desperation när jag kliver in i bedrägliga gränder, jag vill utrusta min lowlife-kropp med det bästa som cyberteknologin har att erbjuda, jag vill hacka folks cyberhjärnor med både teknologi och katanas och jag vill framförallt bländas av CDPR:s vassa historieberättande i vad som ser att bli en galet dynamisk spelupplevelse. Cyberpunk 2077 behöver inte revolutionera spelmediet, det behöver bara påminna mig om varför CDPR är att lita på som spelföretag och få mig att aldrig släppa taget om handkontrollen. För det är väl inte bara jag som spanar in alla trailers och demoklipp på daglig basis?

Höst-spelen vi längtar mest efter (1)

Johan Vahlström:
Yakuza: Like a Dragon
Kanske känns lite konstigt att längta mest efter ett spel som redan släppts. Det var förvisso i Japan. Vi i väst har fått vänta. Jag älskar Yakuza-serien och allt vad Kiryu och hans vänner (och ovänner) ställt till med, men nu är ju det sagan slut och det är dags för en helt ny huvudfigur att kliva in i bilden. Det ska bli spännande att se hur detta ter sig och från vad jag förstått är det mycket som kommer att vara annorlunda, både i spelmekaniken och så klart i berättelsen. Jag ser fram emot att spendera upp emot eller över 100 timmar i ännu ett Yakuza-spel och vad alla sidouppdrag och småspel har att erbjuda. Det finns knappt något spel som kan det här med att göra sidouppdrag än Yakuza-serien. Jag skulle kunna försöka mig på att beskriva dem, men det går helt enkelt inte. De är galna, roliga och intressanta. Eller, har varit. Hur allt detta blir i Yakuza: Like a Dragon får jag se när det kommer.

Del 2 publiceras på måndag.



Loading next content