Jag skulle tro att jag är den person på redaktionen som har den kanske svagaste relation till Sonys konsoler. Visst, jag är ju den yngsta av oss men jag tänker framför allt på att Playstation 4 är den första konsolen från Sony som jag ägt. Jag har istället tillbringat min uppväxt tillsammans med Nintendos konsoler. Lyckligtvis har jag haft personer i min närhet som gjort det möjligt för mig att växa upp även med Sonys konsoler. I den här artikeln får du läsa om mina favoritögonblick med dem.

Mina favoritögonblick med Playstation
Min kompis visar mig Crash Bandicoot
Herregud vad ung jag låter när jag inser att Crash Bandicoot släpptes samma år som jag föddes. Som du säkert förstår så dröjde det därför några år till innan jag kom i kontakt med pungdjuret och jag skulle gissa på att det skedde ungefär sex år efter att det släpptes, när jag sprang tvärs över vägen, upp för den lilla asfalterade backen för att leka med min kompis som jag så ofta gjorde som liten. Ofta hamnade vi framför den lilla, lilla tjock-TV:n och turades om att hålla i handkontrollen och ta oss förbi alla hinder som spelen presenterade för oss. En dag hade han fått ett nytt spel och vi satte i skivan och satte oss ned för att spela. Det var just Crash Bandicoot och detta kom att bli det spel som vi oftast spelade ihop. Vi kunde börja om spelet hur många gånger som helst utan att tröttna, och eftersom det var så fruktansvärt svårt som ung tog det också tid för oss.

Varje gång börjar vi på ruta ett i Tekken 2
Det fanns en tid innan Crash Bandicoot. En tid då min kompis inte hade särskilt många spel att välja mellan. Ett av spelen som då fanns att välja bland var Tekken 2. Vi hade aldrig någon aning om vad vi gjorde utan hamrade mestadels på alla knappar för att (förhoppningsvis) dela ut en saftig smäll mot vår motståndare och vi kämpade länge med att låsa upp alla karaktärer. Vid denna tid hade min barndomsvän inte heller något minneskort vilket ständigt ledde till att vi började om på ruta ett igen. Men kul - det hade vi.

Detta är en annons:

Mina favoritögonblick från Playstation 3
Naughty Dog frälser mig med Uncharted
Under den förra generationen höll jag mig till Nintendo Wii och Xbox 360. Därför stiftade jag aldrig bekantskap med Playstation 3 förrän i slutet av generationen. För det var först när jag fick låna min väns Playstation 3 för att få uppleva Uncharted-serien som jag verkligen såg värdet i att äga en konsol från Sony. På bara en dag spelade jag igenom Uncharted, jag vet att det är kort och därmed inte så märkvärdigt, men jag älskade varenda sekund av det (något jag däremot inte gör idag). Just då var det så länge sedan jag kände en så stor spelglädje att jag hade svårt att hämma mig från att starta upp Uncharted 2 med detsamma. För det gjorde jag. Under en veckas tid sköt jag mig igenom de tre titlarna och jag älskade varenda sekund av det och snabbt därefter kände jag mig tom. Hur skulle något spel hädanefter kunna toppa Uncharted 3, och skulle det dröja länge tills dess?

Jag gråter en kvart in i The Last of Us
Det visade sig att det inte skulle dröja länge alls. För Uncharted-titlarna var inte de enda spelen som jag lånade med mig. Det spelfodral som låg underst i högen var nämligen The Last of Us och just då hade jag ingen aning om vad jag stod inför. Efter att ha varit omtumlad av Uncharted 3 var det dags att ställa mig inför vad som skulle kunna liknas med en högtryckstvätt. Bara en kvart in var mina kinder lika blöta som om jag hade stått framför en åtminstone. Aldrig hade jag någonsin varit med om ett spel som fattat ett sånt järngrepp om mig från start. När Sarahs liv tynade bort i armarna på Joel och han bad för sitt liv att hon inte fick lämna honom trollades en klump fram i min hals och tårarna rann ned för ansiktet och droppade ned i mitt knä. Det gick att hindra och det är ett spelögonblick jag aldrig kommer att glömma.

Detta är en annons:

Mina favoritögonblick från Playstation 4
Marvel's Spider-Man uppfyller min speldröm
Adrenalinet rusar i min kropp samtidigt som jag dyker ned från toppen av Avengers Tower. Det är ännu en solig dag i New York och nedanför mig ser jag den stressade trafiken komma närmare och närmare mig. Plötsligt riktar de gående på gatorna sina huvuden uppåt och tjoar högt när jag kastar ett nät och med en sanslös fart svingar mig förbi innan mitt huvud kolliderar med asfalten. Sirenerna från polisbilarna ekar högt och jag fortsätter svinga mig fram längs med gatan för att ännu en gång assistera NYPD. Det är en helt vanlig dag i en upptagen superhjältes liv, och jag älskar varje sekund av det. Marvel's Spider-Man var allt jag hade önskat mig att ett välgjort spel med spindeln skulle vara. Jag vet att det låter fjantigt och som hämtat från en IGN-recension med det här spelet fick mig verkligen att känna mig som Spider-Man. Min största speldröm var uppfylld.

Final Fantasy VII, ett av mina favoritspel, släpps äntligen i en nyversion
Final Fantasy VII har alltid varit ett av mina mest älskade spel sedan jag upplevde det för första gången. Jag hade i flera år sett fram emot remaken av spelet och när Jonas Mäki talade om för mig att vårt recensionsexemplar hade anlänt stirrade jag först bara några sekunder på meddelandet. Det kändes surrealistiskt. Den bubbla jag då befann mig i spräckte min bättre hälft snart hål på när hon frågade vad som försiggick och jag gick ifrån henne medan jag försökte finna ord till att förklara vad som just hade hänt. Och strax senare satt jag där och upplevde Clouds äventyr på nytt igen. Jag var lyrisk, och jag tror inte att någon kan ha missat det när jag delade ut min första tia här på Gamereactor, någonsin.

Jag dör gång på gång i Bloodborne
Jag älskar Dark Souls. Har alltid gjort. Men vid lanseringen av Bloodborne hade jag aldrig spelat Dark Souls. Jag visste därför inte vad jag stod inför. Visste inte att jag skulle dö fler gånger än jag någonsin gjort i något annat spel tidigare. Bloodborne var frustrerande till en början men snart förälskade jag mig i dess utmanande struktur och dess känsla av belöning efter att ha dräpt en mardrömslik boss. Idag håller jag det varmt om hjärtat och hoppas på att jag någon gång, när det än blir, får återvända till universumet. Jag är redo. Redo för att dö igen. Och igen. Och igen.

Hur ser dina favoritögonblick från dessa fyra Sony-konsoler ut?