Redaktionen Resonerar: Har biograferna en framtid?

Marcus Persson:
Uppskjutna storfilmer, hårda Corona-restriktioner och sinande kassor. Finns där en framtid för biograferna i Sverige även efter pandemin? Enligt senaste statistiken har Svenska Bio hittills i år gått back med cirka 70 miljoner kronor och Filmstaden vill inte ens delge någon exakt siffra utan nöjer sig med att säga att de opererar på en 25-procentig kapacitet i dagsläget. Tidigare i höst fläskade Disney ut Mulan direkt på sin strömningstjänst och valde helt att kringgå biograferna, vi har även sett samma tendenser från flera andra produktionsbolag vilket också brett på problemet för de redan trängda, ekonomiskt blödande företagen. Är detta framtidens melodi? Nu när folk börjat vänja sig vid 'day one'-streaming vid sina 4K TV:s med surround-anläggningar så är frågan om biograferna ens har någon roll att spela efter pandemin? Jag är nyfiken på vad ni andra tycker och tänker kring detta.

Petter Hegevall:
Å ena sidan vill jag tro att bio kommer att blomstra igen för om det är något vi vet är det ju att de flesta av oss har guldfiskminne och att vi är flockdjur, rör oss dit alla andra går. På så sätt tror en del av mig att bio kommer att återhämta sig. Samtidigt finns det en annan (lite lite mindre) del av mig som befarar att detta är slutet, på en kanske lite väl gammaldags sätt att visa upp underhållning på. Kanske är corona slutet för traditionella biografer och den där Sean Parker-lösningen där vi köper bio-pass via TV:n hemma, är det som kommer att gälla i framtiden.

Personligen, som inbiten filmfanatiker, skulle jag naturligtvis sörja om det slutade så. Om biograferna på sikt försvann. För det finns något så otroligt mysigt i att gå iväg, särskilt på en premiär, och bänka sig i de mörkröda plysch-stolarna. På samma sätt blir jag nästan alltid besviken på hur varenda svensk bio har klen bildkvalitet med kass ansi-kontrast och usel svärta samt undermåligt ljud där det alltid spelas för högt. Alltid. Det finns något smygvidrigt i att betala 150 kronor för att se en film i halvklass kvalitet kan en teknikdåre som jag tycka, och lägger man då sen till kasst biovett då folk pratar i telefon och allt annat dumt - så kanske framtiden inte har plats för bio som format?

Henric Pettersson:
Jag kanske är naiv och vill verkligen inte att biografernas tid ska möta sitt slut. Inte nu. Och jag tror att en klar majoritet håller med och således inte kommer att acceptera att biograferna begravs. Därför tror jag inte att biografer kommer att försvinna, även fast många väljer att släppa sina filmer på streaming-tjänster istället. Som Petter nämner är vi flockdjur som väljer att dras till, i detta fallet, biografer. Även fast bio numera är svindyrt samt att det kan komma att bli dyrare efter pandemin för att åtminstone ta igen en liten del av de förlorade pengarna, kommer folk vilja gå ut. Att se en film hemma i soffan är för många inte detsamma.

Jag tror inte att någon egentligen vill att biografer ska försvinna. Ja, de som har investerat i en schyst hemmabio bryr sig kanske inte lika hårt, men samtidigt spelar det för dem ingen roll om andra kan gå på bio. De flesta har ingen hemmabio hemma och skulle därför föredra att knalla iväg till stan någon gång ibland. Så nja, jag tror väl egentligen inte att bion är hotad, även om det just nu ser mörkt ut.

Petter:
Jag tror till skillnad från dig dock inte att särskilt många procent av de som går på bio i Sverige går för att de saknar hemmabio eller vill åt den otroliga bilden/ljudet, som sagt. För den delen är så klen i vårt avlånga land även om undantag som exempelvis Centrumbiografen eller Bergakungen såklart existerar. Jag tror hellre att folk vill se nya filmer när de är nya, och att det blir en social grej - som så mycket annat. Men jag kan absolut ha fel. Vet bara att man knäcker 90% av Sveriges biosalonger rent audiovisuellt för en ganska blygsam budget.

Olof Westerberg:
Bio kommer nog inte att vara detsamma före och efter pandemin, det tror jag inte. Precis som att många arbetsplatser insett möjligheter för omstrukturering under Corona, så tror jag att bio som fenomen kommer till viss del byta skepnad. Hur det kommer att ske, det kan jag omöjligt förutse, men jag kan ge ett exempel från min vardag. Jag älskar att gå på det som här i Lund kallas Kino, vilket är en biograf som jobbar ihop med folkets bio och därmed bjuder på lite "smalare" utbud. Det är en lite billigare upplevelse, ofta runt 100 kronor, och filmerna går sällan att få tag på i efterhand på t ex Netflix eller HBO, utan om man missar något tvingas man ofta köpa dem på DVD (nej, dessa filmer släpps knappast på Blu-ray).

Jag har alltså inte haft jätteproblem med att SF inte visat film nu under några månader. Även om jag kan tycka om blockbusters - som Tenet nu senast, herregud vilken fet film - så kan jag ofta se dessa storfilmer billigare och enklare i efterhand på min kammare, med en åtminstone hyfsad audiovisuell standard. Däremot så har jag missat en mängd mindre uppmärksammade filmer som jag sällan kommer att få chans att se igen, och det sörjer jag. Därför känner jag att de mindre biograferna fortfarande fyller en lucka med sitt utbud och urval, medan jag är mer osäker kring SF:s framtid. Jag tror helt enkelt inte att en större skärm/ljudsystem i sig spelar så stor roll.

Andre Lamartine:
Biografer lär absolut återvända i någon mån för att de påkostade popcornrullarna ska överleva i längden. Traditioner såsom filmfestivaler lär fortsätta när pandemin väl har lugnat ner sig och det är väl bara en tidsfråga innan folk flockas tillbaka till den närmaste SF-salongen för att svälja nästa Marvel-spektakel, men det blir kanske svårt att återhämta sig till sina forna glansdagar efter att biopubliken inser hur mycket bekvämare streaming-premiärer faktiskt är. Om något pekar väl coronakrisen på att det börjar bli dags att tänka utanför lådan den här gången, då man snabbt tappar intresset för uppskjutna storfilmer om man ständigt måste vänta på filmpremiärer som alltså inte är indiefilmer eller uppvärmda rester från 20 år tillbaka. Intresset svalnar snabbt och de försenade filmerna ifråga bara dammar. Bioexklusivitet tappar ju sitt nyhetsbehag och lite av sin identitet när exempelvis Disney väljer att släppa Soul till sin streaming-tjänst, lagom till jul. Framtiden väntar kanske i vardagsrummet, omvirad i en filt; inte i en kall parkeringsplats utanför närmaste, proppade galleria.

Man känner sig såklart splittrad som filmentusiast då biografen var lite som ett andra hem under de filmtokiga tonåren. Jag vill exempelvis att Dune ska blir tillräckligt framgångsrik för att få grönt ljus till uppföljare, men man har numera vant mig vid tanken att inte behöva pallra sig till mediokra biografer för att hinna med de stekheta premiärerna. Jag insåg nämligen hur lite jag saknade de dammiga biofåtöljerna, prasslande godispåsar, de skrala ljudsystemen, överprisad snacks och andra störningsmoment när jag såg Tenet på bio. Om det inte var pandemin så kommer det ett annat skäl till att förflytta den röda mattan till sitt eget hem.

Petter:
Frågan är bara vad som sker med blockbuster-toppkategorin inom filmvärlden.... framöver. För de senaste tio åren (framförallt) har det ju inte varit alldeles omöjligt även för filmbolag som inte stavas Disney eller Warner att spela in en miljard dollar på bio, och därmed har ju dagens storfilmer blivit större, större, större och större. Nu... Om biograferna går en långsam död till mötes, kommer ju det att ändras. Kanske blir det till det bättre - mindre effektonani, mer riktig story. Kanske blir det helt vidrigt trist att leva utan Avatar 2, Dune 2 eller Fast & Furious 26. Vad tror vi?

Olof:
Blockbuster-bubblan kommer att spricka, definitivt. Det är en enorm inkomstkälla som försvinner. Frågan är inte om, utan hur stor skadan blir och hur länge den består. Förhoppningsvis hittar industrin snart en smidig lösning som anpassar sig till situationen. Vi ser liknande tendenser inom spelindustrin med "games as service", vilket gör sitt bästa att ersätta skenande utvecklingskostnader av spel. Även om det knappast är vad vi fått inom spelvärlden, så hoppas jag att det i filmens fall kommer leda till mer säregna berättelser och större risktagande där man inte står i total beroendeställning till fokusgruppers gillande. En film kan inte tilltala alla, och en (på tok för stor) budget som kräver det utgör urusla förutsättningar för filmskapande.

André Wigert:
Nu går jag utanför ämnet, men för min del inleddes början på slutet för biotittande redan för några år sedan. Skogstokiga biogäster som inte får igen truten har blivit mer regel än undantag de gångerna jag har gått på storstadsbiograf och lösningen i första hand blivit att invänta Blu-ray-släppet - och vid riktiga storfilmer där det inte går att vänta har vi gått på oattraktiva tider. Ironiskt nog har det så klart blivit bättre nu under pandemin sedan de öppnade upp igen med en väldigt decimerad publik. Sedan tror jag som många föregående talare att allting definitivt kommer bli som vanligt igen, så länge storrullar fortsätter att hålla sig tidsexklusiva till biograferna.

Petter:
Mm, håller med dig om mycket av det du skriver Wiggan. Ibland tycker jag att bio känns så förlegat av just den där anledningen... Att ens 150-kronors-upplevelse så otroligt enkelt sabbas av ett enda rötägg som exempelvis inte kan sluta prata med sin kompis. Det händer ju ofta, trist nog.

Jonas Mäki:
Jag skulle sakna biografer, men hoppas att det samtidigt kanske kan bli något av en nytändning, när de ska försöka få publiken tillbaka igen om ett år eller två. Det kommer inte räcka med popcorn för 60 kronor, avslagen läsk för 40 kronor och - som Petter säger - rätt undermålig teknik när folk suttit hemma och kollat in nya rullar istället. Kanske kan det bli ett gyllene tillfälle att faktiskt se över tekniken och försöka göra upplevelsen mer premium. Jag vill ha riktiga reclinerfåtöljer att sitta i, enorm fallhöjd till grannen framför och möjligheten att köpa med mig en god burgare, en öl och glass eller annat gott till rullen. Sådant koncept finns redan i bland annat USA, men kanske kan det nu få mer spridning. För att bänka sig i biomörkret är mysigt och jag tror inte heller Hollywood blir det samma utan möjlighet till snabba biointäkter. Men det är bara att inse att biokonceptet inte riktigt hängt med i tiderna.

Henric:
Nu jobbar jag ju inte på Filmstaden och har aldrig gjort det och kan därför inte sätta mig in i hur deras arbetsuppgifter ser ut. Men det hade varit önskvärt om de hade en större närvaro i salongerna ibland för att folk ska hålla truten. Ibland säger jag till dem men ibland gör det ingen skillnad alls om det handlar om skitungar. Visst finns viljan att gå ut och säga till personalen men då missar jag ju också delar av filmen som jag betalt mycket pengar för, samtidigt som jag ska behöva resa mig upp i mitten av raden och tränga mig förbi andra. Det funkar liksom inte.

Marcus:
Jag går i Olofs fotspår här, både tror och hoppas att blockbuster-bubblan kommer spricka. Det känns inte hållbart med dessa effekts-onani filmer som går loss på hundratals miljoner dollar att producera, speciellt inte när man ser vad som faktiskt går att åstadkomma med långt mindre budget. Kanske är jag naiv och ser till mina egna intressen men jag tar hellre tio intimare filmer med mindre kända skådespelare och mer sparsmakade, praktiska effekter snarare än en stor dunder-rulle där femtusen asiater slavat med specialeffekter för att föryngra Tom Cruise när han springer.

Men mer än något annat så tycker jag inte att bio i Sverige håller måttet, varken bild eller ljudmässigt. Och nej, jag inser att långt ifrån varje svenne-banan i vårt avlånga land har en frustande anläggning hemma i vardagsrummet men om Filmstaden med flera ska kunna överleva så behöver de också förbättra sig. Medelmåttigheten är för påtaglig idag. För att inte tala om hur mycket det genomsnittliga förstörs av publiken man delar salong med. Nej, för mig är bio bäst hemma. Särskilt idag.

Nu vill vi gärna veta vad du som läser tycker/tror i denna frågan.