Mitt favoritögonblick med Xbox (Jolin)

Mitt favoritögonblick med Xbox:
Halo: Combat Evolved
Jag minns hur jag aldrig hade rört ett skjutspel. Mina konservativa föräldrar var oroliga att våld skulle normaliseras att jag och min bror en dag skulle realisera motorsågsmassakern. Därför hade vi endast Mario, Link och Pokémon hemma hos oss på TV-skärmen. Jag klagar verkligen inte, det var underbara spel allihop, men mitt liv förändrades efter en helg med vännerna i Uppsala. Vår kompis, som var lite äldre, lite coolare, och lite mer mogen, hade fått en Xbox med Halo: Combat Evolved och 3 handkontroller. Vi satt, alla fem av oss, sent in på natten med ögonen fastklistrade på skärmarna. Det spelade ingen roll att vi var ett ojämnt antal. Det spelade ingen roll att två av oss fick titta på. Det spelade heller ingen roll att en av oss tioåringar fick sitta med The Duke i sina små dvärghänder. Att utforska varje bana var en upplevelse i sig som vi hoppades aldrig skulle ta slut. Sidewinder och Blood Gulch var alltid våra favoriter som spelades på repeat, och startar jag Halo: CE på Master Chief Collection rider jag nostalgivågorna tillbaka till en tid utan besvär, utan problem, utan oro. Jag må vara uppväxt med Nintendo, men kvällen i Uppsala förändrade mitt liv för alltid, och lyckligtvis blev varken jag, min bror eller mina vänner några massmördare.

Mitt favoritögonblick med Xbox 360:
Guitar Hero 3
Det är en dåligt bevarad hemlighet att jag är svag för popmusik. Idolstjärnornas silkeslena stämmor fick mig smälta och dagens k-popdängor får höfterna av att svaja. Men det var en period i mitt liv då rocken tog över. Det var faktiskt mina systrar som fick Guitar Hero 3 i julklapp, vilket jag fnös lite elitistiskt åt: riktiga gamers spelar med handkontroll såklart, inte platsgitarrer. Men bara en vecka senare rörde aldrig mina systrar det igen. Istället satt där dagarna ut och gödde min inre rockstjärna och slipade på mina gitarrsolon. Jag ville inte vara en töntig skolkille längre, jag skulle bli en nästa Slash. Jag minns hur stolt jag kände mig när jag äntligen klara av Barracuda på expert för första gången. När jag sedan bemästrade min absoluta favoritlåt, Cliffs Of Dover, på högsta svårighetsgraden kände jag att världen kunde kyssa mina fötter. Jag har lagt ner otaliga timmar på Guitar Hero 3 och skulle nog kunna lägga mångt mycket mer idag om jag bara kunde hitta plastgitarren. Det var på många sett ett av Xbox 360s bästa spel enligt mig och än idag grämer jag mig lite över att jag aldrig lyckats klara Through the Fire and Flames på expert.

Halo 3
Tar jag en titt i backspegeln är det mycket Halo, vare sig jag diskuterar Xbox eller min uppväxt generellt. Det är få spelserier som haft lika stark inverkan på mitt liv som Halo-serien och det är framförallt Master Chiefs trea som särskiljer sig som guldkornet i stacken. Inte bara hade jag och mina vänner vuxit upp och satt nu med varsin handkontroll, men Halo 3 revolutionerade FPS-scenen med forge och MLG. Det var den perfekta blandningen av vildsint kaos när vi drog igång underbara Custom Games och svinseriöst action när vi körde rankat. Jag minns hur vi brukade skolka från lektionerna för att spela Halo 3. Jag minns hur en vän, som inte hade Xbox, reste hela vägen från Sundbyberg till Solna en vardagsmorgon för att spela lite Halo 3 innan vi for till skolan. Jag minns hur vi samlades för att se MLG-turneringar och drömde om att stå där som mästare en dag själva. Vi var besatta. Nej, vi är fortfarande besatta. Halo 3 har format flera av mina vänskaper och än idag samlas vi en gång per år för att avgöra vem som får skryträttigheterna tills nästa gång. Halo 3 är tidernas bästa mutiplayerspel, och det är lika roligt än idag.

Tales of Vesperia
Det är extremt sällan jag spontanköper ett spel som får mig att tappa hakan, men titt som tätt inträffar närmast det omöjliga och Tales of Vesperia var ett sådant ögonblick. Under sommarlovet snubblade jag över Jonas recension som prisade spelet med den åtråvärda "Vi älskar dig"-symbolen. Ett rollspel där både jag och broshan kunde lira tillsammans? Vi var sålda. Och efter drygt 100 timmar var vi klara och mycket nöjda, dock inte belåtna. Istället drog vi igång äventyret ånyo och denna gång skulle varje detalj upptäckas och varje uppdrag utföras. Tales of Vesperia är äventyret jag delar mest glada minnen med ihop med min bror och således kommer jag alltid att hålla Yuri, Estelle och resten av gängets resa väldigt nära hjärtat.

Mitt favoritögonblick med Xbox One:
Halo 5
Jag avskydde Halo: Reach såväl som Halo 4. De var inte usla spel, snarare tvärtom, bra spel, men dessvärre levde de inte upp till sitt arv. De var aldrig i närheten av trean och när femma presenterade vart jag taggade till tusen i hopp om att detta skulle vara renässansen för min favoritserie. Jag köpte en Xbox One enbart för Halo 5: Guardians och inväntade ivrigt spelets premiär. Men nej, det var inget vidare första intryck. När jag var klar med kampanjen satt jag där besviken. Men all min besvikelse sveptes nästan bort så snart jag drog igång mutiplayer. Halo 5s online-del var adrenalinframkallande skoj och kändes som ett makalöst kliv i rätt riktning jämfört med fyran. Välpolerat, grym spelmekanik, och en klockren spelkontroll definierade min upplevelse med Halo 5: Guardians som enligt mig står som ett av generationens mest underskattade spel.

Limbo
Sanning är att jag inte spelade mycket på Xbox One. Den stod mest och samlade damm. När jag stötte på Limbo så fick dock min Xbox köra ett ordentligt träningspass. För när jag väl drog igång äventyret ställdes handkontrollen aldrig ner förens jag var klar. Playdead är en bländande studio vars spelmagi omöjliggör pauser och sömn. Deras pusselspel Limbo trollband mig från första början till sista scen. Så fort jag vaknade i den mörka världen var jag fängslad och i takt med stigande utmaningen växte inte endast jag som spelare utan även underhållningsnivå. Limbo är en av generationens bästa pusseluppleveser som egentligen bara toppas av studions andra spel: Inside.