Tidernas 10 bästa julfilmer (2)

Här hittar du den första delen av denna artikel: Länk

(5) Black Christmas (1974)
Bob Clarkes becksvarta skräckis är den utan diskussion mest svårsmälta och dystra av julklapparna under filmredaktionens julgran i år som med sin kvävande drypande stämning bjuder på något helt annat än vad som normalt hör julen till. Här finns inga glada rim, välklädda glittrande granar eller varm och gemytlig familjekänsla. Nej detta är så långt ifrån Kalle Anka och hans vänner man kan komma och bjuder med oss på en gastkramande vintersaga om en psykotisk mördare som gör livet mer än surt för de stackars inneboende i ett studenthus i Torontos utkanter. Black Christmas må vara lite formell på pappret men med sitt krypande, stämningsbyggande tempo så är filmen sanslöst duktig på att slingra sig in under huden på en och står sig utmärkt i kontrast till allt det sliskiga och glada som normalt serveras så här i juletid.

(4) Ensam Hemma (1990)
Att filmmusik är halva nöjet med filmmediet anses väl i allmänhet vara ganska självklart, men det är få filmkompositörer lyckas fånga en hel barndom på ett lika tidlöst, tårdrypande och vackert sätt som kunggubben John Williams. Faktum är att det inte snöar, det ringer inga bjällror och julmusten smakar inte lika gott utan Williams magiska ledmotiv till Ensam Hemma, en ljuvlig julfavorit som alltid kommer att ha en självklar plats i redaktionens kalla hjärtkammare. Det är helt enkelt inte någon jul förrän gamle Marley omfamnar om sitt barnbarn och vinkar till Kevin, som precis har återförenats med sin mamma. Ensam Hemma är definitionen av att kura ihop sig i en filt med en kopp varm choklad och vänta ut den hårda kalla verkligheten därute...

(3) Ett Päron till farsa firar jul (1989)
Den lönlösa jakten på perfektion var något vi alla kunde känna igen under Griswald-klanens kaotiska, klaustrofobiska och minst sagt katastrofala julhelg och är ett julfirande vi mer än gärna återbesöker varje decembermånad för trösta vår jul-blues. I likhet med It's A Wonderful Life kämpade familjeöverhuvudet Clark i motvind, fast på ett betydligt mer dråpligt vis. Allt från julbelysningsscenen, den skräckinjagande kalkonen och Clarks legendariska utbrott får oss att gråta av skratt och det finstämda slutet påminner oss om att det alltid finns en julstjärna (eller ljuset från ett avloppsreningsverk) som lyser över oss i våra mörkaste stunder - särskilt under stressiga juletider.

(2) Gremlins (1984)
Som ni tidigare har sett i listan behöver man oftast ta det sockersöta med det kolsvarta för att balansera ut den där sliskiga julstämningen och Gremlins är den perfekta medicinen mot allt som heter Jesu-födelse och fred på jorden. För julen blir väl sällan roligare än att se mordiska mardröms-Furbies terrorisera en amerikansk småstad, där alla galna upptåg hittar en ljuv kontrast mellan det komiska och det rysliga. Överraskande nog var Phoebe Kates karaktär som stod för filmens mörkaste element, som i sina monologer om självmordsstatistik vid juletider och den döde fadern i skorstenen skänkte en passande mardrömsdos bland alla hysteriska dödsscener och galna Gremlin-fasoner. Gremlins är en perfekt 80-talspärla för alla som är på lite styggt humör i december!

(1) Die Hard (1988)
Tomtar, granar och pepparkakor i all ära men inget får oss att komma i julstämning på samma vis som John McClanes eskapader i Nakatomi Plaza tillsammans med Hans Gruber och hans glada vänner. Huruvida John McTiernans gisslandrama faktiskt är en julfilm är för många en ständigt återkommande diskussion men här på filmredaktion så är vi enigt samstämmiga kring detta faktum och Die Hard hör tveklöst hemma högst upp i toppen på vår julgran. Det är som den bästa av julklappar, en stenhård knogmacka späckad som en maxad julskinka med både spänning och hjärta. Med explosioner, maskingevärseld och ett <em>Yippee ki-yay, motherfucker! ringer vi in julen så det står härliga till och när krutröken slutligen lagt sig, ja, då är det jul på riktigt.

<em>Här hittar du den första delen av denna artikel: Länk

Hur ser din egen lista ut?