Tidernas 5 sämsta julfilmer

Likt en sadistisk julklappslek turades vi om att plocka julfilmskatastrofer ur en sjaskig gammal säck för att diskutera vilken film som tar kål på vår julstämning allra mest. Vi hamnade snabbt i diskussioner om Grumpy Cat's Worst Christmas Ever och Kirk Cameron's Saving Christmas ens räknades som filmer... eller om smärtsamt lättglömda floppar som Bad Santa 2 eller stinkande B-rullar som Elves ens var värda att nämna i julfilmssammanhang. Efter att ha dränkt våra sorger i ljummen glögg har vi nu lyckats spika fem julfilmer för alla stygga barn...

Här hittar du det vi anser vara tidernas bästa julfilmer: Länk

(5) Surviving Christmas (2004)
Mellan jobbiga grannskapsfejder som Christmas with Kranks och julbelysningsrullen Deck the Halls var Ben Affleck-floppen Surviving Christmas förmodligen den vi helst dängar till i bakhuvudet med en snöspade. Vad som hade kunnat vara en härligt udda premiss om en ensam man som hyr en familj över julen (något som i dagens samhälle inte är otänkbart) blir snarare ett elakartat, enervande och outhärdligt tålamodstest som ryker så fort Gigli-Affleck öppnar sin stora trut. De "hjärtevärmande" vändningarna är precis så kläggigt artificiella som man kan förvänta sig av denna typ av film och vi tyckte direkt synd om Gandolfini, som förtjänade så mycket bättre än att sura omkring i detta dryga fiasko. Här finns det inte ett enda ögonblick som får oss att dra på smilbandet, då precis allt i Surviving Christmas påminner oss om allt som vi avskyr med filmer om att överleva julen - en "genre" som har förpestat filmvärlden i många, många år nu.

(4) Black Christmas (2019)
I rak motsats till den mörka men fenomenala originalfilmen från sjuttio-talet så är nyinspelningen från förra året ett makabert skämt som framtvingar djup ångest i den mest ärrade av filmälskare. Den becksvarta brutalråa klassikern har blivit påtvingad en illa passande stjärngosseskrud med PG-13 åldersmärkning, dödsstöten för vilken gryende skräckfilm som helst. All spänning och mörker är som bortblåst och ersatt av de sedvanliga tältpålar som förkroppsligar all problematik med modern "skräck". Nej Black Christmas nyinspelning är julklappen man hoppas blir bortglömd i garderoben och aldrig finner sin väg fram till under granen. Gör er själva en björntjänst och håll ett avstånd på minst två nordpoler från denna överjästa pepparkaksgegga.

(3) Santa With Muscles (1996)
Hulk Hogan har medverkat i flera kalkoner under sin sorgliga filmkarriär, men frågan är om inte dunderfiaskot Santa With Muscles tar hem julkakan. Detta bottenskrap till film skulle kunna lysa upp en hel grannskaps julbelysning om man kunde krama ut energi av dess renodlade inkompetens och för oss är det ett direkt mysterium att sådan idioti lyckades ta sig igenom hela filmskaparprocessen utan att någon bara sade "stopp!". Vi vägrar nämligen att tro att det var vuxna människor som låg bakom denna blunder och allt denna brända kalkon egentligen duger till är att starta en brasa med. Det är billigt, det är korkat och framförallt är det så genuint pinsamt att den förolämpar även minstingars intelligens. Om vi ville se en muskelknuttes juläventyr hade vi istället slagit på Jingle All the Way för att se Schwarzenegger puckla på lagerhustomtar, för här finns varken tomtemagi eller särskilt mycket muskler.

(2) Call Me Claus (2001)
Här har vi en i sanningen riktigt vedervärdig knäckgegga till film som vi på filmredaktionen inte skulle påtvinga ens våra värsta fiender. Den värsta av julklappar att hitta under granen och stackars Nigel Hawthornes sista roll, ja kanske rent av det som blev den sista spiken i kistan för honom. Call Me Claus är den förtäljer historien om Whoopi Goldberg i rollen som en gaggig gammal TV-tant som jultomten av någon outgrundlig anledning utser till sin efterträdare då han efter tvåhundra års slitande tycker sig vara lite till åren kommen. Vad som följer är en riktigt vedervärdigt övergriljerad julskinka som är sprängfylld med säsongens alla sedvanliga klichéer och inte en endaste kvist på denna ruttna julgran har någon tillstymmelse till originalitet. Nej, Call Me Claus är en pest, en sann julplåga och lika kul som att få stelkramp i julklapp. Usch.

(1) Star Wars Holiday Special (1978)
Vad är värre än att få kol i julstrumpan? Mest troligt ett exemplar av det ökända Star Wars Holiday Special, en julspecial så hemsk att självaste Lucas har tagit avstånd från skiten. Denna horribla jultimme - förlåt, Life Day-timme - i Kashyyyk är precis så horribel som legenderna har varnat oss om: lågbudget-sketcherna var nämligen sövande trista, tempot var direkt smärtframkallande långsamt och det gästproppade komediformatet var direkt avskyvärt. Lumpys och Itchys äckliga grymtade förföljer våra drömmar än idag, sektvibbarna mot slutet ger oss fortfarande kalla kårar och även i vårt vakna tillstånd hemsöks vi av den fyrarmade TV-kockens traumatiska "STIR, WHIP, STIR, WHIP! WHIP, WHIP, STIR!!"-kommando. Nej, vi skulle inte ens bestraffa det styggaste rackarungen med detta "variety hour"-haveri och får oss istället att uppskatta franchisens andra tabbar såsom Jar-Jar Binks, midichlorians och Hayden Christensens skådespel desto mer...

Vilken är den sämsta julfilm du någonsin gluttat på?