Svenska
Gamereactor
artiklar
Half-Life: Alyx

Bäst: Half-Life

Valves otursförföljde men samtidigt ytterst kapabla forskare Gordon Freeman har i omgångar skrivit om regelboken för hela actiongenren...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Opposite Force var bra. Blue Shift var inte lika bra men ändå spelvärt precis som Episode One. Episode Two var strålande och jag gillade till och med den något omstöpta Playstation-versionen av Half-Life 2, trots usel skärmuppdateringshastighet och bedrövlig spelkontroll. Half-Life har alltid varit fint som snus, med andra ord, och min relation till denna briljanta spelserie alltid väldigt märkvärdig. Just därför har det varit svårt att välja favoriter, men nu är listan klar och den känns rätt, för mig. Here goes nathink!

Half-Life: Alyx

(3) Half-Life: Alyx
Chet Faliszek lämnade Valve för ett antal år sedan. Mark Laidlaw och Erik Wolpaw (som skrev Half-Life) likaså. Kvar hos studion är inte längre grafikbossen Viktor Antonov. Heller. Och med tanke på att det hade gått 16 år från det att Half-Life 2 släpptes till att Half-Life: Alyx utannonserades, var jag långt ifrån övertygad om att Gabe Newell & Co skulle lyckas skapa samma form av magi som de proppade föregångarna fulla av. Att spelet dessutom kändes en smula gimmick-baserat eftersom det enbart skulle gå att spela i VR, gjorde att jag var optimistisk men försiktig optimistisk, vilket aldrig varit fallet med något som rört Half-Life tidigare. Det tog mig dock inte mer än några ynka minuter i början av Alyx, där på balkongen och ned via trapphuset när allt drar igång, för att inse att Valve är precis lika briljanta idag som de var för 16 långa år sedan.

Förutom att atmosfären finns där, som är svår att beskriva i detalj eller ens peka på exakt vad det är som gör att Valves högst originella dystopi skiljer sig från allting annat i spelväg, är den nytillkomna humorn en av delarna av Alyx som verkligen tilltalar mig. Och hur vi än vänder och vrider på det måste detta ha varit ett vågspel med tanke på att framförallt Half-Life 2 innehöll väldigt lite av den varan. Karaktären och hjälpredan Russel är smått hysterisk med sin märkliga logik och övertydliga analyser och det lättar upp en i övrigt tung, tung stämning dränkt i död, muterad död, fientliga utomjordingar och mystik. Utöver det är spelkontrollen i VR superb, bäst av allt i VR-väg som vi på Gamereactor testat. Grafiken är fantastisk, ljuddesignen enastående, pusslen genuint snillrika och tempoväxlingarna samt själva längden på äventyret strålande.

Detta är en annons:
Half-Life: Alyx

(2) Half-Life 2
Det hade såklart varit så mycket enklare för Valve att följa upp debut-super-succén Half-Life med ett spel som hade varit strukturerat och upplagt på exakt samma sätt som den första omgången. Katakomber. Laserminor. Rälsbussar. Underjordisk crunch mot slemmiga rymdblobbor som sedan varvas med lite tight regisserad utomhusfest mot en bunt skjutglada marinkårsnissar. Istället beslutade sig Valve för att gå åt motsatt håll, utforska oprövade stigar, utmana sig själva på ett sätt som få utvecklare i det här skedet hade gjort. Half-Life 2 avancerade Valves unika sätt att förtälja en historia genom att använda spelvärlden som berättare, blanda långsamma, utmanande pussel med dräpartunga eldstrider och upptäckande med utforskande. Till detta tillsatte de objektbaserad fysik som år 2004 skrev om regelboken för hela spelvärlden, på samma sätt som den artificiella intelligensen gjorde sex år tidigare.

Half-Life: Alyx

(1) Half-Life
Att välja en favorit av Half-Life och Half-Life 2 är svårt. Nästan omöjligt. Detta eftersom det handlar om två av spelhistoriens absolut vassaste titlar, oavsett kategori. Det finns dock band hos mig till det första spelet som inte bara aldrig kommer att gå att bryta men heller aldrig kommer att kunna toppas, det kan jag inte vare sig förneka eller försöka dämpa. Jag minns det hur väl som helst, dagen då Half-Life släpptes, ett spel som på den tiden hade omskrivits ganska friskt i brittiska PC Gamer (som jag läste, på den tiden) som någon slags utveckling av Quake, och som efter ett kort demo hade gett mersmak - i massor. Jag var taggad, men inte alls lika taggad som min klasskompis Johan som kom tillbaka dagen efter han plockade upp ett exemplar hos den lokala spelbutiken, och bara stammade fram portioner av osammanhängande babbel som i helhet gick ut på att han var förtrollad, hypnotiserad, fullständigt golvad. Detta eftersom han hade levt livet som Gordon Freeman under sex intensiva timmar kvällen innan. Jag hakade på honom hem den eftermiddagen och spelade mina första timmar av Half-Life, en session jag verkligen aldrig kommer att glömma. Resten är historia. Jag tog mina sista besparingar, köpte ny PC - spelade igenom det flertalet gånger och fastnade i någon slags loop där allt annat i spelväg jämfördes med Half-Life, och därmed ratades ganska snabbt.

Detta är en annons:

Den nyligen färdigtränade, nyanställde forskaren Gordon Freeman och hans horribla mardrömsdag var och förblir ett av tidernas bästa spel av ett antal orsaker. På det sätt som Valve helt ignorerar det rådande spelklimatets fascination för utdragna mellansekvenser och istället berättade handlingen genom att nyttja element i spelvärlden, på det sätt som Valve byggde atmosfär, aldrig höll mig som spelare i handen, skapade en känsla av utsatthet och mystik, byggde atmosfär och utmanande med snillrik design - står sig än idag. Inte minst i form av amatör-remake-spelet Black Mesa. Half-Life var, är och kommer alltid att vara et av de där mästerverken som definierade var spel var, och kunde vara.

Tidigare delar ut denna artikelserie:
Bäst: Forza
Bäst: Far Cry

Relaterade texter

4
Redaktionen Resonerar: Half-Life 3

Redaktionen Resonerar: Half-Life 3

ARTIKEL. Skrivet av Redaktionen

I slutet på Alyx fick vi reda på saker. Spännande saker. Och Valve har tydligen tre nya singleplayer-spel under utveckling. I denna artikel diskuterar redaktionen vad vi kan komma att få i framtiden, från spelserien som i omgångar omdefinierat spel som underhållningsform...

Bäst: Half-Life

Bäst: Half-Life

ARTIKEL. Skrivet av Petter Hegevall

Valves otursförföljde men samtidigt ytterst kapabla forskare Gordon Freeman har i omgångar skrivit om regelboken för hela actiongenren...



Loading next content