Svenska
Gamereactor
artiklar

Detta är min farväl-krönika

En fiskosande gossepojk, den lenrakade svärmorsdrömmen, vår André Wigert har rattat texter för Gamereactor i fem år och på kuppen drivit Petter till vansinne med sin kärlek för Ambilight och From Software-spel. Som ett avslut på alltsammans tackar Wigert för sig med en artikel som summerar ihop ett par höjdpunkter från åren som redaktionsmedlem.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Jag råkade skita på mig under Bethesdas E3-sändning
Petters svar på min spelrecensentsansökan var det första bekräftandet jag fick på att mitt skrivande dög till något och det skulle verkligen sättas på prov under E3-sändningen 2016. Det låter kanske inte som mycket för världen att skriva spelnyheter under en pågående presskonferens men jag var ny, tog det på absolut största allvar och ville förstås spruta ur mig korrekta, levande och formuleringsfriska spelnyheter på bästa sändningstid. EA var först ut på pressgolvet och underbara Oliver Thulin sattes vid rodret för att klämma ihop den sammanfattande artikeln som vi alltid har på plats ganska kort efter att de olika spelhusen har gjort sina framträdanden. Dagen efter var det dags för Bethesda. Detta var tiden då Fallout 76-katastrofen inte tyngde ned dem som studio så redaktionen hade givetvis höga förväntningar och kort innan den skulle dra igång frågade Mäki om jag kunde ställa upp på att skriva artikeln. Jag blev skitglad, vilket förtroende! Men vad Mäki inte visste var att jag skrev bra mycket långsammare än genomsnittet, och vad jag inte visste var hur ordflödet i pallet fungerade under press. Ganska dåligt visade det sig.

Hur som helst, Bethesda dönade på med Fallout 4-DLC, en Remaster-version till Skyrim, Doom till VR, Prey, Dishonored 2, massor med sprängheta saker varpå jag skrev sakliga stödord och koncentrerade mig på att inte missa en endaste sekund av vad som hände. Svinsent, mitt i natten tog sändningen slut och jag började författa ihop en stapplande inledning medan en ganska påtaglig sömnbrist bredde ut sig under ögonen. Jag skrev så fort jag bara kunde, spolade gång på gång tillbaka i sändningen för att säkra information och försökte på något vänster jobba effektivt från en pytteliten laptop i västkustens mest icke-ergonomiska skitfåtölj.

Meningarna byggdes i ultrarapid, morgonen närmade sig, flera timmar hade gått från att sändningen tagit slut och redaktör Mäki undrade förstås flera gånger (på ett mycket vänligt manér ska tilläggas) hur det gick med texten som bara måste vara publicerad innan landet vaknar till liv igen. Tiden fortsatte gå. Natthimlen började ta en blåare nyans, varpå jag vaknade upp från min superkoncentration av att min flickvän sade god morgon och knallade iväg till duschen för att gå till jobbet. Svetten började på riktigt att rinna ifrån min panna vid det laget. Lagom till att tjejen hade vinkat 80 kilo genomblött ryggskott hejdå började jag närma mig det sista stycket och då passade jag på att vinkla på höften för att släppa ut ett par liter gas. Och då...sket jag på mig. Inte speciellt mycket. Inte lite heller. En alldeles lagom, alldaglig, regelrätt påskitning, rakt i byxan. Fåglarna hade börjat morgonkvittra utanför och artikelns sista stycke var allt som stod mellan Mäki och hans säng.

Så, vad gör man när både arbetsplats, arbetskläder och den tänkta deadlinen är besudlad? Jo, man skriver färdigt från toalettstolen, och känner för varje sekund som går hur olyckan torkar in över skinkhalvorna. Så till ära av en av förhoppningsvis få Gamereactor-artiklar som skrivits under bokstavligt nedbajsade förutsättningar så tänkte jag citera min sista mening på Bethesda-texten, som du nu vet skrevs under mycket äckliga former:
"Avslutningsvis, i ära till det länge efterlängtade Skyrim: Special Edition vill vi vördnadsfullt hälsa godnatt/godmorgon till dig som läser genom följande: "Dovahkiin, fah hin, kogaan mu draal".

Detta är min farväl-krönika
"Tack för oss", hälsade Pete Hines. "Tack för mig också", svarade min ringmuskel.

Värdet av en kommentar
Okej, nu blir det aningen blödigt, men något personligt värde måste jag tillföra artikeln som kontrast till påskitningsanekdoter.

Jag har redan nämnt att jag skriver långsamt, korrekturläser (oftast) till förbannelse, till den graden att hemmablindheten slår så hårt att jag får fortsätta via mobilen istället för att kunna urskilja meningarna och det gör att jag kan lägga mer tid på en text än vad som anses rimligt. När skribent-knegandet började hade jag precis avslutat en två månader lång författarkurs och fick då kritiken att jag skrev för tungt, onödigt komplicerat, nästan konstlat, till den graden att ingen skulle orka ta sig igenom en längre text. Kritiken gick inte in. Jag förstod knappt vad tanten snackade om. Sedan dök min första recension upp här och när läsarkommentarerna till och med frågade om texten var översatt så konstigt formulerad som den var...då förstod jag. Först då gick det in. Åsikterna var tunga att ta till sig för stunden, men idag är jag makalöst glad att ett gäng läsare faktiskt vågade säga vad de tyckte, så att den här pojken kunde påbörja arbetet med att jobba bort ett fult skrivmanér.

Det tar mig till januari 2018. Recensionsexemplaret av Shadow of the Colossus var redan brakförsenat och när det väl anlände var skivan helt nedklistrad på baksidan så det trots den vackraste av skivtvättar som en skiva kan få, helt enkelt inte fungerade. Ett par timmar senare kirrade Mäki en digital version istället, men tiden var ändå knapp.

Jag lirade som en tok. Brände igenom äventyret om och om igen, jämförde skillnaden mellan Pro- och Original-burken. Sedan började skrivandet. Hela helgen gick åt, hela måndagseftermiddagen, och även en bra bit av natten. Tre timmar innan knegarklockan till mitt vanliga kontorsjobb skulle dra igång så kom jag i säng och den arbetsdagen hör väl inte till en av mina bästa. Att då, efter en sådan helg, efter en sådan dag, få ett par kommentarer som fullständigt skiter i både spel och betyg och enbart applåderar hur bra själva texten är - det är stort. Det var stort.

Detta är min farväl-krönika
Att få träffa både utvecklare och redaktionsmedlemmar fysiskt är givetvis höjdpunkter det med. Thunderful-besöken sticker ut, en karlamysig resa till Stockholm med Oliver Thulin, och sena dödshotsnätter med Kim Orremark.

Testa Switch hemma hos Bergsala
Under 2017 så var Nintendo Switch det hetaste ämnet i spelvärlden. Vi alla väntade på japanernas ödesdigra nykonsol-satsning efter katastrofen Wii U och ett par månader innan släppdatumet bjöd Bergsala hem oss för konsolvisning - men vilka skulle få åka? Givetvis redaktör Oliver Thulin. Nintendo-fantasten Fredrik Säfström - självklart! Och, någon mer? Jag räckte upp handen, med den tunga motiveringen att jag bodde en kort bit från Bergsala-högkvarteret i Kungsbacka och var otroligt billig i drift. Så fick det bli.

Nåväl, Oliver, Fredrik och jag stegade in på förhandsvisningen och möttes av ett mörklagt jätterum, proppfyllt av Switch-enheter, spelladdade stationer, glastäckta montrar, och en två timmar lång kö till att få spela Breath of the Wild... Vi var givetvis tvungna att ta plats direkt för att inte förlora möjligheten att få skriva om Zelda-intrycken och sedermera bestraffats med att översätta danska indie-spelsrecensioner för resten av året. Totalt fick vi varsin ynka kvart med Tunika-Link och det enda bestående minnet jag fick av den spelsessionen var att jag tryckte på fel knapp, slungade iväg Links yxa i en pöl varpå Bergsala-vakten brände av ett hånfullt garv åt mig. Det var mitt första pressevent, ett överjävligt trevligt sådant i och med att Gamereactor-redaktionen är spridd över landet och då möjligheterna att träffas fysiskt är sällsynta.

Detta är min farväl-krönika
Det blev förstås en mastig artikel av besöket (länk), där Oliver, Fredrik, och jag fick bränna av våra intryck - vilket enligt kommentarerna var ett uppskattat drag då vi hade helt olika syn och perspektiv på samma spel.

Storrecensionerna
Skribentkneget är som näst bäst under E3, när redaktionstugget uppnår kaosartade höjder, när kommentarsfälten osar lycka efter någon fet avtäckning, och även på något sätt när de där ljuva spelutannonseringsdrömmarna bara dör. Som bäst är dock skribentkneget när storspelen ska få en nuffra. De största som föll i mina armar under de här åren var Ghost of Tsushima, Detroit: Become Human, Shadow of the Colossus, och det är en lite speciell känsla att vara relativt ensam i världen med spelet för den lilla stunden. Även att dina intryck kanske kommer färga någon tillräckligt för att avstå ifrån ännu ett slentrian-lir, eller övertyga någon om att spontanköpa något vilt främmande.

Baksidan av det hela, är stressen. Jag har alltid jobbat heltid vid sidan av Gamereactor och om man pusslar livspussel med minsta möjliga marginaljävel går det som max att trycka in sju timmars speltid på en vardag. Embargo-datumet som per princip nästan alltid är för snävt satt rasar närmare, och där sitter du, med 25 timmar under bältet...och fastnar på en boss. Klockan är mitt i natten och om två dagar ska inte bara spelet vara färdigspelat utan hela texten ska också vara snyggt formulerad och innehålla ett gäng egenplåtade bilder. Det är tungt, men också förbannat roligt. Det är nog det jag kommer sakna mest. När det där extremt efterlängtade recensionsuppdraget dimper ned i inkorgen så att det knappt går att koncentrera sig på vardagsjobbet, eller när Jonas Mäki på ett mycket övertygande sätt lyckas lura i mig att recensera Snack World: The Dungeon Crawl med de enkla orden "Kom igen, det blir kul". Nej, det var inte kul. Men utöver det har jag haft jävligt roligt och bugar så djupt att jeansen spricker i arslet för möjligheten att få skriva här. För alla kommentarer som fått mig att utvecklas. För insikten att toalettrelaterade texter är det bästa som ni vet. Tack som fan.

Detta är min farväl-krönika
Recensionseuforin var total, tack vare Bluepoints helt makalösa grafikjobb med remaken av det både hyllade och utskällda Shadow of the Colossus. Jag delade ut en nia, och hade det inte varit för den bråkiga kameran hade jag fått vara med om att sätta "Mästerverk"-stämpeln på ett spel.


Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy