Sagan om ringen 20 år: Våra minnen

Petter Hegevalls minnen från Sagan om ringen:
Jag läste samtliga tre böcker när jag gick i nionde klass, 1992. En lärare på min skola såg med stor tydlighet vilka problem jag hade i skolan och försökte mest troligt bara sakta ned mig, få mig att samla huvudet en kort stund och förhoppningsvis fördjupa mig i något annat än ninjafilm och pyromani. Jag minns väldigt väl hur han "(Kjell) dunkade ned trilogin på min skolbänk en fredag eftermiddag med orden; "Läs denna. Du kommer att tacka mig sen." Vilket jag gjorde. Med det sagt gick det verkligen inte särskilt fort, dels eftersom jag inte var någon bokmal (alls) men kanske mest eftersom Sagan om ringen som bok-trilogi är svårtuggat dryg, idiotfet och rent berättarmässigt hoppigt osammanhängande och i behov av redigering, när jag idag läser om den - igen. Samtidigt är det ju där mycket av charmen ligger.

När ett konkursmässigt New Line Cinema lånade ett par miljarder kronor för att satsa allting på en filmatisering av Tolkiens trilogi, och satte den orutinerat splattertokige Jackson på att ro båten i land, var det mången filmnörd som omedelbart började tvivla. Så även jag. I samma veva hoppades jag ju, och efter ett par trailerns inför biopremiären 2001, och efter att ha läst om den första boken en gång till - var jag orimligt taggad på biopremiären. Jag minns kön, till bion. Jag minns hur proppfull salongen var och jag minns hur otroligt imponerad jag var över Jacksons arbete. Filmen var enligt mig bättre än boken och jag har alltid tyckt att Jackson kapade bort helt rätt bitar ur boken, för att hitta själva kärnan i berättelsen. Idag, 20 långa år senare, står den sig dessutom direkt oförskämt väl som en av tidernas bästa fantasyfilmer.

Henric Pettersson:
Jag såg aldrig filmerna när det begav sig. Jag var trots allt bara fem år när första filmen släpptes. De få gånger som vi besökte mammas kusiner bänkade sig alltid pappa, storebrorsan och en av mammas kusiner sig framför TV:n för att kolla. Jag satt med, lite grann. Men allt blev fruktansvärt otäckt när Gollum dök upp och jag lämnade omedelbart. Idag har jag naturligtvis sett alla filmer, flera gånger om - och älskar rubbet. Varje gång jag kört filmmaraton (extended) har det varit omöjligt att hålla lugnet framåt slutet av trilogin. ''Inte gråta nu'', har jag sagt till mig själv. Men det har varit en omöjlighet varje gång och det slutar alltid med att jag ligger i fosterställning och känner mig alldeles tom efteråt. Peter Jacksons trilogi kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, även fast den skrämde mig rejält som liten.

Patrik Severin:
Jag har läst böckerna flertalet gånger och håller med Petter i det att böckerna inte är lika genomgående bra. Spretiga, för mycket onödigt och lite väl mycket detaljbeskrivningar som stör helheten. Däremot är detaljerna och den extra informationen om platserna och karaktärerna väldigt intressanta. Filmen däremot minns jag inte om jag såg på bio men jag tror att så var fallet. Oavsett så är den första filmen också min favorit i trilogin. Det är en fantastisk resa med mystik, känslor och äventyr som startades där under tidiga 2000-talet. Allt från öppningsscenen när de slåss mot Sauron till biten om Moria är helt fantastiska filmögonblick. Resan över bergen, ner i Moria och ut igen tillhör några av mina favoritögonblick sett till film överlag.

Erik Nilsson Ranta:
Jag har, till skillnad från mina kära kollegor, aldrig läst böckerna som filmerna baseras på. Och det beror väl främst på att jag aldrig lyckades ta mig genom den första boken. Gjorde tre tappra försök i min ungdom, men gav upp på i stort sett samma ställe varenda gång. När Tom Bombadill dök upp i berättelsen och rimmade sig sönder och samman som en Gamla skogen-variant av Per Gessle. Usch. Filmerna har däremot en speciell och mycket fin plats i mitt hjärta, inte minst på grund av den totala avsaknaden av just ärkesopan Tom Bombadill.

Den första filmen såg jag på bio tillsammans med två vänner i Gällivare och jag minns än idag hur golvade vi var efter titten, men också hur orimligt taggade man var på att få sätta tänderna i fortsättningen och hur jobbigt det var att inse att det skulle dröja ett helt år innan vi kunde göra just detta. Efter biovisningen har det blivit många och långa sittningar i TV-soffan med de förlängda versionerna och varje gång slår det mig hur rätt gamla splatterfilmslegendaren Peter Jackson var för att axla ansvaret att föra över Tolkiens berättelse till den vita duken. Det finns så mycket kärlek i hantverket och så mycket finfin fingertoppskänsla i såväl rollbesättning som balans mellan maffig effektbonanza och mer lågmälda ögonblick som den växande vänskapen mellan huvudpersonerna. För egen del finns det ingen fantasyrulle som jag älskar lika mycket som just Sagan om ringen. Den har verkligen allt och jag tror nog att när vi lyfter fram filmens fyrtioårsjubileum här på Gamereactor om tjugo år, så kommer den fortfarande ligga kvar i topp.

Niclas Wallin:
Jag minns hur otroligt hypade vi var, jag och min kompis var 11-12 år gamla och vi läste ikapp första boken innan filmen gick upp på bio. Det slutade med att jag ändå inte såg den på bio av oklar anledning, fick den sedan i julklapp på VHS och jag minns att jag var trollbunden från första stund. Vi blev helt uppslukade av filmen och vi pratade Sagan om ringen konstant. På varje rast diskuterade vi filmen och efter skolan drog vi hem till mig och kollade igenom den med ganska jämna mellanrum. Det videobandet hade sannolikt inte överlevt en omgång till. Böckerna ger jag inte mycket för dock, jag har aldrig läst något tråkigare. Första boken tog jag mig igenom ganska snabbt, men de övriga två tog mig totalt tre år att läsa ut.

Jag har förstås kollat igenom hela trilogin ett flertal gånger i vuxen ålder med och de står sig otroligt väl tjugo år senare. Jag kan inte påstå att jag tycker något är sämre överhuvudtaget, det är otroligt välgjorda filmer på alla sätt och vis som åldrats fantastiskt. Det är det definitivt inte alla som kan stoltsera med. Sagan om ringen står sig som en av mina favoritfilmer, alla kategorier och jag är tämligen säker på att den kommer göra så för en väldigt lång tid framöver.

Petter Hegevall:
VHS... Really?

Måns Lindman:
VHS was the shit back then Petter men nu är det annat ljud i skällan. Atmos-källan. För det är ju som Galadriel säger, "The world is changed. I feel it in the water. I feel it in the earth. I smell it in the air." Det är helt nya tider nu och det är ljuva tider. Att panga på hela den oklippta trilogin i 4K UHD och bara mata på timme efter timme är förmodligen det närmsta man kommer katharsis hemma i soffan.

Jag älskar böckerna men känslan filmerna förmedlar är för mig än mer överväldigande. Att filmer som är tjugo år gamla kan vara så vidunderligt vackra är för mig fortfarande förbluffande och det är inte heller bara en fejkad fasad med snygg yta och ett genomruttet innandöme. Nej, det är perfektion in i minsta lilla beståndsdel. Varenda atom från Tolkiens värld har i Peter Jacksons magnum opus ett syfte, en mening, en speciell känsla. Ett enormt projekt som till en början såg helt omöjligt ut att förverkliga men han gjorde det ändå och det med råge. Bara ambitionsnivån hade ju fått en annan att gå in i väggen direkt för att aldrig resa sig igen. Från panoramavyer, till storslagna krigszoner, till ett av tidernas bästa soundtrack och en lika perfekt rollbesättning. Ett lore med ett detaljarbete som saknar motstycke och specialeffekter som än i dag utklassar det mesta. Ingenting kunde kallas modest med Jacksons drömprojekt och som det inbitna fan av litteraturen här så fick det helt enkelt inte resultera i något annat än fullkomlighet. Och så blev det ju också. Det var check i varenda liten jävla box och resultatet skulle komma att eka långt in i framtiden. One trilogy to rule them all.

Olof Westerberg:
Trots att jag tagit mig igenom min beskärda del av böcker har jag aldrig orkat med Tolkiens Sagan Om Ringen, troligen efter att jag bränt mig för livet efter att ha försökt läsa dem flera gånger i sena mellanstadiet och tidiga högstadiet. Men det spelar inte så stor roll, filmtrilogin står stadigt på helt egna ben och jag älskar dem. Också jag såg dem på bio (eller, det jag som liten lyckades skymta mellan nackarna på biobesökarna framför) för tjugo år sen, men därefter föll de i glömska. De reducerades till tv-filmer som jag såg ett par minuter av medan jag bläddrade kanaler i brist på annat. För en dryg månad sen gjorde jag och frugan dock slag i saken och såg om alla tre filmer på ett dygn - och de är verkligen fantastiska, fortfarande. Framförallt scenerierna, stämningen och storslagenheten är helt oöverträffad. Jag är helt säker på att vi kommer att se tillbaka på dem om femtio år och fortfarande förbluffas över den värld Jacksons filmteam lyckades snickra ihop. Visst börjar vissa effekter - dock förhållandevis få - se lite gamla ut, och humorn känns fortfarande inte särskilt lyckad, men det är bara petitesser. Trots att jag sällan kollar på andra genrer än komedi i tv-serieform, så ser jag otroligt mycket fram emot den stundande serien. Hobbit-fiaskot rör mig dock inte i ryggen, trots att den trilogin egentligen borde gjort vem som helst sval som ett kylskåp inför mer Sagan om ringen.

Adam Holmberg:
Jag minns att jag var 11 bast när jag får den första Sagan om ringen-rullen på bio och jag älskade den. Det var en episk film med skala jag aldrig sett tidigare i mitt liv. Efter det läste jag ut alla tre böckerna innan De Två Tornen släpptes och jag har fortsatt älska filmerna och böckerna sedan dess. Med det sagt så kan jag erkänna att böckerna är lite torra. Men i en värld där de flesta idag tror att Harry Potter och Twilight är höjden av litteratur så uppskattar jag fortfarande Tolkiens klassiska verk. För trots alla jäkla sånger och utdragna meningar med till synes onödiga detaljer, så är det fortfarande en fantastisk samling av historier. Tolkien skapade världar så rika på historia, språk och textur att det formade fantasy inom populärkulturen än idag. Det finns en anledning till att många visuella tolkningar, som filmer, spel och liknande alla ser väldigt likadana ut, även innan Peter Jacksons rullar, är för att Tolkien var så extremt beskrivande så vi läsare kunde ta in Midgård och dess landskap. Jag kommer alltid ha en respekt och kärlek till Sagan om Ringen. Bilbo-filmerna kan dock brinna i helvetet. De var fullkomligt hopplösa filmer. Läs boken istället.

Henric Pettersson:
Hobbit-skiten ska brinna, ja...

(Del två publiceras under morgondagen)