Svenska
Gamereactor
artiklar

Filmer vi sett: Maj

Vilka rullar har Gamereactors filmteam gluttat igenom under den gångna månaden? Det är dags att bekänna färg i månadens "Filmer vi sett"...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
Filmer vi sett: Maj

Petter Hegevall har sett följande filmer:
Army of the Dead
Jag hade väldigt höga förväntningar med tanke på att jag trots allt anser Zack Snyders regidebut, Dawn of the Dead (2004), vara tidernas bästa zombieriulle tillsammans med 28 veckor senare. Det kändes dessutom hoppfyllt att Netflix gav Snyder helt fria händer och en ordentlig budget, såklart. Men inget av det där kunde rädda denna trögflytande, geggiga supersoppa från att vara en av årets hittills fetaste besvikelser. Apfult foto dränkt i onödigt reklamfilmsaktigt skärdedjup, lövtunt korkade karaktärer med noll motiv och noll personlighet jagar krigarstam-superzombies iklädd mantel och långkalsonger som inte äter eller dödar människor de stöter på, istället luktar de på deras rakvatten och rycker lite försiktigt i deras armar. Usch. Bautista var dessutom genomgående usel i huvudrollen.

Dawn of the Dead (2004)
Efter besvikelsen ovan såg jag om Zack Snyders regidebut och då blir det ju ännu mer glasklart hur kass Army of the Dead verkligen är, inte minst med tanke på att den nya Netflix-rullen hade en tre gånger högre budget än 2004-nyversionen och lyckas med små, smarta medel bygga atmosfär, nerv, tempo och karaktärer som med enkelhet dominerar Bautistas Vegas-besök. Dawn är knappast perfekt, men en fantastisk zombiethriller.

Hodejegerne
Jag älskar denna Millennium-doftande tramsthriller från våra kära lefse-glufsande, sälklubbande dundergrannar i väst. För den är underbart tät sett till tempo, innehåller riktigt fint skådespeleri och en mix mellan mörk komik och ond, bråd död. Under maj har jag sett den igen, och det tror jag var min sjunde genomgluttning - totalt.

Detta är en annons:

The Marksman
Kom igen nu Liam Neeson, gå i pension. För när du spelar exakt samma dödströtta Taken-figur i den 191:a filmen på rad, och bara hasar omkring i hemsk frisyr och väser på tillgjord amerikanska, medan du skjuter 120 000 elaka skurkar utan att titta, blir det snabbt larvigare än till och med John Wick, eller Dom Torrettos kommande rymdbesök. The Marksman var hemsk. Inte fullt lika usel som Army of the Dead-gegget, men fortfarande värdelös.

Filmer vi sett: Maj

Måns Lindman har sett:
Nomadland
Vann rätt rulle? Det var frågan jag ställde mig när jag bänkade mig framför Chloé Zhaos Oscarsvinnare med Frances McDormand i huvudrollen. En sådan där film som man brukar kalla viktig. En film "alla borde se." En film som bygger på verkliga problem och viktiga saker, som livets förbannade skörhet, kapitalism och gemenskap. Hur det är att leva på samhällets botten och att kräla i stoftet hos mäktiga konglomerat. Att aldrig kunna klättra upp för den där rangliga karriärstegen. Att lyckas ta sig halvvägs men sedan puttas ner av bolagsjättar som Amazon. Hur det är att leva utan nedslagna bopålar. Stark rulle som kanske egentligen borde ha varit en dokumentär då den aldrig riktigt tar ställning till något. För mig fanns det andra alternativ men jag förstår också varför Nomadland appellerade en amerikansk publik i allmänhet och en Oscarsjury i synnerhet.

Kvinnan i Fönstret
En bagatell som jag ändå tyckte var hyggligt underhållande för vad den var. En popcornrulle oblygt sprungen ur Hitchcocks klassiska rysare "Fönstret åt Gården." Amy Adams har förvisso porträtterat betydligt djupare personligheter än hon gjorde här men det låg ändå något speciellt i den isolerade kvinnans rädsla för omvärlden. Hur hennes hem också var hennes fängelse. Simpel spänning, och precis som boken filmen är baserad på inte det är någon finkultur direkt. Inget man minns när årslistan så småningom skall summeras men en effektiv nagelbitare för stunden. En vansinnigt snygg sådan dessutom.

Detta är en annons:

Army of the Dead
Precis som Petter så hade jag också stora förväntningar på Zack Snyders återkomst till zombierullarnas förlovade land. Och om det var någon som kunde sparka liv i det gamla liket så var det väl ändå Zacke tänkte jag. Och början talade också för att det faktiskt var så det skulle bli men som helhet höll det inte alls. Army of the Dead var en typisk Snyder-film. Den hade precis allt det där bombastiska och pompösa och det var fullt ös medvetslös direkt. Den levererade också krypande skräck och sanslöst snyggt foto redan i första scenen men sedan var det slut på det roliga och blev mest en uppvisning i missade möjligheter. Jag menar vilken story han hade ändå! En zombietransport från Area 51. Ett Las Vegas som plötsligt kryllar av odöda. Militärinsatser, kärnvapen, bomber och granater och samtidigt en rånarliga som tänker plundra hela ökenstaden. Så många dörrar av död och dekadens som stod vidöppna men potentialen utnyttjades aldrig. Lägg där till den absurt långa speltiden och en rollbesättning som gav mig fler mardrömmar än de levande döda och besvikelsen var ett faktum.

Filmer vi sett: Maj

Erik Nilsson Ranta har sett:
Disturbia
Petter påstod i sin artikel om underskattade filmer att kungrullen The Salton Sea var regissören D.J. Carusos bästa film. Snicksnack, säger jag och kastar istället fram Disturbia som det finaste Caruso släppt ifrån sig i filmväg. Den här moderna nytolkningen av Hitchcocks klassiker Rear Window med Shia LaBeouf som tonåring dömd till husarrest (och i samband med det börjar misstänka att grannen i huset intill är en mördare) är en film som fått alldeles för lite kärlek genom åren. Här finns något för alla. Klockren humor, nagelbitande spänning och förvånansvärt välskrivna dramabitar som alla bidrar till en underbar helhet där alltid sevärda David Morse i vanlig ordning storspelar och Shia visar vilket charmtroll han kan vara när han inte är fullt så gapig och skrikig som han ofta var i Transformers-rullarna.

Sleep Tight
Spanska succéskräckisen Rec föll mig aldrig riktigt i smaken, tyvärr. Alldeles för mycket åksjukeskak på kamerafronten och ett par jumpscares för många, men regissören Jaume Balaguerós psykologiska thriller Sleep Tight som släpptes fyra år senare hyllar jag gärna alla dagar i veckan. Den här nervkittlande berättelsen om portvakten Cesar som saknar förmågan att känna lycka i livet och därför ser det som sin livsuppgift att göra livet till ett levande helvete för alla andra runtomkring honom hör till något av det svettigaste som jag någonsin sett. Att följa med Cesar när han medvetet ger en hund fel mat för att göra ägaren orolig eller när han smyger omkring i lägenheter när folk ligger och sussar sött är ömsom mörkt humoristiskt och otäckt så in i bomben. Balaguero målar upp en bild av en väldigt störd människa och Luis Tolar porträtterar honom till ren och skär perfektion.

Blown Away (1994)
Andlöst spännande och underhållande actionthriller med alltid lika briljanta kunggubben Jeff Bridges i huvudrollen som bombdesarmerare i Boston som dras in i en livsfarlig katt-och-råttalek när ett ansikte från hans förflutna dyker upp. Tommy Lee Jones spelar elaking med enorm förkärlek för saker som smäller högt och trots att han pratar med den kanske sämsta irländska accenten som någonsin sett dagens ljus, så är det en ren och skär fröjd att se honom släppa loss som bindgalen bombmakare. Bombscenerna är makalösa, explosionerna gigantiska och rockrävarna i U2 bidrar med några fina toner till soundtracket. En toppenrulle som du definitivt bör ta en närmare titt på.

Filmer vi sett: Maj

André Lamartine har sett:
Children of Men
Jag älskar den här filmen. Jag har älskat den sedan den fick premiär 2006 och jag älskar den lika mycket idag. Nej, kanske mer än någonsin. Alfonso Cuaron förvandlar kameran till en emotionell berg-och-dalbana där tittaren blir vittne till lika intima som brutala ögonblick som etsar sig fast i själen. Det är få dystopifilmer idag som lyckas vara så här realistiska, askgråa och deprimerande, men samtidigt få till så... Tårdrypande mirakulösa stunder mitt i apokalypsens mittpunkt och det är tack vare den påtagliga närvarokänslan som Cuaron så skickligt får till. De långa tagningarna i den här dystra framtidsvisionen här fortfarande till de mer imponerande filmsekvenserna jag någonsin har sett och än idag tänker på dess geniala filmmakeri. Om du som läser har bott under en sten de senaste 15 åren har du alltså en äkta filmskatt att se fram emot.

Arrival
Jag har suckat högt och länge för mig själv upprepande gånger sedan oktober förra året. När mitt oroade sällskap frågar mig om jag plötsligt har tappat livslusten svarar jag att det inte är långt ifrån sanningen; sedan Dune-premiären försenades med ett år har väntan nämligen varit olidlig. Under tiden tröstar jag mig med Villeneuves övriga filmkatalog, där det utomjordiska dramat Arrival fortfarande står sig som visionärens bästa film. Blade Runner 2049 är såklart så nära perfektion man egentligen kan komma, men det är just något med denna melankoliska, metodiska minnesstund som får mig på fall, varje gång jag ser den. Mänsklighetens värsta och bästa sidor sammanfattas i en originell invasionsfilm om vår innersta essens och vad det är som definierar vår existens. Döden, livet och språkets sanna skönhet sys sömnlöst in i ett mästerverk som undviker alla klyschor i genren och satsar istället på en tidlös historia om kärlekens mystiska kraft...

Cruella
Jag fick chansen att gå på pressvisningen av Disneys senaste "prolog"-rulle och även om den har sina stiliga stunder hade jag ändå önskat mig ett mörkare Cruella-porträtt. Visst, det är mörkare än den genomsnittliga Disney-filmen numera, men att inte göra Cruella till antagonisten i sin nya egna historia känns så här i efterhand som ett misstag och hela "jag är ett missförstått geni"-stuket klingar fel, även om jag uppskattar att man vill ge lite fler dimensioner till klassiska karaktärer. Filmen lyckas förvisso vara energisk och underhållande (fram till den utdragna sista akten, det vill säga) för de som bara vill ha en stilig modeshow i filmformat, men i slutändan rekommenderar jag ändå den tecknade förlagan och dess fantastisk minnesvärda filmmonster.

Vad har du sett den gångna månaden?



Loading next content