Henrics bortglömda guldkorn

Även jag har dem. Bortglömda guldkorn. Eller tja, alla kanske inte är guldkorn rent kvalitetsmässigt men flera av dem har ändå en särskild plats i mitt hjärta. Spel som idag känns bortglömda och som troligtvis inte tillräckligt många bryr sig särskilt mycket om som jag gör. Jag tänkte nu berätta om sex sådana guldkorn som jag har från min barndom och senare och kanske är något av dem även ett guldkorn för dig?

Tidigare delar ur denna artikelserie:
Måns
Petter

Attack of the Saucerman - (Playstation, PC / 1999)
När jag ser tillbaka på min barndom finns det få spel som frambringade ett raseri inom mig som Attack of the Saucerman som jag spelade på min fars gamla kontorsdator. Ett spel som var så fruktansvärt svårt på grund av den vansinnigt usla spelkontrollen, men som också var oerhört spännande och häftigt för sin tid. Jag återvände till spelet för två år sedan och slungades tillbaka i tiden och upptäckte på nytt att det faktiskt var svårt. Jag var inte bara liten och kass på TV-spel. Men jag återupplevde också hur kul och vrickat spelet är och jag hade så gärna velat se Sony göra en remake på spelet.

Mickey's Speedway USA - Nintendo 64 / 2000)
Det var aldrig så bra som Mario Kart 64 (eller något spel i den serien) men det var ändå en festlig titel som jag lirade mycket som yngre. Spelets vapen var aldrig heller särskilt genomtänkta och väldigt anonyma som i Team Sonic Racing, men nog var det förbaskat kul för det. Disney var verkligen svinpopulärt med spel som släpptes i samband med filmer (som dessutom var bra!) och de hade även ett par roliga titlar vid sidan av filmerna. Mickey's Speedway USA var ett av dem och jag tycker det är synd att Disney bara skrotat deras mest ikoniska karaktärer inom spelvärlden när det finns en så stor mängd yngre spelare som hade roats av att spela som dem. Även jag hade gjort det, endast av nostalgiska skäl.

Shrek SuperSlam - (Multiformat / 2005)
Är det något jag alltid gillat så är det fightingspel som skiljer sig från låt oss säga Street Fighter eller Mortal Kombat. Därför har jag alltid älskat Super Smash och som yngre gillade jag även Shrek SuperSlam. Jag kom ihåg hur glad jag blev över att ha fått det på PC för att bara minuter senare upptäcka att jag inte kunde spela det eftersom vår dator saknade DVD-läsare. Det skulle alltså dröja flera år innan jag kunde lira det, men när jag väl gjorde det - spelade jag skiten ur det. Ett hyfsat skoj spel som däremot aldrig sålde särskilt väl eller fick några uppföljare, tyvärr. Jag älskade utmanarläget som fungerade som Event Matches i Super Smash Bros. Melee och kopplade mer än gärna upp två tangentbord för att slåss med eller mot vänner.

L.A. Noire - (Multiformat / 2011)
Det blev en stor hit när det väl släpptes för ett decennium snarare. Idag känns det nästan som bortglömt, tyvärr. Det är ett av mina absoluta favoritspel någonsin och jag hade så gärna önskat att Rockstar Games tog till vara på spelets potential och utvecklade en uppföljare i och med att Team Bondi konkade för så många år sedan. Snälla, snälla, snälla... Låt mig utreda flera mord, samla bevis och bedöma intressanta personers trovärdighet.

Diddy Kong Racing - (Nintendo 64 / 1997)
Visst, jag älskar Mario Kart men jag tror aldrig jag haft så kul med den serien som jag hade med Diddy Kong Racing. Ett underbart racingspel som lät spelaren flyga, köra bil och köra båt samtidigt som det fanns ett fantastiskt Battle Mode och en härlig spelvärld att utforska. Det är inte sällan som jag önskar att Nintendo släppte en uppföljare till detta enastående racinglir. Det finns ju så mycket mer att göra med serien och många fans som hade förhandsbokat redan samma dag som det hade utannonserats.

Pac-Man World 3 - (Multiformat / 2005)
Varken något av Pac-Man World-spelen var väl särskilt superbra, men som 10-åring älskade jag dem. Det görs alldeles för få spel för yngre spelare som detta och jag kan i stunden bara tänka på Ratchet & Clank: Rift Apart som det enda AAA-spel som riktar sig till en så bred publik med fokus på plattformsspel. Att förnya Pac-Man från de gamla arkadspelen känns i efterhand helt rätt som gett karaktären nytt liv igen (om så bara för en stund) och jag hade gärna velat se Pac-Man få lite mer kärlek.

Vilka är dina bortglömda guldkorn?