Mackegårds bortglömda guldkorn

Som en av redaktionens yngre medlemmar har jag färre relationsband till det pixliga 80-talet än tidigare talare i artikelserien och hämtar istället min guldgruva från det tidiga 2000-talets färgglada era. Guldgruvan är djup även för mig så många fantastiska guldkorn har fått vika undan till förmån för dessa sex underbara nostalgitrippar.

Kirby's Air Ride (Gamecube / 2003)
Den omåttligt anpassningsbara lilla marshmallow-look a liken har ofta fått stå i skuggan bakom andra stjärnor som Mario, Link och Donkey Kong och har därför aldrig riktigt känts som en Nintendo-maskot i lika hög grad som de övriga. Däremot så hör Gamecube-pärlan Kirby's Air Ride från 2003 till mina absoluta favoritspel från barndomen och jag blir ständigt förvånad över hur många som tycks ha missat denna godbit. Jag kan fortfarande minnas extasen över att då och då lyckas samla alla delar till något av de legendariska fordonen "Dragon" eller "Hydra" för att sedan kunna briljera cirklar runt mina motståndare. Idag lever åtminstone "Dragon" kvar i form av en power-up i Super Smash Bros-spelen och varje gång jag får tag på den kastas jag tillbaka till mitten på 2000-talet. Tiden då TV-spel var som mest spännande för mig.

Pokémon XD: Gale of Darkness (Gamecube / 2005)
Att Genius Sonoritys två Pokémontitlar i Orre-regionen inte gjorde starkare intryck hos fansen gör mig ledsen. Pokémon XD och dess föregångare Pokémon Colosseum tog grundkonceptet, drog ner det i smutsen och skapade en hårdare Pokémonvärld där gängkriminalitet och tvångsunderkastelse hörde till vardagen. Det gick aldrig ut på att fånga Pokémon som ett småkul tidsfördriv utan varje fångst var första steget på en räddningsaktion att fria de stackars förslavade varelsernas hjärtan. Shadow Lugia är dessutom det enskilt häftigaste som Nintendo någonsin har spottat ur sig, så är det bara.

Age of Mythology (PC / 2002)
Där Age of Empires behandlade verklig historia gick systerspelet Age of Mythology en annan väg och utforskade istället, som namnet antyder, grekisk, nordisk och egyptisk mytologi. Den huvudsakliga berättelsen var inte speciellt välskriven och den artificiella intelligensen var medelmåttig som bäst men allt vägdes upp av möjligheterna som kastades på oss att styra över arméer bestående av hydror, troll, fenixar och sphinxar för att bara nämna ett fåtal av alla mytologiska vidunder som erbjöds oss. Att detta inte blev en lika etablerad serie som andra verk i samma genre är för mig en stor sorg och jag drömmer än idag om att få återvända till det gamla Grekland och ge mig ut på nya äventyr med Arkantos och gänget.

Sonic Adventure 2: Battle (Dreamcast, Gamecube, Playstation 3, Xbox 360, PC / 2001)
Vad hände med Chao-gården egentligen? Spel med den blå igelkotten i huvudrollen har det sannerligen inte varit någon brist på sedan han först sprang in i våra liv 1991 men att axla rollen som fadder till de fånigt söta, ack så poänglösa Chao-figurerna är ett minispel som försvann nästan lika snabbt som det kom. Att de skulle ha varit poänglösa tar jag för resten tillbaka. Chao-gården för mig var faktiskt hela poängen med både Sonic Adventure DX samt Sonic Adventure 2: Battle där hela mitt fokus låg på springtävlingar, karate och imponerande förvandlingar. Insikten jag sedan fick av att alla Sonic-spel efter det gick ut på att springa snabbt och klara banor, inte att samla djur och uppgraderingar till mina skyddslingar, var nog för att få mig att släppa serien för gott.

Lego Racers 2 (PC, Playstation 2, Gameboy Advance / 2001)
Innan Mario Kart: Double Dash svepte in och revolutionerade min bild av partyracinggenren för gott så fanns där Attention to Details racingsandlåda Lego Racers 2. Jag hade på den tiden inte ens fyllt 10 bast och fick där och då uppleva en frihet som jag aldrig tidigare skådat i ett spel. Första uppdraget: gör din egen karaktär. Andra uppdraget: designa din egen bil. Tredje uppdraget: utforska den stora öppna världen och tävla mot alla du ser! Lego Racers 2 bjöd på ett flertal helt öppna spelvärldar som bara väntade på att utforskas och när eftertexterna till slut rullade så hade jag upplevt allt från dinosaurier i djungeln till robotar på mars. En sann pojkdröm i renaste form!

Worms 3D (PC, Playstation 2, Gamecube, Xbox / 2003)
Är jag ensam om att tycka att de krigsgalna maskarna från Team 17:s hysteriskt mordiska följetong gör sig betydligt bättre i tre dimensioner? 2D-worms har för mig alltid verkat lite platt (ja, den var med flit) och känns som ett gammalt koncept som ingen riktigt vill släppa. Jag saknar de galna situationerna som Worms 3D och uppföljaren Worms 4: Mayhem försatte mig och mina motståndare i och hoppas innerligt på att utvecklarna bestämmer sig för att ge de älskvärda daggmaskarna en chans till att visa vad de går för i 3d. Snälla, en chans till?