En av årets bästa överraskningar är en uppföljare till spel som lanserades 1994 och som jag tidigare aldrig hade hört talas om. Spelet heter Windjammers 2 och har sitt ursprung i arkadvärlden - närmaste bestämt Neo Geo - och går ut på att svinga en frisbee över en spelplan och få den att passera motståndarens mål utan att denne lyckas blockera den.
En släkting till mig arbetade på en videobutik i en liten stad - utan rulltrappor - under 90-talet och ytterligare några år in på det nya årtusendet. Jag minns välsorterade hyllor fyllda av hårda VHS-fodral, de chokladdoppade skumdelfinerna Flipper och äldre herrar iklädda färgsprakande träningsjackor som fyllde i tipskuponger med platta bläckpennor av plast. En påtaglig lukt av tobak och ett ihärdigt 60-wattljus, men bäst av allt minns jag en mystisk avdelning med en "18+"-skylt hängande ovanför sig.
Jag har spelat en hel del av det nya Rogue Galaxy: Outlaw som är lite av en prequel till originalet Rogue Galaxy. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att det är lite som en favorit i repris. Det påminner mycket om de äldre flygspelen i rymdmiljö som Wing Commander och Privateer men något moderniserat. Förvisso kan det upplevas som något strömlinjeformat och till viss del är det just så. Systemen spelet bygger på är ganska simpla. Du gör ofta liknande saker oavsett var du är i rymden men det är underhållande likväl. Grafiken påminner lite om det kriminellt trasiga Swords of the Stars II, bara det att denna titel inte är trasig. Få buggar och flyter på fantastiskt på min dator. Starka och skarpa färger, mycket laser skott som viner överallt och en ganska trevlig upplevelse så sett. Ljuden är lite blandat men överlag håller det en ok standard liksom röstskådespelet. Musiken däremot är fantastisk och påminner om typ Rockstars GTA mer än något med DJ:s och kanaler med lite olika typer av musik. Ett tema som genomsyrar spelet är vilda västern i rymden så mycket rock/metal med western stuk.
Ända sedan jag var liten har arkadmaskiner haft ett lite extra magiskt skimmer över sig. Det var länge enda sättet att komma åt riktigt häftiga spel och få lira med rejäla styrdon och knappar, och än idag är min spelsmak färgad av detta. Riktigt bra spelkontroll är för mig hutlöst viktigt, och spelen ska vara roliga från första sekund. När jag dör ska det ha varit så underhållande att jag utan omsvep är beredd att betala en tia för att få spela igen.