När Activision utannonserade Call of Duty: Black Ops 4 så var jag mestadels positiv, till skillnad från större delen av internet som inte var glada. Visst var jag kluven inför avsaknaden av en kampanj, och jag höll med kritiken om att det såg ut som ett Black Ops 3.5, men jag var ändå förhållandevis optimistisk.
Jag förstår inte riktigt hur det kommer sig, men när ett nytt Call of Duty-spel visats upp de senaste åren verkar jag vara av helt motsatt åsikt jämfört med de allra flesta tyckarna på internet. Som ni alla vet tokhatades Infinite Warfare, medan jag höll mig optimistisk efter första trailern. När WWII visades upp så var det tokhajp från internets sida, medan jag hade en ljummen reaktion.
Call of Duty har varit en spelserie som jag jämfört med Ross och Rachels förhållande i Vänner, då jag lämnar serien men kommer tillbaks senare med jämna mellanrum. Nu har det hela utvecklat sig till någon form av likgiltighet istället, och i bästa fall optimism. Det sistnämnda kände jag inför Infinite Warfare, trots att det tokhatades på internets slagfält till kommentarsfält, medan WWII var något som jag hela tiden känt likgiltighet för.