Läser att Disney nu eventuellt är till salu, ett företag som värderas till ungefär 160 miljarder dollar. Lite drygt dubbelt upp från Activision Blizzard, om du så vill. Om det faktiskt säljs och vilka som isåfall tar över bolaget, återstår att se, men det slår mig att Disney i allt högre grad förmodligen är intressant även för spelföretag.
Jag tänkte inte försöka recensera Obi-Wan Kenobi ännu eftersom jag bara sett halva serien ännu, precis som de flesta av er. Hittills är jag dock väldigt nöjd och tycker musik, scenografi och liknande lirar väldigt bra ihop, och det är trevligt att få se lite fler platser i den där galaxen långt, långt borta som till 96% tycks bestå av Tatooine.
Jag och sambon fastnade för något som heter Dogges Dagar på Disney+ idag, efter att ha bläddrat förbi den flera gånger. Det är alltså hunden från Pixar-rullen Up i miniäventyr där han skrotar omkring med sin husse på bakgården.
Det verkar röra på sig för Charlie Cox som Daredevil igen. Han gjorde som bekant succé i rollen i Netflix-serien som debuterade år 2015, men efter att Disney kom på att de ville ha en egen streaming-tjänst, så avslutades alla samarbeten och sedan dess har i princip allt Marvel-relaterat flyttat till Disney+.
Härom dagen kunde jag äntligen kolla på Cruella på Disney+ och gillade den klar mer än min kollega André Lamartine gjorde när han recenserade den. Väldesignad, rolig och framför allt välspelad - skulle min sammanfattning bli. Men det tog tid innan jag fick se den.
Som så många andra skaffade jag Disney+ när Disney bullade upp med fina helårserbjudanden och har sedan den använt tjänsten dagligen. Och såhär en vecka senare, känner jag att jag har min åsikt ganska klar om den.
En del kommer säkert rasa över min rubrik, men innan ni gör det kan ni åtminstone läsa klart. Detta har absolut inte med hanteringen av tex trakasserier eller att förbättra det många gånger unkna klimatet för kvinnliga skådespelerskor. Nä denna kampanj har gjort att många studios helt enkelt gör om, eller helt slänger lovande satsningar pga rädslan att få en stämpel som kvinnofientliga. Ett bra exempel på detta är den tilltänkta uppföljaren till den underbara filmen Vem satte dit Rodger Rabbit från 1988. Robert Zemecki hade så sent som 2015 inlämnat ett manus till Disney som direkt köpte manuset som de ( enligt Zemecki själv) älskade då. Ett år senare säger samme Zemecki i en intervju till The Telegraph:
Det är en högst retorisk fråga, för svaret är förstås pengar. Den kommer att spela in en miljard dollar, minst, och så kan Disney gå vidare till nästa film, och nästa film, och så vidare tills de har återskapat alla sina tecknade filmer. Och med den här takten har de väl tio år på sig.
Jag lyckades hålla mig undan hypen fram till nu. Disneys remakes av sina tecknade klassiker är i stort sett onödiga och både Djungelboken och Skönheten Och Odjuret var tämligen menlösa. Aladdin har jag inte orkat se än. Men alltså, de släppte just musiken från Lejonkungen och den är precis lika magnifik som alltid. De verkar inte ha fipplat särskilt mycket med perfektionen utan de flesta styckena är hämtade rakt av från originalet, bara med nya röster. "Be Prepared" har klippts ner en hel del, men i övrigt är det sig likt. Och jag uppskattar verkligen att Timon och Pumba inte förstör "Can You Feel The Love Tonight" riktigt lika mycket, att "He Lives In You" nu finns med i filmen och att Elton John har skrivit en helt ny låt också.
Lego släpper sedan 2010 regelbundet nya figursamlarserier med olika teman. För några år sedan kom en uppsättning Disney-figurer som bjöd på både gamla och nya klassiker, men många fanfavoriter saknades. Den här
När jag intervjuade Wreck-It Ralph-skaparna Rich Moore och Clark Spencer (Phil Johnston var inte tillgänglig) berättade Moore att det var en utmaning att göra en uppföljare till den TV-spelshyllande Disney-succén och menade bland annat att man behöver en bra anledning för att expandera filmvärlden. I fallet med Ralph Breaks The Internet föreföll det sig enbart naturligt att ta steget vidare till Internets oändliga värld efter att ha personifierat arkadhallen och det märks tidigt att filmskaparna inte bara vet vad de gör - de älskar det, fullständigt.
Den sista biofilmen jag såg 2018 var Mary Poppins Returns, en sprudlande uppföljare till Disneys enastående klassiker från 1964 som inte direkt nådde upp till briljansen från originalet. På många sätt och vis är Returns en imponerande återskapelse av sångerna och de charmiga Poppins-karaktärerna, men det känns också som en tom och söndersockrad hyllning som följer originalmallen lite väl slaviskt och som saknar den själ som magiska Julie Andrews tillförde så klockrent förut.
Jag såg om The Incredibles nyligen, för miljonte gången och förmodligen inte den sista. I väntan på tvåan, som utan tvekan kommer att avrunda en 14 år lång tonårsdröm - men denna väntan har nog aldrig varit så plågsam som nu. Jänkarna har ju redan fått se filmen sedan veckor tillbaka, medan vi svenskar snällt måste vänta - helvetiskt nog - ända till slutet av augusti för att njuta av Brad Birds uppföljare på bio. Typiskt. Är det den svenska dubbningen som slukar all den tiden? Vill man försäkra sig om att alla barnen är hemma från semestern när filmen visas? Har jag begått oförlåtliga brott mot mänskligheten i tidigare liv för att straffas på det här viset? Vad det än är, känns två månader som en hel livstid.
Äntligen dags för ett klassiskt ps1 spel, Hercules. Detta har en grym nostalgi över sig. Dock så är det inte mycket mer än nostalgiska minnen som får min glädje att komma fram för spelet lider av klumpig kontroll och konstiga hitboxes. Men även om detta är problematiskt så tar det nostalgiska värdet över och spelet levererar en otroligt glad och rolig spelstund.
Det lär väl inte ha undgått någon vid det här laget att Disney nu har köpt upp Fox's filmavdelning, för en ganska rejält sinnessjuk summa. Detta innebär då att Disney numera äger X-men-filmerna, Deadpool och alla andra filmserier som Fox tidigare ägde rättigheterna för (om jag förstått saken rätt), utöver de redan ägda Pixar, Marvel-filmerna och Star Wars.
Jag och en vän hade bestämt oss sedan länge att se filmen, han är en större Star Wars-nörd än jag och har en bredare kunskap om karaktärerna och miljöerna än vad jag någonsin kommer ha. Men Rogue One: A Star Wars Story fungerar även för mig som casual-fan. Det är verkligen ett mästerligt hantverk som regissören Garreth Edwards har knåpat ihop. Filmens story handlar i princip om en liten passage i öppningstexten från Episode 4, att en liten grupp med rebeller lyckades sno till sig planerna till dödsstjärnan till Darth Vaders förtret. Det är storyn i den här filmen som i mångt och mycket både är en egen fristående berättelse men som ändå ger ursprungstrilogin mer djup, bättre än vad episoderna 1,2 och 3 någonsin gjorde.
Igår så släppte regissören Jon Favreau (han regisserade The Jungle Book) nyheten på sin Twitter att Disney ska producera och han regissera en "Live-action" remake av den animerade klassikern Lejonkungen.
Disneys fjärde lineup för att ta fram klassiska animerade filmer till live action, vi hade en från 90-talet och annat skit men nu är det ännu en. Det roliga är vi får en till av Andy Serkis i 2018 så det blir intressant. Hittills har deras live action blivit sådär, med Alice som jag tyckte var ok och Askungen var bra (har inte sett Malificent än men hört att den är dålig). Hur håller den sig vi får se.
Det är bara drygt ett år och åtta månader kvar till Star Wars Episode VIII anländer på biografen, men vi behöver inte vänta länge. Den allra första spin off serien Rogue One anländer i år. Hittills hade vi inte så mycket info om vad det skulle bli men vi fick reda på att den utspelar sig runt episode III och IV.
Förra året så släppte Disney nyheten som fick många nostalgiska själar att skina upp: Ducktales, även känd som bl a Ankliv eller Knatte, Fnatte och Tjatte på Äventyr här i landet lagom, skulle återvända 2017 med en helt ny serie.
Nu vill jag prata lite om en kär person, min bror. Som ni kanske inte vet så har det varit ett lite svår uppväxt när vi var små. Jag levde tillsammans med min syster hos mor förädlarna efter att min mamma blev skild. Han har bott med henne länge och jag och syrran har levt med dem i snart 20 år. Nu är jag det enda som har stannar medan hon lämnade just förra hösten. Min bror och jag hade en svår uppväxt att jag gillade honom inte och det blev bara mycket bråk. Nu för tiden har allting förändras och vi har blivit bästa vänner som Sam och Nate, Ratchet och Clank, Gomez och Fester, Affleck och Damon, Hela och Halvan, Batman och Robin m.m. Ibland kan det bli att jag bjuder honom mycket, men i vissa stunder händer det att han gör någonting fint för mig.
Igår åkte jag och morsan ner en runda till stan då det skulle köpas en 50 års present till mammas bror. Det blev lite mer köp än så då Åhléns hade fina rabatter på sina böcker och på film var det två för 99 kr. Mamma hittade två böcker, en deckare och Vip-rummet av Jens Lapidus. Vip-rummet ska jag ta och läsa själv då jag gillade Snabba Cash, men det får bli efter jag lästa klart Da Vinci-koden, Inferno och några andra som ligger på hög och väntar (det finns alltid för många böcker som man vill läsa och alltid för lite tid).
Jag är fortfarande hyggligt ny kring Disney Infinity, men gillar koncetpet och de underbara figurerna allt mer. Har samlat på mig en hel hög och letat igenom butiker både i Östersund och på nätet samt fyndat på onlineauktioner. Samlingen börjar därför kännas småanständig och jag känner mig nu redo att kora mina fem favoriter. Brasklapp för att det fortfarande finns ett antal figurer jag inte hunnit använda (hej Chewbacca) i verkliga livet, och därför baseras listan enbart på utseendet. Kort sagt fem figurer som hör hemma i ditt nördaltare.
Har i ett antal dagar nu levt på hypen efter släppet av Batman v Superman-teasern så hade nästan glömt bort att jag hade fixat biljetter till nya Avengers. Man kan bli lätt disträ när det droppas grymma trailers från både Jurassic World, Star Wars, BvS och Fantastic 4.
Det var under ett slags mellanperiod för Disney innan långfilmerna hade blivit de megadundersuccéer de blev efter Lilla sjöjungfrun, Aladdin och framför allt Lejonkungen, men även efter att kortfilmerna dött ut. Tecknade halvtimmesprogram var det helt dominerande på TV och Disney var inte en del av det.
Ducktales återvänder till TV 2017 med helt nya avsnitt! Trodde först inte att det var sant, men gick sedan inte på Disneys egna hemsida och där stod det svart på vitt: Ducktales kommer komma tillbaka till TV-rutan igen med helt nya avsnitt!
Jag har alltid tyckt om Disneys musik, oftast de svenska då det är dem jag har växt upp med under årens lopp. Och eftersom jag är en rock-kille så började jag leta efter rockversioner på Disneys låtar, då hittade jag Jonathan Young. Hans covers på olika Disney-låtar passar mig utmärkt.
Imitationer av olika kändisar, karaktärer osv är något som jag har pysslat med till vardags i ett par år, men jag har liksom aldrig vågat posta mina alster på Youtube.