Har egentligen ingen riktig erfarenhet av dejting. Att ta en kaffe eller öl med killar och tjejer, det har jag gjort. Men vet inte om jag skulle kalla de gånger jag här gjort det för någon dejt. Och nu har jag kommit till ett sånt där läge där det är någon som män vill ta ut på en kaffe. Satt på en bar igår med några kompisar. Jag visar min vän Luke den personen som jag vill dejta, varpå han svarar att han tror att hon kommer att säga nej. "Varför?" Frågar jag. "Bara kolla på henne, hon är ju jätte vacker" (Visst stämmer det, i min, hans, och kanske många andras ögon. Det får jag själv dessutom höra mycket ifrån andra om mig och mitt utseende. Men inte ifrån alla: Kort sagt: Vad menas med snygg? För vem, vad, hur?). Hittils har det gått bra, vi kommer bra överrens och det är något annat i luften än utseendefixering. Hade det varit det sistnämnda hade det varit mer av "onenightstand-sektorn" som jag inte riktigt ser någon dejting i. Visst, det kanske finns de som nöjer sig med det, eller som nöjer sig med att dejta "andrahandsvalet" som finns till hands. Det verkade vara fallet med min före detta bästa vän, som hade tre sådana på 1-2 år. Ingen av dem varade länge dock. Han insisterade ofta dock på att man ju fulare desto snällare, ju snyggare desto elakare. Stämmer till viss del. Skrivet faktum är det knappast, dock. Har träffat feta, muskelösa, smala, bleka, mörka, blonda, rödhåriga, snygga, fula, mittemellan etc som jag bara önskat att de trillar från Mount Everest. Sorry förre detta bästis!