Posts tagged in "I wanna be a pirate" category

• • 
  • 0
  • Skrivet av Billyrosehag den 9 oktober 2018 kl 11:21

  • Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge

  • Netflix bringar emellanåt hem titlar jag totalt hade glömt bort till dess streaming hamn. När Jack och Co's piratäventyr begav sig för sisådär 15 år sedan trollband det verkligen mig. Det vill säga del 1 och 2, 3:an var för mig en bitterljuv upplevelse som led av en hel del problem som ofta förbannar del 3 i en trilogi. Men den förskönade bilden av piratlivet som del 1 och 2 presenterade var precis så som man själv hade velat att det utspelade sig när man lekte pirat som liten pojkspoling. Jack, Barbossa, Davy Jones och alla andra levererade verkligen ett galleri av pirater som jag inte kunde annat än älska, eller älska att hata beroende på vilken sida de stod på. Alla fall, likt många satt jag för någon kväll tillbaka och skummade igenom det oändliga netflixbiblioteket på jakt efter något som skulle få mig att sluta skumma och istället faktiskt titta på något. Jag trillar då över Pirates of the Caribbean: Salazar's Revenge, en film jag helt hade glömt bort existerade och som jag inte såg under dess tid framför bioduken. Det var som att Netflix hade gett mig en varm nostalgisk filt. Jag mindes hur uppfylld och begeistrad jag var när jag först klev in i Sparrows piratvärld för vad som känns som ett annat liv sedan. Det var då vad marvel är idag och alla, man or woman, suktade efter Jack Sparrow. Redan då spelade han en karaktär vars storhetstid verkade vara förbi. Han fångade verkligen den här förskönade bilden av hur en alkoholiserad pirat skulle vara. Han bar den här slitna men snygga exteriören, var charmig på ett sätt som gjorde att man förstod varför han kom undan med så mycket. Han fick piratlivet att se väldigt tilltalande ut. Resterande karaktärer förstärkte verkligen det med. Mr. Gibbs med all sin kunskap om legender och förbannelser, Rush som sannerligen manifesterade den klassiska piratkaptenen med Barbossa, etc. Allt annat som scenografi, manus, musik var också perfekt utfört och tillsammans formades den här kompletta visualiseringen av hur man hade velat att livet som skeppsseglande, skattletande pirat hade sett ut. Men var filten varm efter Salazar's credits började rulla? Nej, det var den inte. Nostalgikänslorna hade kastats överbord. Det kändes som att jag hade drabbats av Black Pearls förbannelse. För att citera Barbossa själv;