Nu när jag både har lärt mig att behärska modern spelutveckling och har satt ett (icke-exakt) releasedatum på vintern 2023 så blir utvecklingen av mitt spel lättare att planera.
Energin har på sistone till stora delar gått åt till att utveckla ett utvecklingsverktyg till Unity, vilket gjort att utvecklingen av själva spelet har stannat av, men nu är jag igång igen och det finns spännande nyheter även där. Nedan följer en sammanställning om vad som har hänt på sistone.
På sätt och vis var jag en indiespelutvecklare redan som barn, kring millennieskiftet, men då fanns knappt begreppet. Det började i mellanstadiet med Front Page Express där jag skapade HTML-sajter i form av primitiva peka-och-klickaäventyr där varje klickbar yta var en länk till en annan HTML-sida. I den tidiga tonåren (2003-2006) gick jag över till att göra skräpiga plattforms- och äventyrsspel i Game Maker fram till gymnasiet då jag skapade det enda spel som har varit bra och fått viss spridning - ett peka-och-klickaäventyr skapat i Adventure Game Studio om fotbollssupporterskap.
Detta blir då alltså min andra blogg, då tänkte jag få lite bakgrund avklarad för alla som är intresserade. Jag skrev i min första blogg att jag håller på med spelutveckling på min fritid. Det är mycket riktigt, jag ser spelutveckling som en källa till mycket av det jag är idag och varför jag jobbar med det jag gör. Läs vidare så ska ni få se, det blir ganska långt, men förhoppningsvis blir det inte för långtråkigt på vägen.
Detta är då mitt första inlägg på en blogg någonsin. Det trodde jag var en dag som aldrig skulle komma. Men här är vi trots allt, då kanske det är på plats att berätta lite varför jag är här också.
Har under den gångna helgen varit inbegripen i en diskussion med flera av er läsare, redaktionsmedlemmar som Adam Holmberg, Kim "Super Bowl-tipparen" Orremark, före detta redaktionsmedlemmen Oliver "Hatet" Thulin samt andra intresserade som spelat Star Wars Jedi: Fallen Order. Det har inte handlat så mycket om det eminenta spelet i sig, utan mer om Respawn Entertainment.
Svensk spelutveckling handlade länge bara som Stockholm där Dice, Paradox och Avalanche så g till att hålla fanan högt. Därefter började Malmö ta allt mer plats genom i synnerhet Massive Entertainments försorg. Idag utvecklas det spel överallt i Sverige, men Göteborg har länge varit ett otippat svart hål som inte alls haft studios som motsvarar stans storlek. Och... så är det nog fortfarande, men det betyder inte att spelutveckling saknas.
Zombies-läget i Call of Duty: Black Ops 4 är magiskt bra och vanliga dödsmatcher är alltid roliga. Men det spelar liksom ingen roll, det är med Blackout jag slår ihjäl timme efter timme. Det är hutlöst, vansinnigt underhållande och jag hade absolut kunnat tänka mig att köpa detta som ett separat spel. Lite som PlayerUnknown's Battlegrounds, om du så vill. Ett spel som bara består av ett enda spelläge.
Ni som har följt mig kanske vet att jag har länge haft som ett dröm att vara en spelutvecklare och jag har till och med börjar studera Spelprogrammering på Blekinge Tekniska Högskolan. Men sanningen är, att efter alla dessa år med det definitiva drömmen har jag börjat få blandade känslor om det hela.