Jag såg om The Incredibles nyligen, för miljonte gången och förmodligen inte den sista. I väntan på tvåan, som utan tvekan kommer att avrunda en 14 år lång tonårsdröm - men denna väntan har nog aldrig varit så plågsam som nu. Jänkarna har ju redan fått se filmen sedan veckor tillbaka, medan vi svenskar snällt måste vänta - helvetiskt nog - ända till slutet av augusti för att njuta av Brad Birds uppföljare på bio. Typiskt. Är det den svenska dubbningen som slukar all den tiden? Vill man försäkra sig om att alla barnen är hemma från semestern när filmen visas? Har jag begått oförlåtliga brott mot mänskligheten i tidigare liv för att straffas på det här viset? Vad det än är, känns två månader som en hel livstid.