..."men du spelar ju alltid själv", var det en polare som utbrast när vi skulle planera en spel-date någon dag framöver. Min omedelbara reaktion var att fråga om han tappat förståndet och halvt avfärda honom som jubelidiot.
Det var 18 år sedan jag sist vann något i Gamereactors julkalender. Jag vann då Rome Total War, men blev otacksamt nog lite besviken eftersom jag hellre ville ha Ratchet & Clank 3 som utlottades samma dag. Men så här i efterhand är jag väldigt glad att jag fick chansen att upptäcka Total War-serien, vilket jag aldrig hade gjort annars, som den inbitna konsolspelare jag är. Ratchet & Clank 3 har jag spelat igenom senare i vilket fall.
Jag minns det som igår när dag och natt gick ut på att skjuta motspelare på alla möjliga kartor främst i Counter-Strike, Battlefield, men desto mer battle royale tog över så följde en nedåtgående trend för egen del. När jag väl la ner cs på heltid så kom aldrig intresset riktigt tillbaka för att fortsätta i något annat. Jag har kört lite warzone och vann några matcher, lirat liiiite fortnite, provat Counter-Strike igen, men de är trist. Jag tror det har mycket att göra med att jag vill vara bäst, eller åtminstone bättre än average. Det är man inte utan att lägga några extra timmar och det är nog där skon klämmer tror jag, jag har inte den tiden att lägga in för vara top dog längre. Självklart är det ju trams att jag känner att jag måste vara bäst eller så är det trist, men det är så jag funkar. Jag hatar att inte vara på hög nivå oavsett vad jag gör och det är väl en tråkig men ibland bra egenskap också.
Idag dräller det av fina multiplayeralternativ som går att spela helt eller i princip gratis. I alla lägen åtminstone billigare än fullpris, även om det kan krävas säsongspass eller liknande. Och det är vanvettigt populärt, och med schyssta finansieringsmodeller, finns chans att bygga ett stort community och möjlighet att tjäna än mer pengar.
De tre spel jag lirat soklart mest i år är Sea of Thieves, Call of Duty: Black Opss 4 och Vermintide 2. Sistnämnda nappade jag på när det dök upp via Xbox Game Pass efter att initialt inte varit sådär övermåttans nyfiken - men gratis är ju gott. Hur det än är med den saken så är spelet skitbra och vanebildande till tusen.
En av de saker jag älskade med Halo så länge serien var i Bungies regi var hur man spelade hela matcher med samma uppsättning personer som påbörjade det hela. Stack någon, så fylldes det inte på med nya spelare. Man fick lära sig vem som gjorde vad i laget och drog någon så fick man klara sig med underläge. Stack någon för ofta blev de avstängda och fick inte spela mer multiplayer på ett tag, ett straff som förlängdes i takt med att det fortsattes misskötas.
De började med att Microsoft tidigt under E3-perioden presenterade strategin för Minecraft där det superpopulära spelet ska öppnas så alla format kan spela med varandra. Till och med legendariska tjurskallar som Nintendo är för och det kommer alltså gå att spela Minecraft mellan exempelvis Switch, Xbox och smartphones. Sony saknades dock och snart visade det sig att de inte ville vara med.
I natt svensk tid slog räknaren över till 1000 timmar speltid i Killzone 3: Multiplayer. Jag har alltså spelat i 41 dygn. Mitt bästa minne från spelet är när Palmen spelar som läkare, vi springer in i ett "r
Jorå, liket lever. Efter att nätt och jämt kunnat sitta upprätt i söndags och måndags, började det bli fason och nu sitter jag här och känner mig ändå relativt OK. Lite lock för öronen, hosta och feber, men i övrigt med i matchen igen. Hur som helst har det varit lite sporadiskt bloggade på slutet och det är ju i sig inte så konstigt med tanke på att perioden bestått av två veckors semester och en knapp veckas sjukskrivning.
Jag gillar verkligen Star Wars Battlefront och kämpar fortfarande tappert med att driva bort de där förhatliga flummarna till rebeller och införa lag och ordning i galaxen. Det är ett av de där spelen som känns mer "pick up and play"-vänligt än det mesta annat idag och det går oerhört snabbt att komma igång och pillet i menyer är minimalt.
Häromkvällen vankades det svettig uppgörelse i Halo 5: Guardians och efter timmar av glåpord, skryt och rena lögner stod vi mot varandra i arenan. Självklart fångades mycket av förnedringen på video som finns att beskåda här nedan. Mathias och Aldin hade på förhand gnabbats en del om vilket spel som faktiskt är bäst av The Division och Battleborn och när vi andra tillslut fick hålla isär dem innan de brakade ihop på riktigt kändes det som att detta måste avgöras i Halo så snart som möjligt. Det blev alltså Team Reqo, som bestod av mig själv och Mathias "Reqo" och Team Aldin som då innehöll Aldin och Oliver. Lisa tittade in en snabbis medan Oliver var borta i sisådär fyra timmar för att "rasta hunden".
Jag har spelat detta fantastiska spel nu i ca 120 timmar på Xbox one. Jag är dock ensam i min Tribe och skulle gärna få lite medlemmar till triben. Jag har en HQ utrustad med några turrets och plant x. Ett fåtal djur har jag men djuren är personliga i min tribe. Jag spelar på en privat server där det finns en hel del aktiva tribes. Jag är allierad med 3 tribes så här långt. Dessa tribes hjälps åt en hel del med att skaffa material och djur. En del byteshandel förekommer också. Skulle någon bli attackerad så hjälps vi åt.
Jag har tidigare skrivit två blogginlägg (länk i länken till det andra) om hur Microsoft plockat upp en hel del olater från Sony under denna generation och hur företagen liksom skiftat plats i flera fall. Det är uppseendeväckande många saker man kan hitta som helt eller delvis kan härledas till det faktum att Playstation 4 säljer dubbelt så bra som Xbox One.
Äntligen är det här! Jag älskar det första spelet och efter att ha spelat betan och nu hunnit spela lite av tvåan med ea access och origin access så älskar jag tvåan också! Speciellt den nya zombien Imp. Helt makalöst kul karaktär. Ler stort varje gång han snurrar runt på rygg och skjuter åt alla håll.
Mitt liv har bestått av Street Fighter V senaste tiden, men jag har såklart hunnit klämma in annat med, inte minst Star Wars Battlefront som haft en helg med dubbel XP. Jag har fortfarande inte låst upp allt, men börjar vara snubblande nära. Men spelet ska ju hålla längre än februari såklart, helst in till 2017 eftersom uppföljaren inte kommer i år.
Har under de senaste dagarna försökt att balansera Rainbow Six: Siege, dubbel XP-helgen i Black Ops 3 och betan till Uncharted 4 som gjorde tillgänglig för alla som köpte The Nathan Drake Collection. Detta har gjort att jag kanske inte fullt ut spelat så mycket av betan som jag hade önskat, men utav det som jag testat måste jag säga att jag är överraskad.
Att det var den gamle rackaren Han som sköt först vet vi alla, oavsett hur mycket George Lucas matade på med ofrivilliga spasmer och förflyttningar som förde tankarna till stop motion-effekter i japansk skräck. Det är bara så Han Solo är. Inget att göra åt, vilket också är orsaken till att den omryktade filmen om specifikt honom är en av de jag ser mest fram emot. Rätt skött kan det bli väldigt bra, Han är en ytterst ofrivillig good guy.
Jag sitter nu i min fåtölj framför tv:n och tänkte återigen testa Rainbow Six Siege betan som imorgon öppnar för alla. När jag väl kommer in i en match så tycker jag att spelet flyter på rätt så bra, och det finns nu fler banor att spela på än vad som fanns i den stängda betan. De har även bytt ut vissa klasser mot nya, men den största skillnaden finner man i själva menyn av spelet. Där har de lagt ner mest jobb tycker jag att det verkar och det är betydligt snabbare och enklare att hitta bland de olika flikarna, det går dessutom att kolla igenom sina "challenges" när man väntar på att få komma in i en match.
Hemkommen från min resa till familjen i Hälsingland så var bland det första jag gjorde var att starta min krysslåda, jag var fruktansvärt nyfiken på att se hur den nya uppdateringen såg ut. Efter några minuters experimenterande så kände jag att jag var nöjd och klickade in mig på "Games with gold" och tittade om det kommit in något nytt dit, och mycket riktigt så var det fallet.
Jag spenderar helgen hemma i Hälsingland nu och firar min far i efterskott, vilket betyder att jag inte har tillgång till min krysslåda utan får nöja mig med det utbud som min laptop har att erbjuda. (Vilket jag är mer än nöjd med)
Efter att ha spelat Halo 5 ett tag nu så har jag börjat att fått en bättre förståelse över hur saker och ting fungerar där. Ett sådant exempel är REQ systemet som du använder i multiplayer-läget warzone, med hjälp av REQ-korten kan du kalla in så kallade "Power wepons" eller olika forden med hjälp av kort som du samlar på dig via REQ-paket som du kan köpa med spelets valuta eller riktiga pengar.
Det här var ett spel som jag började spela strax innan sommaren i år och jag har redan hunnit spela 114 timmar. Det kanske inte låter som mycket men det är det för mig.
En sak som väckt en del debatt på senare tid är beslutet att ta bort stöd för delad skärm i Halo 5: Guardians, något 343 Industries nu kommenterat. För min egen del gläds jag åt beslutet snarare än något annat eftersom det betyder att resurser gått till annat istället, det är helt enkelt inte en funktion jag använder.
Det var ett tag sedan jag verkligen kände att jag fastnade för ett multiplayerspel på det här viset att jag bara vill ha mer. Och mer. Där varje ledig stund bäst spenderas med att spela. Det är i detta fack jag hittar Evolve. Det liksom bara växer på mig och erbjuder den där "en gång till"-känslan som är så underbar. Det är definitivt inte utan brister, men de är sådana jag förmodar är enkla att patcha bort.
Det må vara gammalt och konservativt, men ett av de inslag jag gillar minst i dagens förstapersonsskjutare är hur det fylls på med nya spelare sedan något stuckit. Mitt motexempel på hur det bör fungera är Halo-sviten och i synnerhet Reach, där spelare som hoppar ur matcher rent av straffas för det.
Sony började redan förra generationen nosa på spel som lät gamers ha roligt tillsammans även med de som spelade PC. I och med Street Fighter V fortsätter denna satsning, där vi tidigare kunnat spela exempelvis Final Fantasy XIV: A Realm Reborn med PC-folk.