Besviken på Resident Evil 2 Remake

(SPOILERS I DETTA BLOGGINLÄGG OM DU INTE HAR KLARAT SPELET ÄN!)

Ja, jag vet. Både user scores och critic scores världen över prisar detta spel enormt mycket. Jag är fullkomligt medveten om att jag därför befinner mig i en kraftig minoritet om att ha känslan av besvikelse inom mig när eftertexterna rullar. Jag ska börja med att säga att jag aldrig spelat Resident Evil 2-originalet, så jag har ingen referenspunkt där. Vidare var jag en av dem som fullkomligt älskade Resident Evil 7 (där speciellt första halvan av spelet var helt briljant), vilket jag nu håller som min andra favorit i den numrerade spelserien, efter mästerverket Resident Evil 4. Jag var därför oerhört taggad på att få sätta tänderna i remaken av tvåan, vilken skulle bli en helt ny upplevelse för mig då jag som sagt aldrig spelade originalet.

Innan jag berättar varför jag känner mig besviken så vill jag vara tydlig med att framföra att jag inte på något sätt tycker att detta är ett dåligt spel. Det är snyggt, rått, väldigt atmosfäriskt, och dessutom oerhört obehagligt på sina håll (tänker främst på de första gångerna man blir förföljd av herr X). Jag hade läst innan jag började spela att Capcom sagt att kampanjen skulle ta upp till 20 timmar att klara, vilket lät oerhört mumsigt. Jag köpte spelet till PC på releasedagen, men det skulle ta fram till idag innan jag faktiskt spelade ut båda kampanjerna och fick det slutgiltiga slutet.

Jag började spela som Leon, och gillade starkt hela konceptet med att få spela igenom storyn från två olika perspektiv med varsin karaktär. Nu i efterhand kan jag dock inte låta bli att tycka att Capcom inte tänkt igenom lösningen tillräckligt mycket. När jag påbörjade min andra genomspelning, som Claire, så förstod jag snabbt att jag hoppats på alldeles för mycket. Istället för att erbjuda separata kampanjer för de båda karaktärerna, är 90% av innehållet detsamma. Detta hade varit okej om det faktiskt hade varit så att kopplingen emellan dem hade varit logisk. Men faktum är att kopplingen är fullständigt ologisk.

Under min andra genomspelning, som Claire, så verkar det hela tiden som att Leon är steget före henne, att han redan är "klar" med polisstationen när hon tar sig in i den. Trots detta så händer precis samma saker i båda kampanjer. Mr. X kommer och knuffar undan den brinnande helikoptern när jag spelar som Leon. Precis samma sak händer när jag spelar som Claire. Saker jag gjort som Leon, till exempel fixat klocktornet, bibliotekshyllorna och statyn, verkar helt magiskt aldrig ha hänt i Claires timeline. Och som Claire är helt plötsligt en dörr till boiler room helt igenspikad, vilket den inte var som Leon.

Dessa saker fortsätter att hända hela spelet igenom. Som Claire måste jag på nytt hitta alla tre medaljonger, vilket jag redan gjort med Leon. I källaren kommer monstret och pajar golvet, vilket redan har hänt. Och nere i kloakerna är helt plötsligt schackpjäserna annorlunda mot hur de var innan, men jag måste likförbaskat leta upp alla tre pjäserna båda gångerna. Det verkar finnas två olika Mr. X, då den ena jagar Leon och den andra Claire, och då den ena blir dödad innan slutakten medan den andra är den faktiska slutbossen. Jag har under spelets gång blivit oerhört frustrerad över att behöva göra EXAKT samma saker två gånger, med undantag från Adas storyline för Leon och Sherrys storyline för Claire, vilket av 15 genomspelade timmar utgjorde ungefär en timmes unikt innehåll vardera. Därför tog det för mig ungefär en månad innan jag till sist orkade igenom hela den andra genomspelningen.

Jag förstår ärligt talat inte hur det här spelet kan vara så otroligt prisat som det faktiskt är. Jag hade förväntat mig och önskat att de två olika kampanjerna faktiskt skulle vara unika och logiska avseende vad som redan har hänt i den ena timelinen; inte att precis samma saker ska behöva göras igen när de redan har gjorts en gång, vilket för mig förstörde hela "spela igenom storyn från två perspektiv"-upplevelsen. Då hade jag mycket hellre föredragit en längre story som inte behövde spelas igenom två gånger.

Detta är iallafall mina tankar om spelet och jag är som sagt medveten om att du med största sannolikhet inte kommer hålla med mig. Men ja, smaken är ju som baken!