Dikt: Pianisten

En tystnad, så spänd.
Så skör.
En tystnad, i ett tidsrum, vars luft och stämning vibrerar av varje andetag.

En väntan, så intensiv, att även den förväntade blev ängslig.
Mer intesiv än förväntat.

En tystnad, en väntan som bryts av en ensam ton.
Så stark att den skär i stämning.

En ton som bringar mening, mer än en ton.

Följt av en till ton.

I en rad av långsamt dansande toner, så mjukt och så ljuvligt.

Till först, omöjlig att tyda.

Men då, så småning om.

Likt enskilda ord, plockade från intet bildar meningar. En musik.

Så ljuvlig.
Så vacker.

Musik, så passionerat, att de talar om en annan känsla.
En annan värld

Tankar, minnen, känslor, berättelser i en annan form alla förstår.

Från där nere, en pianist. Så passionerad, så vacker.
Att det lyser om honom.

Från dånet av applåder.