Drömmar om miljoner plastkomponenter

Det är inte lätt att ha brädspel som hobby. Inte nog med att coronapandemin har omöjliggjort flertalet spelkvällar förra året, nu har jag dessutom fastnat i det där kläggiga Kickstarter-träsket igen. Febriga kvällar, där jag scrollar efter tilltänkta expansioner, hundrtals pledge-nivåer, metallmynt, tusen plastminiatyrer som bara kommer ta plats, blir allt vanligare. Jag har lyckligtvis inte lagt något öre på dessa tomma löften hittills och känner viss stolthet över att inte, men det The Witcher: Old World och dess Kickstarterkampanj är minst sagt fläskig är det äckligt nära att jag slår till på super-mega-ultra-biff-paketet som erbjuds.

Go On Board har samlat in mer än sex miljoner dollar och har sedan kampanjstarten bara ösat på med mer prylar, mer träkuber, mer figurer, mer kort, mer tärningar, en spelmatta och fanservice i form av en spelbar Ciri-karaktär. I plast, då. Några centimeter lång. Och jag vill ha rubbet, för tusentals kronor. Allt! Sådana här kampanjer tar fram det allra värsta ur spelsamlare, där man drömmer om att äga precis allt i rädsla för att gå miste om de där exklusiviteterna. Till slut lyckas jag dock alltid kontrollera mig själv, tänka igenom det hela innan ha-begäret förvandlar mig till något saliverande brädspels-Gollum. Det finns nämligen ingen brådska med att köpa detta spel, som ändå kommer att nå ut till diverse spelbutiker, och det finns sannerligen ingen som helst stress att införskaffa alla expansionspaket. Det kommer bara sluta med att jag ångrar mitt köp och tvingas sälja skiten när jag inser att det varken finns plats eller tid för att spela detta med sina miljontals komponenter.

Solo-läget lockar, dock, vilket brukar rättfärdiga vissa köp om man har svårt att hitta fler tillgängliga spelgrupper. Jag gillar hand management-systemet, tanken av att slakta medeltidsvidunder, göra val under resans gång, svischa runt som Ciri, satsa pengar medan min motspelare dräper någon polsk jätteulv och bara leva la vida loca som en gammal häxmästare i sina bästa år. Visst ser det ut att vara långa turer mellan spelare, men av det jag har ser detta ut att bli en heltrevlig spelupplevelse, men jag får inte lockas av den mörka pledge-sidan för tusentals kronor. Inte igen. Inte igen... Faller du för Kickstarter-fällan mer än du vill erkänna? Vad ser du mest fram emot i brädspelsväg?

Hejdå, skatteåterbäring