Svenska
Blog
Ett otroligt JRPG år. Mina årets spel och besvikelser 2020.

Ett otroligt JRPG år. Mina årets spel och besvikelser 2020.

Nästan varje år toppar ett japanskt rollspel min lista utav årets spel, och visst är det väl så att jag öppet favoriserar den genren över alla andra. I år däremot 2020 har jappsarna toppat sig självt i vad jag bara kan kalla ett av de bästa JRPG åren någonsin, där samtliga av mina 3 bästa spelrelaterade upplevelser alla kommer från genren. Jag är nöjd med spelåret, men med sig har årets också levererat några av de absolut största besvikelserna under hela den här konsolgenerationen. Här är mina favoritspel, och besvikelser, från 2020 :) Vilka var dina?

BEST OF 2020

(Honorable mentions: Nioh 2, Doom Eternal)

3. 13 Sentinels: Aegis Rim
Strategiskta JRPG-strider blandade med den visuella novel-genren. Jag älskar båda och anser att Vanillaware äntligen lyckats överträffa det enda spelet jag fastnat för från deras sida. Odin Sphere. Den enda kritik jag kan rikta mot 13 Sentinels: Aegis Rim är att karaktärerna är väldigt obalanserat utvecklade där vissa delar av berättelsen kan kännas som en del att genomlida bara för att ta sig till partiet man i själva verket är intresserad av.

2. Yakuza: Like a Dragon Jag fick det tidigt och har sedan dess inte gjort mycket annat än att njuta av denna högst nödvändiga reeboot av serien. Måtte Yakuza aldrig återvända till sina Beat em up-rötter, för rent spelmekaniskt är det här det bästa Yakuza-serien någonsin varit. Likt en mix mellan Persona och Grandia-serien med stora och återkommande Dragon Quest undertoner. Yakuza Like a Dragon skäms inte det minsta för att visa vilka spel det inspirerats av, och fastän jag tidigare gillat Yakuza serien så är det genom den här delen och Yakuza 0 som jag lärt mig att älska den.

1. Final Fantasy VII: Remake
Aldrig någonsin har jag önskat att ett spel skulle bli bra, med förväntningar så orealistiskt höga att jag nästan inte vågade starta äventyret. På sätt och vis fick jag vad jag ville, på fler sätt än inte fick jag något annat. Men med det sagt fick jag inget dåligt, jag fick bara något annat än vad jag visste att jag kunde få. För dig som ännu inte spelat så är namngivningen av Final Fantasy VII Remake spot on på ett sätt som på förhand är svårt att förutspå. Golv-duttande hakor, och breda nostalgiska leenden följde mig genom så gott som hela upplevelsen, och min tro på Final Fantasy som spelserie känns återupplivad genom en spelmekanik som jag verkligen önskar får återkomma i seriens nästkommande delar. I Final Fantasy VII har Final Fantasy återfått sin identitet. Vad som väntar härnäst vet ingen, men från och med nu vågar jag lita på att jag kommer bli nöjd.


SÄMST OF 2020

(Dishonorable mentions: Dreams, Resident Evil 3: Remake)

1. Ghost of Tsushima
Jag är och förblir dunder-förälskad i spelets design och atmosfär. (En av de bästa konstböckerna som någonsin släppts). Men rent spelmekaniskt känns det som att Sucker punch backade i sin vision som tidiga trailers skvallrade om, för slutprodukten vi fick känns på snudd till kriminellt identitetslöst. Ett AAA assassins creed i samuraj epok innan ubisoft själva hann utveckla det. Jag förväntade mig annat, och jag förväntade mig mer. På samma meriter som fjolårets största besvikelse Death Stranding har jag som roligast när jag kravlöst får fota och rida i vida vackra miljöer. Det charmar mig kortsiktigt men bär inte upplevelsen i 20+ timmar. Jag var all-in på förhand men hade i slutändan aldrig speciellt roligt i Ghost of Tsushima.

HQ