Until Dawn: Rush of Blood är skrämmande läskigt

Jag hatar skräck. Det kan hela redaktionen skriva under på sedan vi besökte spökhuset på Gröna Lund i somras. Ändå ser jag skräck som en slags utmaning. Jag har nog inte missat ett enda av de större skräckspelen som lanserats de senaste åren och hur konstigt det än låter så njuter jag av att skrämma slag på mig själv och känna svetten droppa ner för pannan. Under veckan har jag tillbringat en hel del tid med den läskigt aktuella berg- och- dalbaneskjutaren Until Dawn: Rush of Blood till Playstation VR. Jag älskade föregångaren men det här är en annan typ av spel och inte alls likt originalet.

Until Dawn: Rush of Blood tar ungefär två timmar att klara och det blir otroligt enformigt efter en stund. Men det är inte det som är själva poängen med spelet. Until Dawn: Rush of Blood är i själva verket ett ganska medelmåttigt spel som fokuserar mer på skräck än "peka-och-skjut"-sektionerna. Däremot har jag aldrig varit i närheten av att uppleva en sådan panik som spelet lyckades frambringa. Med andra ord är detta inget för den känsliga och inte heller något för den utan extra kalsonger/trosor till hands. "Jump scares"-momenten avlöste varandra på löpande band och det är helt fantastiskt vilken känsla Playstation VR och Super Massive Games lyckades leverera, och då handlar det bara om en så kallad rälsskjutare. Vill du uppleva äkta skräck så måste du bara ge det en chans. Det är det värt, jag lovar. Den 24 januari släpps (äntligen) Resident Evil VII och nu, efter min genomspelning av Rush of Blood, så är jag ännu mera osäker på om jag ens tänker spela detta i VR.

Med andra ord så är Rush of Blood inget spel du ska spela om du förväntar dig att skjuta en större mängd zombieclowner, spindlar, Wendigos och liknande. Det är inte mycket action, utan mer en plågsam tortyr med en mängd otäcka och panikframkallande skräckmoment.

Vad tyckte du om Until Dawn: Rush of Blood?