Svenska
Blog
Ten är smärta och eufori i perfekt symbios

Ten är smärta och eufori i perfekt symbios

Man har det inte roligare än man gör sig som farsan brukar säga och så är det ju. Man har faktiskt ett eget ansvar att göra sina dagar så bra som det bara är möjligt. Det är långt ifrån alla dagar som är roliga från morgon till kväll. Det där roliga får man liksom själv försöka plocka fram då och då och vad är roligare än att dö hundratusen gånger på en kväll och riktigt känna hur livet långsamt sugs ur ens arma själ? Att i pixelformat ständigt möta sitt öde i ett hav av blod, cirkelsågar och bullet hell. Endast tio sekunder åt gången dock. Aldrig längre. Tio sekunder som både känns som en evighet och en vindpust. 

Yes, så är det. Jag har, så här direkt efter Elden Ring min vana trogen hittat ännu ett sätt att virtuellt späka min kropp. Men samtidigt, känslan när man överlever. Den går som vanligt inte att beskriva i ord, även om eufori får gälla som måttstock utan måste upplevas. Jag började i går kväll så det är tidigt i utvärderingsprocessen men jag kan redan nu säga att det lika enkla som briljanta indieliret Ten, som till mångt och mycket liknar Super Meat Boy rullar rätt upp på min allé. Just nu känns det som en av de bäst spenderade femtiolapparna i år men vi får se längre fram hur landet ligger. Trailer? Go!

HQ