Svenska
Blog

Ge dagen en chans

Skrivet av Minilena den 6 juni 2015 kl 23:31

Idag firades det nationaldag med diverse arrangemang runt om i landet, och min kära orkester skulle inte vara sämre än att spela på självaste slottet, och senare borta i stadsparken. Dock höll det på att bli utan euphoniumstämma (utan mig, alltså. Jag spelar euphonium.), för när jag vaknade i morse var det med total dödsångest.

Konsertnerver är inget som har drabbat mig särskilt mycket genom åren, men efter en omtumlande vår, tentaveckor och knappt någon vila innan det bär av mot Dreamhack imorgon blev det lite väl mycket. Gömde mig i sängen och bokstavligen grät av ren skär ångest, vilket inte brukar hända (hyperventilation och skakningar är fine, men gråta blir man så väldigt slutkörd av). Hade egentligen bråttom också; spelklara vid slottet 9.30 stod det på schemat. Roomien lyckades övertala i mig frukost och mutade med skjuts så jag slapp regnet, och till sist kom vi iväg. Spelningen blev inomhus och lite i skymundan och min favoritlåt gick åt pepparn, men helt okej.

Trots en del ångest-slag mot huvudet började dagen arta sig efter det. Fika med familjen, passerade förbi min gamla kaninhoppningsklubb som hade uppvisning i stadsparken, spelade lite mer konsert under ytterst ostrukturerade former och låg hemma och vilade ett par timmar innan det blev restaurangbesök för att fira att allt det jobbiga är över.

Så! Det var ju bra att det inte blev en dag av ångestvältrande i sängen. Det har funnits dagar då jag inte kommit upp (och många dagar då jag inte orkat till orkesterrepen), men idag räckte energin precis. Så kom ihåg det, du som orkat läsa ända hit: En dag som verkar fruktansvärt jobbig innan den ens hunnit börja kan visa sig bli riktigt fin, bara man ger den en chans.

Ta hand om er, glad sommar <3

HQ