Halloween-filmerna du missade

Det är lite sent påtänkt, jag hade egentligen tänkt att posta detta inlägg lagom till slutet av Oktober. Helst innan ni alla har kikat på exempelvis Friday The 13th för miljonte gången och hunnit bli övermätta på skrämmande filmer. För min egen del skyller jag på tidsbrist och lite lathet. Men äsch, jag gillar att prata om film i vilket fall, särskilt skräckfilmer, faktumet att jag inte ens bloggar här längre förutom på Halloween-kanten numera borde ju säga en helt del. Men nu kör vi!

Slither
Innan James Gunn regisserade den mycket omtyckta Guardians of the Galaxy var han riktiga debut denna bodyhorror/komedi-invasionsfilm. Det är en otroligt rolig och äcklande film med Nathan Fillion i huvudrollen. Slither träder in på så många områden att den nästen är en tribut till alla skräckfilmer någonsin.

One Missed Call
En av mina absoluta skräckfilmer någonsin. Att One Missed Call inte är så omtyckt bland filmkritiker är bortom mitt förstånd. Takashi Miike gör filmer som ingen annan, och i denna har han verkligen skapat en spökhistoria med en riktigt rik förtrogenhet bakom vålnaden. Komplett med sympatiska karaktärer också, som utsätts för ett riktigt hopplöst öde.

13 Assassins
Ännu en film av Takashi Miike och även hans bästa film i mitt tycke. Detta är dock närmare en krigsfilm, men det är inte din typiska krigsfilm som exempelvis Braveheart. Miike är inte regissören som kompromissar, han glorifierar inte och skildrar inte våld på något positivt vis. Detta är den grisigaste krigsfilmen jag någonsin har sett som verkligen visar vilka djur vi förvandlas till när vi utsätts för en överväldigande mängd död och våld. Miike är ju en legendarisk skräckregissör framförallt, och 13 Assassins innehåller sannerligen många obehagliga scener som är Miikes stämpel.

The House of the Devil
Retrodoftande skräckfilmer har blivit en grej de senaste åren, men när det gäller att hemkalla 70-talet så slår The House of the Devil all konkurrens rakt på fingrarna. Det är dock en sådan film som verkligen tar sin tid att skrämma dig, men banne mig om jag inte satt som klistrad mot skärmen under hela filmen.

The Burbs
Jag måste vara ärlig och erkänna att denna film inte riktigt är menad för alla. The Burbs är en förbannat löjlig film om ett par uttråkade medelåldersmän som är övertygade om att deras nya grannar är kannibaler, och vad som följer är bara missdåd. Jag gillade denna film, det vart ingen ny favorit precis och jag lär inte se den flera gånger till. Dock så framkallade den många sköna skratt och Tom Hanks är lika mysig som alltid. Jag är åtminstone väldigt glad att jag såg den.

You're Next
Jag hade hört väldigt goda saker om den här filmen, men under den första halvan förstod jag verkligen inte vad som gjorde filmen så utmärkt. Det är inte förrän den sista halvan som You're Next verkligen skiner och blir en väldigt kul, energifull slasherfilm. Att den kvinnliga huvudrollen också är tuffare än järnspikar gör filmen bara mer njutbar.

The Guest
The Guest kom farligt nära att bli en av mina 30 favoritfilmer någonsin. Hela filmen är som ett kärleksbrev till kultkungen John Carpenter, och det tog banne mig inte mer än två minuter innan det kändes som att jag såg på en bra Carpenter-film igen. Dan Stevens slukar verkligen rollen som "gästen" och det är en otroligt spännande film från början till slut med några riktigt roande referenser till Carpenters filmer.