En vecka med Corona

Med risk för att låta lite som en översittare skulle jag vilja påstå att hela situationen med hemmasittande under det senaste året inte påverkat mig sådär överdrivet mycket. Såklart att man känner empati med dem som oroar sig eller blir sjuka, men personligen föredrar jag hemmets trygga vrår till den grad att jag snarare tyckt att det varit rätt mysigt att jobba hemifrån tillsammans med frugan. Att få sköta sitt jobb från sängen har mest känts bekvämt, som att leva ut en dröm av George Constanza, och har man behövt gå ut en sväng har det inte varit något större problem heller.

Sen fick vi Corona, jag och frugan, i förra veckan. Och blev isolerade på riktigt. Till och med då kändes det rätt "nice" först: ingen oro för att bli stensjuk, föräldrar som kunde handla, en sprillans ny PS5, Netflix och anpassningsbara jobbsituationer. Vi bestämde oss för små "projekt", t ex att se om hela Sagan Om Ringen-trilogin (10/10 alla dagar i veckan, trots lite krystade humorinslag) och att laga trevlig mat. Jag lyckades ta mig igenom det tre timmar långa Paradise Lost i tre sittningar och krystade ur mig en recension, jag skötte Zoom-möten från sängen. Allt tycktes förlöpa nästan precis som vanligt. Jag tyckte till och med att den ihållande febern var bland den lindrigaste jag hade haft.

Sen steg kroppstemperaturen till 39 grader, sen började vi hosta, och nu är man bara så trött på eländet. Eller, trött och trött, när man spenderar hela dagarna med att vila hinner man aldrig bli riktigt trött, man lever som i limbo. Det är inte de enskilda symptomen, utan längden de håller i sig som är värst.

I hopp om att ha något avkopplande att göra startade jag upp the Witness (som släppts gratis med Play At Home-initiativet) men det kändes som att huvudet skulle spricka bara efter öppningssekvensen. Det har slutat med att vi snart kollat igenom hela förra årets Paradise Hotel-säsong. Just nu krävs det mycket lite för att överträda gränsen till total galenskap.

För vår del blir det att fira påsk inom hemmets fyra väggar, och jag väntar "spänt" på vad min medicinskt kunnige bror sade idag: att det runt den 8e-10e dagen efter insjuknande kan vända drastiskt mot antingen bättre eller radikalt sämre tillstånd. Nu är jag fortfarande inte särskilt orolig då jag anser att jag och frugan har rätt goda fysiska förutsättningar, men det är klart att man väntar med intresse.

Jag ville nog inte säga något speciellt med det här. Vi kan kalla det "En vecka med Corona - dokument inifrån" eller något. Stay tuned och ta hand om er, kära läsare!