Är Dark Souls II värd sin genomspelning?

Det är ändå något avväpnande förföriskt med From Softwares straff-simulatorer; spel som länge flikades under "acquired taste" och ofiltrerat ursinne-kategorin, som jag inledningsvis knappt såg tjusningen i eller fick grepp om alls. Dock, efter att ha nu avklarat Demon's Souls-originalet, Dark Souls, Dark Souls III, Bloodborne (Sekiro är fortfarande ett pågående projekt, i väntan på Series X), kan jag väl gott påstå att jag gillar "bestraffningen" rätt mycket ändå. Är en invigd masochist in i benmärgen, uppenbarligen.

Men det finns ett spel som jag alltid har ställt mig kluven till och aldrig vågat ta mig an p.g.a. diverse avskärmande varningsramsor, och det spelet är Dark Souls II: Scholar of the First Sin. Inget äldre spel i närminnet har nämligen varit på min radar lika länge, och inget har fått mig att tveka lika hårt varje gång inför ett köp heller. En belönande och rättvis svårighetsgrad har ju präglat varumärket ända sedan startskottet för Souls men någonstans här tycks det ha brustit lite för utvecklaren (som ju bytte ledning och utvecklingsgrupp då A-laget tydligen skulle enbart engagera sig med Bloodborne) och många hävdar följaktligen att uppföljaren saknar balansen, den goda designen, fingertoppskänslan, fantasin, kontrollprecisionen - som då fanns i originalet - samt blev en allmän missriktning för serien som sådan.

Nu finns det förvisso också gott om individer som hävdar precis det motsatta och förespråkar Dark Souls 2 och dess säregna element och innovationer som inget spel tidigare (eller efter) tagit till nytta på. Idéer som får spelet än idag att framstå som det udda - inte nödvändigtvis svarta - fåret i flocken. Men vad innebär det egentligen? Givetvis blir man automatiskt lite konfunderad, lite perplex samt aningen svävande i sin egen uppfattning, sitt resonerande - huruvida om man ska slå till och bilda sig en egen uppfattning eller om man ska skippa helt. Det gnager verkligen på mig.

Spelet kostar hursomhelst dryga hundringen idag. Visst, man skulle kunna stilla nyfikenheten på bekostnad av en lokal oxfilépizza här och håva in produkten från den digitala spelbutiken, men jag vet bara inte... Är Dark Souls II ett misslyckat experiment, eller är det hemligt briljant?

Roande att få dö här, eller inte?