Japansk Metal.

I och med att Babymetal av någon outgrundlig anledning har blivit ett populärt band så tänkte jag ta tillfället i akt och blogga om mitt personliga favoritband som kommit från det mer än lite lustiga landet Japan. Inom metalgenren, det vill säga.

Det är ett visst litet band vid namn Demetori.
Nu kanske du googlar deras namn och märker direkt: De har bara gjort arrangemang av existerande musik. Musik från Touhou-serien av spel, för att vara mer exakt.

Varför är det här bandet så märkvärt då? Därför att de är två väldigt, väldigt skickliga bröder som spelar en drös med olika genres och subgenres, med influenser från i stort sett varenda tänkbar metal subgenre och även jazz och en god dos progrock bara för sakens skull.

De blandar ofta fritt med genres i sin musik, och lyckas i nästan alla fall även få det att låta riktigt, riktigt bra. Som om inte det vore nog så försöker de ha ett nytt sound varje skiva.

Resten av bloggen så kommer jag i stort sett bara länka exempel från varje skiva med en kort beskrivning, så om du inte vill eller orkar lyssna så kan du lika gärna stänga ner fliken redan nu.

Som ett exempel, här är två av deras första låtar, från 2005.
http://www.youtube.com/watch?v=mI8IrZnXSSY
http://www.youtube.com/watch?v=l4ntDsR2GNU

Och redan året efter lät det i stället såhär.
http://www.youtube.com/watch?v=po69XUGd2v0
http://www.youtube.com/watch?v=tAPUpXOUTSs

Som om inte det vore nog, så lät det redan senare samma år så här.
http://www.youtube.com/watch?v=m_OpBUfp5KY
http://www.youtube.com/watch?v=eXw3BPyoAes
http://www.youtube.com/watch?v=7ag86Eu0Qt0

Och på samma skiva även så här.
http://www.youtube.com/watch?v=7dSo5cT7JJg

Ovanstående exempel släpptes December 2005, September 2006 och sist men inte minst December 2006. På bara ett år lyckades de gå igenom en hel drös med olika sounds och genres, och utföra var och en väl.

Inte ens detta är nog, dock. 2007 vankades det både gammal hederlig heavy metal, smooth jazz och Dragonforce-aktig powermetal, i den ordningen. Allt på samma skiva.
http://www.youtube.com/watch?v=3PRtqhi_S1k
http://www.youtube.com/watch?v=z-TLT483NWQ
http://www.youtube.com/watch?v=n49F8IjurDw

2008 däremot så bjöds det på groovy Deep Purple-inspirerad metal med vad jag bara kan kalla "time signature fuckery". Trummisen fick också sin chans att skina med bonuslåten End of Illusions and Dreams.
http://www.youtube.com/watch?v=3qkqEWMovi8
http://www.youtube.com/watch?v=isfhV3YSpzk
http://www.youtube.com/watch?v=T9H03zDYfjI

2009 bjöd på en radikal förändring i sound, efter att de började använda en 8-strängare och det kommer finnas fler exempel än vanligt här.

Första exemplet kan bara beskrivas som Meshuggah. För det är ganska precis vad det låter som.
http://www.youtube.com/watch?v=Oiah-Fe3p2o

Under tiden så bjöd Bridge of the Lotus på det funkigaste gitarrsolot jag någonsin har hört i metal
http://youtu.be/7WdSCeYOMx4?t=3m24s

Och Nuclear Fusion var härligt ultra aggressiv med härligt användande av synth.
http://www.youtube.com/watch?v=SKmSg-MJZGM

Nästa exempl har även en brygga som låter ganska precis som Dream Theater möter Meshuggah med Demetoris egna lilla twist följt av ett härligt solo.
http://www.youtube.com/watch?v=MYf6YnLNko0

Och sist men inte minst så var World's End ännu mer fartfylld power metal.
http://www.youtube.com/watch?v=JI0jAW7s0YY

Det blev ganska mycket där, så dags för nästa skiva.

2011 släpptes deras sjunde album, BEGIERDE DES ZAUBERER, komplett med härligt bruten tyska i titeln. Här bestämde de två bröderna sig för att lägga så mycket krut som möjligt på breakdowns, bryggor och outro-portionerna av varje låt. Det hade även ett i överlag mörkare sound.
http://www.youtube.com/watch?v=8gVcY9XDpQ0

Låten som de flesta som kan lite om Touhou-serien hade väntat på hade även ren black metal blandat i sig och lät med undantag av refrängen och solot väldigt, väldigt ondskefull.
http://www.youtube.com/watch?v=1n1_K0F96f4

Frenzy Night däremot var härligt drivande med ett motorliknande sound, och med både ett typiskt Demetori solo följt av ett väldigt Mötley Crüe-liknande solo.
http://www.youtube.com/watch?v=FXQw1JuQ5iA

En annan låt som var drivande och mysig är Desire Dream, som även har min favoritrefräng och favoritoutro på hela skivan.
http://www.youtube.com/watch?v=7JRJEnAIahY

Nu börjar vi närma oss slutet. Jag tänker skippa det relativt nyligen släppta le Grimoire de Reve och i stället avsluta med Tendre est la Mort, som släpptes 2012 och bara har två låtar. Dessa två låtar dök senare upp på ovan nämnda album, men de är även de enda riktigt märkvärda låtarna på hela skivan enligt mig.

Först ut är Old Yuanxian, som senare fick eftertiteln "Death Echo" när den dök upp på le Grimoire de Reve. Här går de hårt ut direkt från början med en väldigt Slayer-doftande vers. Refrängen däremot är så långt ifrån Slayer som det går att komma.
http://www.youtube.com/watch?v=jAp8BtDhnEs

Efter döden så kommer lugnet, med Heartfelt Fancy som även den fick en eftertitel året efter, "Prie à Dieu". Det finns inte mycket jag kan säga om den här låten förutom att den är lugn, mysig och jag älskar den.
http://www.youtube.com/watch?v=3scEwlTPZ4I

Nu hoppas jag inte att det blev för förvirrande när jag ändrade formatet halvvägs igenom men jag är lite för lat för att ändra allting nu.

Nu hoppas jag bara att någon faktiskt läser den här bloggen om ett band som jag på något sätt kan lyssna på nästan konstant utan att tröttna, med tanke på all tid jag spenderade på den, hur värdelös den än nu är.

Och med det så avslutar jag den här väldigt långa bloggen som i stort sett är helt värdelös om man inte är intresserad i att faktiskt lyssna. Om någon nu orkade läsa och lyssna, så tackar jag för att du... ja, orkade läsa och lyssna på mitt nonsens-lika babbel. Om inte så är det också okej.