Att få utlopp för allt

Det senaste året, med sitt klimax under förra veckan har varit extremt känslomässigt händelserikt för mig. Flickan som kom in i mitt liv i början av året, som jag kunde dela med mig av allt med, blev också senare min flickvän.

En lång story senare så sitter jag här, inte helt utan henne, men inte som flickvän. Jag vill kunna prata om allt som hänt, jag vill kunna få utlopp för allt jag känner. Men det är så otroligt mycket så att prata med någon utomstående känns nästan onödigt och som att slösa med tid. Prata med henne kan jag inte, det är inte rättvist. Även fast hon är den enda, förutom mig, som vet vad vi har gått igenom.

Hon är kvar som min vän, varken jag eller hon ville släppa helt på den andre. Men det svider, som fan. Trots att jag gjort många fel, och upprepat dem trots korrektion, så tycker inte jag att jag har blivit rättvist behandlad. Kan nog inte säga att det som hände mellan oss var någons fel, även om det mesta var mitt, även hon var ju delaktig.

Men jag behöver få utlopp för allt jag har inom mig. Jag vill inte stoppa undan alla känslor, förr eller senare kommer de fram fast i en helt ny form, och det kommer inte bli vackert. Prata med henne om det? Nej. Vänner eller familj? Nej. Skriva "djupa och emotionella" saker på facebook? Aldrig om ens mitt liv stod på spel.

Vart annars om inte här? Här behöver ingen jag känner läsa om hur jag känner. Här kanske jag hittar stöd som jag behöver.