Bio: Pojkarna

Igår kväll gick vi på förhandsvisningen av Pojkarna som handlar om bästa vännerna Kim, Momo och Bella, de har det svårt i skolan efter som de är tjejer så mobbas de och får höra mycket hata. En natt växer en magisk blomma upp i växthuset och de tre vänner provar att dricka en vätska från den och förvandlas då till Killar.

Pojkarna är en film som vill ta upp många problem för småtjejer i samhället och kvinnor i stort, vem är jag, könsidentitet och utanförskap. Men den lyckas inte helt, filmen vill så gärna berör och engagera en i så många tunga ämnen så den tar sig inte tid att ge de olika delar fäste innan de är dags att ge sig på nästa problematik. Jag har väldigt svårt att känna med karaktärerna när de utsätts för mobbning och glåpord, ja scenerna är hemska och verklighetstrogna men det finns inte så mycket känsla där. Under hela filmens gång är jag i ett slags nolläge, mitt känsloregister går varken upp eller ner utan håller sig på en rätt så rak linje. Och där nånstans ligger Pojkarnas huvudproblem, man vill känna med karaktärernas berg och dalbana i hur de går från utanförskap till att bli accepterade och hur lockande det är att fortsätta dricka från blomman. Men filmen vill förmedla så mycket att den glömmer bort att engagera tittaren i handlingen.

Det som lyfter filmer är de tre huvudrolls innehavarna som alla tre gör riktig bra rollinsatser, är bara Tuva Jagell i huvudrollen som Kim inte räcker till alla gånger. Den är väldigt fint och enkelt filmad dock bjuds det inte direkt på många häftiga kameraåkningar men det ser bra ut.

Nu kanske ni tror att jag tycker filmen är jättedålig, absolut inte, den för fram viktiga ämnen i ljuset vilket är bra. Det som händer i filmen utsätts tjejer dagligen för vilket inte är okej, synd då att den här filmen inte når hela väggen fram för en sådan här film behövs. 5/10