Svenska
Blog
Intryck från Obi-Wan Kenobi

Intryck från Obi-Wan Kenobi

Ewan McGregor var, tillsammans med John Williams fenomenala musik, det bästa med George Lucas prequeltrilogi och att ge karaktären en egen soloshow var inget annat än en självklarhet. Eller ja, det började ju som en långfilm fram tills Solo-rullen dunderfloppade och sedan Mandalorian-succén fick Obi-Wan-planerna samma TV-behandling efter att ha befunnit sig i limbo. Med tanke på hur väl den andra säsongen av Mandalorian lyckades fånga Star Wars-magin vågade jag såklart hoppas på att McGregor skulle leverera som en av franchisens mest älskvärda figurer. 

Detta är något som McGregor såklart spikar. Det är en bruten man vi ser när vi återvänder till Tatooine, som i princip har förlorat allt hopp om att återställa balansen under det kejserliga strypgreppet. Jedis blir sakta men säkert utrotade över galaxen med hjälp av Inkvisitörer, ett gäng gothifierade ex-Jedis som bland annat introducerades i Rebels. McGregor övertygar som den traumatiserade Jedi-farbrorn, som inte behöver knysta ett endaste ord för att uttrycka smärtan han sitter på. Seriens fokus helt ligger på dennes återhämtning till Kraften, samt den pundvikliga insikten om Anakins sanna öde. MgGregor är otroligt lätt att tycka om, även när dennes karaktär befinner sig i ett grundlöst botten. Detta tack vare skådisens tyngd som känns av varje gång vi ser honom. 

Resten av serien då? Njae, det känns inte riktigt som Star Wars. Förutom MgGregor, och möjligen Joel Edgerton, känns övriga karaktärer rätt platta och själva berättandet är det inte rappare än Boba Fetts och Mandalorians västernstuk. Jag ska inte avslöja episodernas intrig här, men att centrera dessa kring en irriterande barnskådis gav mig mest Phantom Menace-vibbar och att se fullvuxna människor springa efter denna blöjunge och knappt hinna ifatt denne var hyfsat skrattretande - båda gångerna det hände! Detsamma gäller Obi-Wans slarvighet, som här flashar ljussabeln och Jedi-munkens mundering öppet bland folk när han väl bestämmer sig för att lämna Tatooine. Inkvisitörerna känns dessutom mindre hotfulla här än sina animerade varianter och Kumail Nanjianis känns mest som en wink wink-gästcameo än en faktiskt karaktär, vilket såklart punkterar lite av spänningen Deborah Chow försöker bygga upp. Han är ingen Bill Burr, om man säger så.

Ögonblicket som Obi-Wan inser vad som har hänt med Anakin, som vi ju vet är en söndersminkad Hayden Christensen, är fantastiskt - men allt annat känns slappt och hittills känns det som att det hela hade fungerat bättre som långfilm...

HQ
Vinn en Star Trek-box!

Vinn en Star Trek-box!

Är du en sajtens Trekkies är du nog medveten om hur Paramount pumpar ut Star Trek-innehåll för alla slags smaker. Förutom Discovery och den vuxna komedin Lower Decks är ju Picard återigen aktuell med en andra säsong nu på fredag, och även den yngre generationen har fått ta del av det 3D-animerade äventyret Prodigy på Paramount Plus. Angående sistnämnda fick Gamereactor nyligen ta del av en kul Prodigy-kit som innehåller prylar som Moon Cheese, en tröja, planetmakar-kit (studsbollar), målarmaterial och annat smått & gott - prylar som du nu kan vinna i denna bloggtävling! Kanske något kul att dela med barnen där hemma? <br />
Vill du ha boxen? Allt du behöver göra är följande: skriv ett kort inlägg om ditt favoritavsnitt i franchisen här nedan i kommentarerna, där du motiverar varför världen fortfarande behöver Star Trek mer än någonsin. Vinnaren med det starkaste inlägget utses nu på söndag. Lycka till!

 

HQ

Dune 2 är på gång, i princip

I en intervju med WarnerMedia-topparna rapporterade Deadline att Dune 2, det vill säga det andra delen av Denis Villeneuves mästerliga ökenodyssé, i princip är bekräftad. Så här uttalade sig VD:n Ann Sarnoff om saken:

“Will we have a sequel to Dune? If you watch the movie you see how it ends. I think you pretty much know the answer to that”.

Uttalandet är vagt, slingrigt, men med tanke på hur filmen faktiskt slutade - med citatet "This is only the beginning" - kan det egentligen inte betyda något annat än att Part 2 kommer att få ett officiellt klartecken. Detta är såklart musik för mina öron. Balsam för min Dune-suktande själ. Något annat kan det ju inte möjligtvis vara? Pauls resa är inte över än och med tanke på det självsäkra "Part 1" under filmens öppningstitel hade något annat varit rena idiotin. En ren och skär tragedi att inte avsluta en halvfärdig historia. Jag har alltid trott på Villeneuves förmåga att blända tittaren med sin genuina filmskaparkonst, men med Warner Bros vet man ju aldrig hur det ligger till. 

En rädsla har gnagit i mig på grund av osäkerheten till följd av filmbolagets tystnad. Fear is the mind-killer. Det faktum att det har dröjt så länge för ett officiellt grönt ljus - vilket uppföljaren egentligen inte har fått ännu - gör ju att mycket av negativiteten och floppvarningarna som har omringat filmen hinner ifatt en. Även om det har gått finfint för science fiction-eposet runt om i världen och idag premiärvisas mästerverket äntligen i USA på både biografer och HBO Max, har det aldrig garanterats en fortsättning. Nu låter det dock inte som att det rör sig om tidernas största flopp, trots alla envisa prognoser. Det låter just nu som att filmbolaget kommer att fortsätta satsa på Frank Herberts futuristiska drogkrig och även om jag skulle sova bättre med en officiell greenlight har uppföljaren åtminstone satts i rullning. En HBO-show tinas förhoppningsvis upp också. För just nu vill jag inte ha något annat än påkostade, hypnotiserande science fiction signerat Villeneuve. "Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain".

Det har blivit tre biobesök för denna Dune-tok. Har du sett den? Längtar du efter den andra delen?<br />
<br />

Dune 2 är på gång, i princip

<br />
Ingen mer huvudvärk för dig, flintis! Dune 2 är, i stort sett, på gång!

Knarkar Zimmer

Det första jag brukar göra efter att ha varit med om en sanslös filmupplevelse är att leta reda på musiken, då det brukar vara anledningen till att filmen har satt ett så stort intryck på mig. Men som i många storfilmers fall släpps soundtracket oftast något senare och likt en uttorkad ökenvandrare har jag fått klara mig med Zimmers två singlar till Dune och hans experimentella sketchbook-album. Nu på morgonen släpptes dock den fullständiga Dune-listan och sedan dess har jag knarkat Zimmers utomvärdsliga musik tills ögonen har blivit knallblåa. Tillsammans med den fenomenala ljudmixen var Zimmers industriella futurism en bidragande faktor till att filmen stannade kvar så länge - något som ni läsare även var noga med att påpeka. Dune är ju främst en audiovisuell upplevelse, där mycket av musiken står för berättandet och just Zimmers komposition är som att höra Frank Herberts sidor komma till liv.<br />
<br />
Den krypande pulsen, de svepande viskningarna, väntans kallsvett, belägringens hetta, korstågets stormande fotsteg, sandens hemligheter... aaahh. Fulländat! Stämningsfullt. Kryddigt, uppslukande, otäckt. Zimmersk arabiska nätter, men som hämtat från en avlägsen mardröm, från Giedi Primes egna fabriker. Zimmers bästa på länge? Mest troligt. Och nu får det lov att nli  ett nytt biobesök på Imax - en bättre audiovisuell filmupplevelse kommer du inte att få i år, vilket du också kan läsa om i min recension. Och här finns allt du behöver veta inför filmpremiären ifall du inte är bekant med franchisen. 

Har du sett Dune, eller ska du se den nu i helgen? 

Knarkar Zimmer

Så här såg André ut i morse - orakad, insvept i filtar och nerdrogad av Zimmers Dune-drömmar

Dune får finfina betyg

Dune får finfina betyg

Jag kan inte hålla mig längre. Min mest efterlängtade film på flera år får äntligen premiär nästa onsdag (!) och efter världspremiären i Venedig har det trillat in så lyriska recensioner att jag konserverar hajp-kroppsvätskorna som en god Fremen. Så här skriver exempelvis Empire om Denis Villeneuves storartade framtidsepos, som menar att det vore direkt tragiskt om inte Dune fick en uppföljare:

"An absorbing, awe-inspiringly huge adaptation of (half of) Frank Herbert’s novel that will wow existing acolytes, and get newcomers hooked on its Spice-fuelled visions. If Part Two never happens, it’ll be a travesty."

The Guardian är lika febrigt hänförda som andra kritiker:

"...good heavens, what a film. The drama is played out with relish by an ensemble cast (Rebecca Ferguson, Charlotte Rampling, Jason Momoa) and Villeneuve is confident enough to let the temperature slowly build before the big operatic set-pieces eventually break cover. He has constructed an entire world for us here, thick with myth and mystery, stripped of narrative signposts or even much in the way of handy exposition."

Total Film bekräftar att det mycket riktigt är den Dune-film som fans har väntat på i så många år:

"In the end, it’s not the performances so much that you’ll remember as the universe that surrounds them. When the sandworm makes its inaugural appearance, you’ll have a genuine OMG moment, in what is surely the most remarkable scene you’ll see in cinema all year. Pray that Villeneuve is granted a chance to continue the story, because his Dune is the adaptation fans have waited a generation for."

Även svenska Moviezine levererade fullpott, som sammanfattar det hela på följande vis:

"Dune är ett vackert, spännande och vansinnigt mäktigt äventyr, som jag sent kommer glömma. Regissören Denis Villeneuve väver med van hand samman spektakulära scener med stilla poetiska bilder. Resultatet är en film som inte bara hänför med sin storslagenhet, utan också övertygar i detaljerna."

Sedan fanns det såklart de som var beskvikna över spektaklet. Indiewire tyckte till exempel att det var livlöst:

"In the end, Denis Villeneuve was all too right: Your television isn’t big enough for the scope of his Dune, but that’s only because this lifeless spice opera is told on such a comically massive scale that a screen of any size would struggle to contain it."

The Hollywood Reporter skriver att det mesta kändes som uppbyggnad:

"Perhaps the biggest issue with '<em>Dune', however, is that this is only the first part, with the second film in preproduction. That means an awful lot of what we’re watching feels like laborious setup for a hopefully more gripping film to come — the boring homework before the juicy stuff starts happening."</em>

Så är det ju: Dune-boken delas upp i två filmdelar och förhoppningen är att en andra del snart blir av. Jag drömmer om att få se Frank Herberts bokserie filmatiseras, men förhoppningsvis får både gamla och nya fans ett ordentligt smakprov på vad som komma skall. Och glöm inte: Hype is the mind-killer! Dune får svensk premiär den 15 september (och smygpremiär den 14). Hur ser dina förväntningar ut?