Transgression

Vissa människor, kanske alla - men till olika grad - älskar transgression. Att ta steget till det förbjudna, det syndfulla, det orimliga ger oss en kick. När jag var 14 rökte jag min första cigarett, för det mesta var det bara äckligt och läskigt just då, men senare kom jag att få smak både för tobaken och känslan av att göra något mamma inte skulle tillåta. På gymnasiet testade jag också andra saker. När jag studerade gick jag och ett par klasskamrater en gång och drack öl innan föreläsningen. Helt orimligt såklart, och just därför var det också jätteroligt. Droger och rus är en tydlig form av transgression.

Transgression tar sig uttryck också på andra sätt. Svart humor. Man skojar om något man egentligen inte får. Att skoja på någon annans bekostnad, men på ett busigt sätt och som ligger just precis på gränsen till att inte upplevas som kränkande. Att bara äta mer pizza än man egentligen borde, att spela en orimlig mängd datorspel mitt på natten, att stanna uppe senare än man borde. Att hoppa i och ta sig ett dopp trots att det är snö på marken.

Att ligga på gränsen och också överskridna gränsen till det förbjudna eller orimliga är något som alltid skänkt mig livsglädje. Gränsöverskridandet är för mig en helig akt och bör också respekteras som sådan. Denna insikt fick jag då jag lyssnade på avsnitt 24 av podcasten Stormens utveckling "Att älska alkohol på riktigt" där Ola Söderholm hade ett intressant försvar för den förda svenska alkoholpolitiken. Försvaret löd att alkohol inte skall nedvärderas som konsumtionsvara från något heligt till att bli en konsumtionsvara som vilken som helst, att dricka alkohol till vardags är att skända alkohol. Jag själv tycker om alkohol och berusning, men har också i perioder druckit så pass godtyckligt och till vardags att berusning och festande helt förlorade sin magi.

Så fungerar transgression generellt, att dess makt förvandlas till degeneration och dekadens då den inte är måttfull. Detta kan alla som har spelat 'Cards against humanity' intyga om, det är till en början jätteroligt, men efter det tionde kortet är det inte längre så roligt med jätteknasiga meningar som att 'jag tackar gud för ____ tio liter blåvalssperma'. Ett olämpligt skämt är ofta roligt med lite fingertoppskänsla, att FORTHELULZ sitta timtals och skriva nedvärderande skämt om folkgrupper eller kvinnor är mest tragiskt. Det är inte nervkittlande eller spännande att för femte gången på säsongen ta ett dopp mitt i kalla vintern, det är bara konstigt.

Det går bara att skrida över en gräns om man har en sådan. Därför måste transgression göras måttfullt för att inte - som nämnt tidigare - blott bli dekadens och degenerering. Utan gränser är vi intet mer än fumlande idioter utan någon substans. Någon flytande odugling som inte är något.