Om bara ett par veckor släpps Legend of Zelda - Wind Waker HD, Nintendos remake av Gamecube-erans förmodligen vackraste spel. Framförallt när man tittar på det såhär i efterhand. För medan andra titlar från samma generation sen länge har mist sitt lyster har Wind Wakers grafiska stil stått emot tidens tand med stor värdighet.

Det syns tydligt i dessa två nya videos som visar den kommande Wii U-versionen. Den första visar skillnaderna mellan Gamecube-originalet och HD-remaken och den andra videon är en introduktion till remakens nyheter. Båda får det att vattnas i munnen.

Bara hoppet till widescreen får spelets känsla av skala att öka rejält som synes på bilden nedan. Kombinerat med krispiga texturer och ny ljussättning blir Wind Waker helt enkelt snyggare än någonsin. Jag längtar!

Jag fortsätter roa mig med att foton i Pikmins underbara värld och nedan följer de senaste alstren.

Den första bilden visar hur ledaren Brittany sitter och obekymrat ser på när ett enormt Cloverfield-liknande monster går till attack. Eller är hon paralyserad av skräck? Bild nummer två är desto trevligare. Mina Pikmins är överlyckliga när vi hittar en apelsin och alla hjälps åt bära den till moderskeppet. Och avslutningsvis fångade jag en analkande höstkväll. Brittany trotsar regnet och tålmodigt väntar på att Pikmin ska återvända hem med dagens skörd.

Kombinationen av inspirerad art direction och teknisk briljans har i Pikmin 3 resulterat i ett av de vackraste spel som Nintendo någonsin skapat. Det är ändlöst charmigt, barnsligt kreativt och fullständigt sprängfyllt med spelglädje.

Gör man ett såhär snyggt spel måste man inkludera ett fotoverktyg. Nedanför ser du några av mina eskapader i Pikmins färgglada värld.

Pikmin 3 har äntligen kommit ut och seglar snabbt upp som det förmodligen bästa spelet som hittills släppts till Wii U. Om inte annat så är återkomsten till Shigeru Miyamotos trädgård det absolut charmigaste och defintivt snyggaste spelet till konsolen. Och även om stillbilder inte gör det rättvisa på långa vägar är det otroligt trevligt att man kan ta foton inuti spelet och posta dem hejdlöst till Miiverse. Nedan är bara några som jag har hunnit knäppa hittills.

Nitton år efter att det släpptes i Japan och arton efter USA kommer Earthbound äntligen ut i Europa.

Earthbound är väl så kult som det kan bli i spelvärlden. I ett nötskal är det här ett Nintendo-publicerat jrpg till Super Nintendo som bryter mot dåvarande fantasy-norm och utspelar sig i modern tid samt driver med genrens konventioner med fyndigt manus fylld med metaskämt och popkultur-referenser. Earthbound är egentligen del två i den älskade trilogin som går under namnet Mother i Japan.

Hur som haver, i dagarna släpptes det så äntligen i Europa som en del av Virtual Console och jag laddade ner omedelbart. Och det är...helt strålande! Stridssystemet må vara föråldrat och grafiken, rent tekniskt, ganska primitiv även för sin tid. Men spelet väger upp alla tillkortakommanden med massor av charm och fyndighet. Manuset är underbart och driver med den amerikanska popkulturen och jrpg-staplar med glimten i ögat. Och skämten håller än idag eftersom det här är en genre som i grunden inte har förnyats så extremt mycket sedan sina glansdagar.

Spelet är proppfyllt med underliga karaktärer, talande hundar och fiender som varierar från aggressiva träd till massiva mullvader och jag kan köpa allt från slangbellor att strida med till hamburgare som såklart fyller på min HP.

På sätt och vis var spelet före sin tid när det begav sig vilket gör att det känns långt ifrån mossigt när det nu till slut släpps i Europa. Det här är en kultklassiker som har åldrats med värdighet. "Fint folk kommer sent" kan därmed appliceras även på spel.