Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Spelmusikfredag (323)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter ytterligare en vecka är det äntligen dags för att ta helg med chans för att kunna stänga ned. Så blir det åtminstone för mig, efter både en hektisk dag och en hektisk vecka, som är del av en hektisk månad... Det är ju i maj som arbetsbelastningen som lärare bara åker uppåt, då allt ska bli klart i form av examinationer och inlämningar. Därför ska det bli extra skönt att koppla av med lite extra spelande.

Men nu är det dags för att lyssna på lite spelmusik, och denna vecka blir lite annorlunda. Under gårdagen släppte kompositören Jose Pavli en 20 minuter lång video där han leder en orkester genom diverse musikstycken från hans alster i Project Wingman. Syftet verkar vara i någon form av jubileumsfirande, dock är det lite oklart vad det är för jubileum som åsyftas, men jag tror att det rör sig om ett jubileum för sist en live-orkester framförde Project Wingman-låtar.Själva spelsoundtracket har jag lyft vid i alla fall ett tidigare tillfälle som jag kan minnas och det är mycket bra av det jag hört, men jag har inte lyssnat in mig på musiken i sin helhet.

I detta orkester-framförande bjuds det på två fullständiga låtar, "Peacekeeper II" och "Kings", följt av en blandning av musikstycken från olika låtar. Själva musiken i sig tycker jag är riktigt bra, och framförallt intressant då musiken likt spelet har hittat en bra balans mellan uppenbara inspirationer från Ace Combat-spelen, och samtidigt bjuda på någonting som är mer eget. Det blir dessutom lite av en annan känsla av att se en faktiskt orkester framföra musiken, och det är väl värt att både titta och lyssna på.

Project Wingman OST - Live Orchestra Anniversary (2022) | Jose Pavli

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (323)

HQ

Ace Combat + Top Gun = Sant

This post is tagged as: Ace Combat 7: Skies Unknown, Ace Combat, Top Gun: Maverick, Top Gun

I skrivande stund pågår ett crossover-event i Call of Duty: Warzone där ön Caldera fått besök av både Godzilla och King Kong. Själva eventet måste jag säga är underhållande, även om det rent logiskt inte borde höra ihop. Samma sak med en tidigare, mindre crossover mellan Vanguard och Attack on Titan.

En crossover som känns betydligt mer logisk är den som kommer att ske mellan Ace Combat 7 och den nya Top Gun-familjen. Redan nästa vecka släpps detta DLC-paket, som även kommer att bli det sista som Ace Combat 7 får. I teasern som släpptes idag kan både en nya F/A-18 Super Hornet-variant samt den ikoniska F-14A Tomcat skymtas med passande färgscheman från filmerna. Enligt läckor (och riktigt gamla sådana) verkar det som att åtminstone ett till flygplan ska inkluderas i paketet (tillsammans med ett gäng emblem). Utöver det har även kompositören Keiki Kobayashi gjort en egen tolkning av det klassika Top Gun-ledmotivet, vilket jag är oerhört nyfiken på att få höra.

Kul att äntligen få se en såpass självklar crossover ske, och förutom diverse dunster i multiplayerläget satte det här igång suget att spela om kampanjen och låtsas att jag spelar som självaste Maverick.

Ace Combat + Top Gun = Sant

I feel the need, the need for speed!

Spelmusikfredag (322)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter ytterligare en vecka är det dags för att ta helg igen. Försiktig lär en nog vara idag dock, med tanke på att det är fredagen den 13:e, men lyckligtvis har jag inte råkat utför någon extra otur idag. Kanske beror det på att jag varit för upptagen med att känna ett behov av fart inför motorvägen till fara.

Idag råkar det nämligen även vara Top Gun-dagen, och det tänker jag naturligtvis fira med lite fartfylld Top Gun-spelmusik. På den fronten så levererar verkligen "Refueling" från NES-spelet, vilket är lite paradoxalt då titeln snarare pekar mot det motsatta. I den japanska versionen är detta musikstycke den huvudsakliga bakgrundsmusiken, vilket låter betydligt mer logiskt. För denna låt är det verkligen fart i så att det bara svänger om den och härligt medryckande.

Refueling (Kyouhei Sada, Kazuki Muraoka & Kouji Murata)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (322)

Spelmusikfredag (321)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter ett kortare uppehåll har det återigen blivit dags för att ringa in helgen med de sedvanliga fredagsmystraditionerna tillsammans med att lyssna på spelmusik. Denna vecka gör vi en musikalisk resa till en galax långt, långt borta, för att uppmärksamma veckans May the Fourth och Revenge of the Fifth. Vill man vara fyndig kan en säga att det idag är Return of the Sixth, även om jag själv kommer att fira Star Wars resten av veckan och förmodligen resten av maj-månad (då Attack of the Clones firar 20 år, samt att A New Hope firar 45 år. För att inte glömma Kenobi-serien...).

Apropå Jedi, så tänkte jag lyfta en spellåt från inget mindre än Jedi: Fallen Order. Jag ska vara ärlig med att säga att jag inte minns jättemycket av musiken från spelet, men likt de flesta andra Star Wars-spel skulle jag tippa på att det beror på att musiken nästan i första hand behöver låta som något som kommer från filmerna. Just därför blir Fallen Orders temalåt som är tillägnad huvudkaraktären, "Cal Kestis", intressant att lyssna på då den lyckas med konststycket att både låta som något från filmerna och som någonting eget. Förutom att fånga upp både spelets och karaktärens centrala teman, så har de två kompositörerna Stephen Barton och Gordy Haab lyckats med konststycket att blanda en traditionell Star Wars-känsla med något som påminner om Howard Shores musik i Sagan om ringen.

Cal Kestis (Stephen Barton & Gordy Haab)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (321)

Mycket nöjd med The Batman

Mycket nöjd med The Batman

This post is tagged as: The Batman, Batman, Film

Det tog ett tag innan jag fick några förväntningar på Matt Reeves The Batman, även om jag naturligtvis alltid sett framemot slutresultatet. Det var dock först efter filmens första ordentliga trailer som jag verkligen började se framemot den. Att Robert Pattinson skulle axla Läderlappen var lika mycket otippat som det var ett tveksamt kort, även om han är en hyfsad skådis hade jag verkligen svårt att se honom spöa upp skurkar i Gothams gränder.

Efter en del om och men huruvida jag skulle se filmen på bio eller inte, blev det till slut att jag såg den via HBO Max. Dels för att den ändå släpptes nyligen, dels efter Filmstadens rätt klandervärda beslut om att förbjuda medhavet snack, så kände jag att jag lika gärna kunde se den hemma. Något som jag gjorde nu i helgen, och jag är helt klart nöjd med filmen. Mycket nöjd, till och med.

För att börja med Robert Pattinson som Batman, vart jag väldigt positivt överraskad. Han kändes verkligen övertygande som Gothams mörke riddare, och jag tänker till och med sticka ut hakan och påstå att han kan vara en av de bättre skådisarna som axlat manteln. Förvisso är hans röst lite väl lågmäld (även om jag kan uppskatta avsaknaden av den överdrivet mörka rösten), och jag blev inte ritkigt lika såld på honom som Bruce Wayne, dock var Bruce Wayne inte med särskilt mycket på rutan i förhållande till tidigare Batman-filmer vilket gör att jag inte vågar dra en slutgiltig uppfattning. Jag uppskattar framförallt att Batmans detetiktivförmågor faktiskt får lov att visas i denna film, då det är något som jag saknat från tidigare Batman-rullar.

Tack vare skådespeleriet från inte bara Pattinson utan även större delen av skådespelarensemblem, den mörka atmosfär som filmen verkligen gottar sig i samt Michael Giacchinos musik, blev jag verkligen ganska djupt indragen i filmens berättelse. Den behövde dock verkligen inte vara närmare tre timmar lång, framförallt under dess sista timme kändes filmen lite väl lång och onödigt utdragen. Jag brukar i vanliga fall ganska sällan kommentera filmers längder utom i uppenbara fall där en film antingen är på tok för kort eller på tok för lång, men det senare är definitivt filmens största svaghet.

Med det sagt uppskattade jag verkligen denna tolkning av Batman, och framförallt är jag positivt överraskad av att Robert Pattinson gjorde en så pass bra prestation som Batman. Det hade jag verkligen inte förväntat mig från samma skådespelare som axlade rollen som den blekvita vampyren Edward Cullen i Twilight, som jag lustigt nog såg om ganska nyligen (givetvis med en del alkohol till hands). Nu har jag förvisso bara sett två filmer från i år (denna och The Ledge), men The Batman kommer definitivt att vara en toppkandidat till min personliga favoritfilm från 2022.