Hur mår egentligen Platinum Games?

Jag jublade när Platinum Games bildades år 2007. En massa veteraner från främst Capcom under ett och samma tak med kreativ frihet att göra de spel de var så bra på - under en era när Capcom kört fast och inte alls visste vad de ville.

Under några guldår resulterade det i titlar jag skulle vilja beskriva som mästerverk, som illustrerar det jag älskar med japanska spel. Det inkluderar MadWorld, Bayonetta, Vanquish och Metal Gear Rising: Revengeance. För drygt fem år sedan började det dock skaka rejält, och sedan dess verkar studion ha kört i diket.

På kort tid kom mediokra spel som Star Fox Zero och Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutants in Manhattan medan Scalebound fick läggas ner, och så sent som 2019 fråntogs de utvecklingen av Granblue Fantasy: Relink. Lägg till detta att Babylon's Fall som utannonserades under helgen ser för bedrövligt eländigt ut. Enda undantagen på snart tio år är höjdarna Nier: Automata och Astral Chain, samt om man vill vara snäll en remastrad utgåva av The Wonderful 101.

Eftersom det är en japansk och ganska sluten utvecklare, är det svårt att avgöra vad som egentligen händer hos dem, men det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot Nintendo 40 minuter långa Direct-sändning idag (tisdag) 18:00. Bayonetta 3 utannonserades år 2017 och sedan dess har vi inte fått se något alls, vilket såklart inte känns som ett friskhetstecken. Om det är no-show igen, tror jag på allvar att det kan finnas anledning att börja fundera över om studion har någon riktig framtid.

Det är verkligen upp till bevis för Platinum Games med Bayonetta 3 idag.