Ögnar just nu igenom Microsofts kvartalsrapport för januari till mars månad. En urstark sådan. Bästa någonsin för perioden rent av. Windows 7-försäljningen överträffar alla möjliga förväntningar och Xbox 360 går som tåget och sålde 2,7 miljoner (att jämföra med 1,5 miljoner samma period förra året). Och tack vare Kinects fortsatta framgångar ökade speldivisionens intäkter med 66 procent.

Vinsten för Microsoft blev närmare 39 miljarder svenska kronor på dessa tre månader, och totalt har Xbox 360 sålt 53,6 miljoner. Och vi vet ju att över 20 miljoner av oss betalar för Xbox Live Guld, spelen säljer bra, nedladdningen är stor och så finns ju som sagt Kinect. Kort sagt, Xbox 360 måste rimligtvis ha varit en helt fantastisk affär för Microsoft.

Man har slagit giganten Sony, mer är fördubblat marknadsandelarna sedan förra generationen och pengarna bokstavligt talat forsar in, medan konsolen fortsätter att vara tredjepartsutvecklarnas gunstling. Dessutom har snittförsäljningen per konsol ökat från 8,8 spel förra året till 8,9 idag. En makalöst hög siffra.

Kort sagt: Xbox 360 är en vinstmaskin.

En sanning som skulle tåla att upprepas. Om den nu var sann. Men det är den inte. Trots alla dessa fina siffror ligger Xbox 360 nämligen ungefär $363 miljoner back under sin livstid. Det vill säga drygt två miljarder kronor. Och då ska man veta att Xbox 360 gått med vinst alla kvartal utom ett sedan Halo 3 släpptes.

Det här säger givetvis någonting. Det är dyrt att lansera kraftfulla konsoler. Någon gång i höst kommer Microsoft att ha vänt minus till plus för Xbox 360. Sedan väntar kanske 2-3 år som ger klirr i kassan innan en ny konsol helt tar över. Det här måste man ha i åtanke när man hoppas att Microsoft och Sony ska släppa ny hårdvara.

Konsolerna är gårdagens superdatorer. Skulle Microsoft ersätta Xbox 360 med en ny enhet i år, så skulle det alltså betyda att Xbox 360 som varit en vinstkonsol 4 år av 6 bara med nöd och näppe bidragit till Microsofts kassa. Och för Sonys del är det såklart betydligt värre.

Men nya konsoler kommer, det vet vi. Men hur kraftfulla blir de? Microsoft och Sony ville inte hamna för långt ifrån den andra eftersom det kan göra multiformatsspel omöjliga, men prestanda kostar pengar. Pengar som till stor del måste subventioneras. Nog kommer vi få mer kraftfulla konsoler, men jag undrar om inte den tiden när man försökte släppa så maxad hårdvara som det överhuvudtaget var ekonomiskt möjligt är över.

Jag säger inte att Microsoft och Sony kommer att släppa en ny Wii, men det lär heller inte bli någon Playstation 3. Det finns det helt enkelt ingen ekonomi i att göra.

Microsoft tjänar groteska mängder pengar, även på Xbox 360. Ändå ligger den fortfarande back efter nästan sex år.

Amerikanerna talar ju som bekant gärna om 15 minuter av berömmelse när man syftar på olika typer av dagsländor. Det känns såklart fel att kalla Nintendo Café för en sådan, inte minst eftersom konsolen ju överhuvudtaget inte ens visats ännu. Ändå kan jag tycka att de haft en helt bedrövlig otur.

Istället för massor av spekulationer, rykten och annat om den nya hårdvara har mediebruset i spelvärlden de senaste dagarna helt kommit att handla om Sony. Hackare har som bekant skadat PSN så våldsamt att Sony tagit ned det. Sakta men säkert framträder en olustig bild av ett företag som vetat om säkerhetsbristerna, men som inte gjort något åt dem, och som heller inte i tid informerat om vad som händer.

77 miljoner hackade konton smäller högre än Nintendos nya hårdvara. Alla vi som har PSN-konton har lösenord på flykt. Inget hindrar hackarna från att prova mitt lösenord på Paypal, Amazon.com eller Hotmail. Och i ett av de fallen hade de dessutom lyckats.

Men låt oss tala om Nintendo istället. Nya konsoler är betydligt roligare än potentiella cyber-terrorister och nonchalanta företag. De har som bekant redan bekräftat att de ska visa en ny konsol på årets E3-mässa, vilket förmodligen kastar upp och ned på hela spelvärlden. För jag börjar instämma i folks uppfattningar om att bristen på rykten om ny Microsoft-hårdvara förmodligen tyder på att det heller inte blir någon.

Och som jag skrivit tidigare: visar inte Microsoft, så gör heller inte Sony det. Men glöm snacket om 2015. När Nintendo släpper ny nyskapande hårdvara darrar Microsoft och Sony. Ett scenario där de båda decimeras helt till casual-konsoler för en publik som köper ett spel om året, medan hardcore-fantaster och även Nintendos unika publik spelar Café känns fullt realistiskt.

Såhär kan det naturligtvis inte vara, Microsoft kommer därför visa ny hårdvara nästa år, eller möjligen tidigare ändå. Och Sony lär vara framme med trailers på vad man hoppas uppnå precis som man gjort under de två senaste generationerna.

Då är frågan vad som händer. Kommer Microsoft och/eller Sony gå all-in med en svindyr konsol som måste säljas med massiva miljardförluster, eller kommer man vilja göra som Nintendo och gå med vinst dag 1? Oavsett vilket kan vi lugnt utgå från att Microsoft och Sony kommer hänga på varandra hyggligt prestandamässigt. Det finns ingen poäng i att vara så mycket svagare att man plötsligt tappar multiformatsspelen.

Dessutom vill Microsoft ha viss PC-kompatibilitet, medan Sony har sin teknik-image att tänka på. Därför ser jag det som givet att de båda kommer sjösätta hårdvara i en annan division än Café. Ett värsta tänkbara scenario (för Nintendo) är att Microsoft visar sin nya konsol på Tokyo Game Show eller Video Game Awards, då hinner de inte ens få ut sin burk, innan Microsoft säger att man ska hålla i slantarna för att det inom kort kommer något värre.

Nintendo vill ha hardcore-spelarna, men det kommer att krävas att det är bra med kräm i Café för att de ska välja det formatet i första hand. Traditionellt vinner inte den kraftfullaste hårdvaran (Master System förlorade mot NES, Mega Drive ledde mot Super Nintendo tills Sega bytte ut den, Nintendo 64 torskade mot Playstation, Xbox hade inte en sportkeps mot Playstation 2 och Playstation 3 får pisk av Wii), men skiljer det så mycket mellan högt och lägst som det gjort denna generation tror jag det blir svårt att övertyga hardcore. Café måste därför åtminstone hänga med de båda andra hjälpligt för att den ska bli ett givet hardcore-val.

Kriget kommer att bli blodtörstigt nästa gång, mer än denna generation. Ni vet ju hur mycket pengar Microsoft var beredda att plöja ned i Kinect-reklam, och med så svindyr hårdvara som nästa generation kommer vara att utveckla duger det inte att sälja runt 50 miljoner konsoler på fem år som Playstation 3 och Xbox 360 gjort. Man måste sälja mer.

Hur det går för Nintendo är totalt omöjligt att sia om helt enkelt eftersom vi inte ens sett deras Café och ännu mindre konkurrenternas. Men det känns verkligen som de fattat en rad klyftiga beslut, och om Microsoft och Sony beslutar sig för att tjura på med sina nuvarande konsoler bara ett enda år för länge, det vill säga till 2013, så tror jag Nintendo kan ro hem även nästa generation. Kommer det däremot tre konsoler 2012 så... tja... Då är det tyngsta året i spelhistorien ett faktum.

Nyheten om Nintendos nya konsol försvann blixtsnabbt i mediebruset och det blev bara 15 minuter av berömmelse. Räkna med att hypen tar fart igen närmare E3 dock, Café är stekhett.

Det saknas inte ämnen att blogga om för mig och ni är mängder av läsare som frågat mig om vad jag tror om Nintendos kommande Café samt vad Microsoft och Sony har för planer nu när de ska spela andrafiol på alla sätt och vis mot mäktiga Nintendo. Sedan har vi såklart alla nya spel med intryck från Bethesdas event, rykten om prissänkningar på hårdvara, synpunkter på eventuella uteblivna framgångar för Nintendo 3DS, om Microsofts E3 verkligen blir så svagt som det på förhand verkar och mycket mer.

Men inget är mer brådskande, akut och större än Sonys havererade PSN. Som vi skrev tidigare idag är PSN nere för sjätte dagen i rad och man erkände sent under påskhelgen att det är en hackerattack modell saftig. Något som otaliga grupper utlovat som hämnd för att man plockade bort Linux-funktionaliteten ur Playstation 3.

Vilka som ställt till allt är dock okänt, men uppenbarligen har säkerhetssystemet inte fungerat som det ska och det finns luckor så stora att sumobrottare med lätthet kan krypa igenom. Därför kommer PSN fortsätta att vara nere medan Sony programmerar om systemet.

Så vad har hänt då? Jo, hackarna har kommit över ganska precis allt. Dina kontouppgifter, dina lösenord och rubb och stubb. Sony säger att man inte har bevis för att de kommit över folks kreditkortsuppgifter, men tillägger att man heller inte har motsatsen. Kort sagt kan allas uppgifter mycket väl vara på vift hos någon som absolut inte borde ha tillgång till dem.

Här kan man dra en massa förhastade slutsatser med domedagsbetoning, och jag tror nog att alla och var en inser allvaret i 77 miljoner hackade konton. Och faktum är att sidor som New York Times, Expressen och till och med Reuters just nu har PSN-hacket som toppnyhet. Spel har kort sagt aldrig varit större, tyvärr på ett lite trist sätt.

Men det jag tycker är intressant är efterspelet. För PSN kommer börja fungera normalt inom en inte alltför avlägsen framtid. Sony tror till och med att några funktioner kan vara igång redan om en vecka. Men vad händer då, hur har det här skadat Sony?

Kommer dina surt inarbetade troféer fortfarande finnas intakta? Hur är det med listan över alla dina nedladdningar som låter dig dela med dig av dem till polare samt tanka sådant du redan dragit hem tidigare? Vad händer med dina inställningar, kontouppgifter och lösenord? Vi vet faktiskt inte, det återstår att se.

Men ännu mer intressant är dock hur det här kommer att påverka PSN. Vi vet att flera av er fått kämpa hårt för att få låna mamsens och papsens kreditkort för att få handla på PSN. Fått övertyga dem om att det är säkert och så. Samt att ytterligare av er varit tveksamma men ändå valt att göra det till slut. Och ytterligare som kanske vågat mata in uppgifterna, men som nu kommer tänka efter två gånger.

Otvivelaktigt kommer det här medföra en saftig minskning av shoppandet på PSN. Sonys förtroende är rejält skadat. Få saker skrämmer gemene man mer än kreditkortsnummer på rymmen. Sony har haft svårt att locka till sig tredjepartstillverkare till PSN tidigare, och det här kommer ju inte direkt att göra det lättare, samt riskera att göra det ännu kostsammare för dem att fixa exklusivt material via PSN.

Här tänker nog många att man ju kan handla pengar och använda online. Och visst är det så. Men det är en ofattbart mycket sämre affär för Sonys del. När du köper 400 kronor för, säg, 380 kronor så gör affären fortfarande en vinst. Sony har även förpackat produkten och skeppat den till butik samt att det finns en väldans massa skatter och liknande inbakat. Medan denna lösning gör att oroliga kan fortsätta att handla, är det alltså fortfarande sämre för Sony.

Till detta kommer såklart massor av skadestånd och utgifter som kommer göra detta till den absolut värsta mardrömmen för Sony hittills. Både på kort och lång sikt. Förtroendet är helt enkelt rejält naggat i kanten och för många kommer PSN kännas som ett osäkert ställe att investera sina pengar på oavsett.

"Although we are still investigating the details of this incident, we believe that an unauthorized person has obtained the following information that you provided: name, address (city, state, zip), country, email address, birthdate, PlayStation Network/Qriocity password and login, and handle/PSN online ID.

It is also possible that your profile data, including purchase history and billing address (city, state, zip), and your PlayStation Network/Qriocity password security answers may have been obtained. If you have authorized a sub-account for your dependent, the same data with respect to your dependent may have been obtained.

While there is no evidence at this time that credit card data was taken, we cannot rule out the possibility. If you have provided your credit card data through PlayStation Network or Qriocity, out of an abundance of caution we are advising you that your credit card number (excluding security code) and expiration date may have been obtained."

Efter en tids tystnad erkänner Sony. Hackarna har dina kontouppgifter på PSN, de har ditt lösenord och de kan mycket väl ha dina kreditkortssiffror med.

Har spenderat dagen med att fylla hela 34 år, något Petter i sedvanlig prdning var före mig med en månad och en dag att göra. Men, men, man kan inte vara först jämt. Har haft en bra dag i glada vänners lag dock, och nu på kvällen tänkte jag varva ned i sällskap med gamle Jack Sparrow.

Jag ska nämligen recensera Lego Pirates of the Caribbean och håller därför på att spela för fulla muggar just nu (Playstation 3-versionen). Spontant känns det som ett bra spel som liksom Lego Star Wars III har en lite högre svårighetsgrad än Lego-serien haft tidigare.

Återkommer med riktiga intryck när det blir recensionsdags.

Jag firar 34-årsdagen med Jack Sparrow i Lego-tappning.

Läser med stort intresse alla era kommentarer angående alla Wii 2-rykten. Många blir glada och andra hoppas att det stämmer. Men sedan finns det en grupp skeptiker, folk som avfärdar allt som trams. Och medan de mycket väl kan tänkas vara de som i slutändan får rätt, är deras främsta argument till varför ryktena är fel helt ogrundade.

Vad skeptikerna främst fastnat på är ryktet att Nintendo inte längre vill befatta sig med Wii, och att man vill vinna tillbaka hardcore-grupperna igen. Att Nintendo skulle vilja dumpa namnet Wii ses som helt uteslutet, likaså att man alls skulle vara intresserade av hardcore när casual-satsningen gått så bra.

Jag vill dock bestämt hävda att det inte alls finns några motsättningar i detta. Nintendo har nämligen en lång tradition av att byta namn på sina konsoler. Från Nintendo till Super, till 64, till Gamecube och nu Wii. Och på samma sätt var man inte ett dyft oroliga att kasta bort extremstarka varumärket Game Boy och köra på Nintendo DS istället, och det i ett läge när namnet Nintendo var som svagast de senaste 20 åren.

Kort sagt, Nintendo är inte rädda att byta namn på sina produkter. Därmed inte sagt att man gör det bara för sakens skull, men Wii har faktiskt skrämt bort många hardcore-spelare. Wii-fjärren är helt enkelt inte nog exakt för att man verkligen ska kunna tävla och verkligen känna att man har full kontroll på läget. Till och med när den används som alla ytligast i ett spel som Donkey Kong Country Returns, hade jag hellre föredragit en knapptryckning.

Det duger för att roa sig på stranden i Wii Sports Resort, men inte för att tävla i rankade matcher i Halo: Reach. Sanningen är att få andra, om ens någon, har samma osvikliga förmåga att göra casual-spel som Nintendo. Det har lett till att alla stora multiformatssatsningar nästan helt uteblivit till Wii. Grejen med dessa spel är att de är rena guldgruvor för konsoltillverkarna.

Licensavgiften per spel ligger på mellan 50-100 kronor (det är därför konsolspel är runt hunkan dyrare till konsol än PC), så ni kan ju bara föreställa er hur pengarna rasslar in för Microsoft och Sony när Call of Duty och Grand Theft Auto IV når milstolpar om 20 miljoner sålda spel. Microsoft och Sony tar ingen risk, betalar inte ett korvöre för utveckling och är heller inte inblandade i marknadsföringen. Pengarna liksom bara kommer. Tack, tack.

Nintendo gör sina spel själv, och medan många har blivit massiva storsäljare, så säljer de långsamt. De som är mer riktade mot en hardcore-publik har däremot självdött. Metrod Prime 3 hade inte en chans mot Metroid Prime trots större användarbas, Punch-Out liksom bara försvann och Kirby's Epic Yarn tycks ha gått rent bedrövligt dåligt.

Det här är riskabelt. Floppar Nintendos titlar har de ingen att luta sig emot och de får ta hela smällen. Samma som hände med exempelvis Gamecube. Dessutom tycks publiken ha försvunnit efter bara tre års tid. Wii blev lite som en gimmick och de senaste 1½ åren har den plus spel sålt så pass knaggligt att Nintendo faktiskt haft förlustkvartal, trots bland annat succén Nintendo DS.

Att bara ha casual-spelare är ungefär att göra som Microsoft och bara förlita sig på väst när det kommer till konsolförsäljning (där jag menar att de inte har Japan på samma sätt som Nintendo saknar hardcore). Visst har Wii sålt fenomenalt, men den är bara hälften så stor som Playstation 2. Sony lyckades kombinera casual och hardcore i en extrem win/win-situation. Det vill såklart Nintendo också göra och den ena behöver inte utesluta den andra. Samma sak försöker ju Microsoft göra nu med Kinect där man ändå matar hardcore med Forza Motorsport 4, Gears of War 3, kommande Crytek-spelet Kingdoms och såklart vad nu än 343 Industries hittar på.

Kort sagt. Nintendo vill ha hardcore, och Nintendo behöver faktiskt hardcore. Det är en väldigt stabil och bra grund som hjälper till att driva på utvecklingen mer än man tror. Det är vi som använder onlinetjänsterna mest och gör dem så lönsamma att det är värt att satsa på dem, det är vi som köar utanför spelbutikerna vid stora släpp och gör så att hela utvecklingskostnaden är täckt från första sekund spelet finns på marknaden och det är vi som informerar mindre kunniga vänner och bekanta om vad de borde köpa egentligen. Därför kan namnet Wii vara en belastning som kostar mer än det smakar.

Sedan finns det en aspekt till att slopa Wii, nämligen att ett starkt varumärke kan vara mer negativt än positivt. Folk måste förstå att det är en helt ny produkt Nintendo har på gång. Titta på Nintendo 3DS som tycks ha fått en trög start. Det var bara häromveckan frugans väninna på jobbet frågade mig om hon borde skaffa Nintendo DS Lite, DSi eller 3DS, och vad skillnaden var.

Hon hade helt missat att Nintendo 3DS inte hör hemma där och är en helt ny konsol med nya spel. Inte så konstigt, på exempelvis Webhallen shoppar man fortfarande Nintendo 3DS under Nintendo DS-fliken. Att använda det urstarka varumärket (förmodligen det tyngsta någonsin i konsolvärlden) har gjort att folk inte fattat att det är en ny enhet. Nintendo hade åtminstone initialt förmodligen tjänat på att kalla Nintendo 3DS för något helt annat.

På samma sätt har Sony flaggat för att PSP2 inte kommer att heta PSP2, utan kallar den istället för arbetsnamnet NGP. PSP är den överlägset, utan konkurrens, mest framgångsrika portabla spelenheten som det inte står Nintendo på. Ändå bedömmer Sony att köra med sin sedvanliga numrering av konsoler nog skulle få folk att tro att det bara var en ny PSP, vilket det väl på sätt och vis också är.

Man vill hellre ha ett nytt namn, visa att det är en nystart och något helt annat än gamla PSP. Kanske får den inte ens Playstation i namnet, precis som att Sony Ericsson kallar sina Playstation-mobiler för endast Play. Och jag är heller inte säker på att man kommer vilja kalla Playstation 4 för just Playstation 4, utan återigen något helt annat. Ett starkt varumärke kan som sagt vara ett handikapp.

Wii är just ett sådant urstarkt varumärke. Men att kalla konsolen Wii 2 eller Wii HD skulle avskräcka det ganska stora antal (enligt flera undersökningar) personer vars Wii knappt används. De vill absolut inte ha en Wii till, de nyttjar ju inte ens den första. Det är ju bara att läsa här på Gamereactor så ser man folk som är tveksamma till att skaffa en ny Nintendo-konsol för att de känner sig besvikna på Wii. Någon gick så långt som att säga att de inte ens kunde spela Bioshock på en Nintendo-konsol. Och han/hon är nog inte ensam, det är där Nintendo hamnat.

Sammanfattningsvis, ska Nintendo lyckas charma alla hardcore-spelare igen så ser Café ut att vara rätt väg att gå, förutsatt att ryktena stämmer. Vilket jag alltså tror att de gör. Den har prestanda nog att slå HD-tvillingarna men inte nog för att göra den svindyr, den har en rolig gimmick med extraskärmen som kommer roa både casual och hardcore, den har en prisnivå jämförbar med Kinect + Xbox 360 (vilket som vi vet säljer som smör), den kommer få Nintendos underbara casual-titlar samt de bästa versionerna av multiformatsspel och den verkar komma så pass tidigt att Nintendo får härja fritt på marknaden ett par år innan Microsoft och Sony vaknar.

Jag tror helt enkelt på namnbytet. Det verkar fullkomnligt logiskt, och alldeles rätt beslut att ta. Hela Café tycks kunna göra att Nintendo blir hippt bland alla gamers igen, och det utan att skrämma bort casual-folket. Nintendo verkar ha hittat ett sätt att både äta kakan, men ändå ha den kvar.

Mad World är ett av generationens coolaste spel. Men bekymmersamt få köpte det, förmodligen till stor del beroende på att hardcore-publiken saknas till Wii. Något Nintendo nu alltså vill ändra på.