Jag har spelat en del Civilization Revolution till Xbox 360 på senare tid. Det är inget höjdarspel, inte för en strategi-nolla som jag själv åtminstone. Men det är definitivt ett spel med vissa kvaliteter. Det förstår sambandet mellan strävan och belöning, till exempel.

Framför allt kan tokroliga saker hända, som situationen i bilden ovan. Det är inte varje dag man får chansen att både avrådas kommunism OCH få en lektion i fördelarna med demokrati av självaste Mao Zedong.

PS. Senare i samma spel blev Mao så lack på mitt expanderande rike, att han konverterade till kommunism och förklarade krig. DS.

1983 inträffade en intressant händelse inom spelbranchen. Ja, okej, det var även året Nintendo lanserade Famicom i Japan, så egentligen var det två intressanta händelser. Men det är faktiskt på sätt och vis kopplat till det jag ska skriva om och förresten kommer vi nu från ämnet! Hähum... Det riktigt stora som skedde 1983 var förstås "The Great Video Game Crash of 1983" - eller på inländska: "Spelkraschen 1983". Namnet gör ett rätt bra jobb i att förklara vad som hände: Försäljningen av konsolspel störtdök och hela industrin dömdes vara död inom kort (OBS. datorspelen inkluderas inte). Jag hävdar att det finns anledning att tro att vi nu, 30 år senare, är på väg att upprepa historien. Och nu ska jag förklara varför.

Först ett mått bakgrund. Spelkraschen 1983 berörde främst Nordamerika, där den moderna spelkulturen hade fostrats fram under 70-talet. Det var flera faktorer som föranledde kraschen, vissa av dem separata sammanträffanden, kopplade genom ett slags dominoeffekt och andra var kort och gott ett visst företags återkommande dåliga omdöme och unkna affärsbeslut. Kort och gott: Atari var herren på täppan med sin konsol "Atari 2600" och de tjänade storkovan. I början av 80-talet svämmade marknaden över av nya konsoler från företag som ville profitera. Till slut fanns det elva (11!) olika konsoler för konsumenten att välja bland och nya, billiga spel av skräpkvalitet bara drällde ut. På detta fick Atari hybris och när företaget fick rättigheten till Pac-Man så tillverkades fler spel än det fanns sålda Atari-konsoler. Och då var deras Pac-Man dessutom en usel version som ingen gillade. Sedan hände E.T. och det blev förmodligen droppen som fick bägaren att rinna över. Folk slutade helt enkelt tvärt att köpa konsoler och spel. En marknad som bara uppfunnits några år tidigare hade nu blivit sönder-exploaterad och dränkt med billigt skräp. Konsolmarknaden dödförklarades.

Kanske var den främsta anledningen till att allt gick fel att ingen hade någon koll på vad de gjorde. Det fanns ingen uppfattning om vilka spel folk kunde tänkas gilla eller ogilla, inga etablerade spelgenrer eller stora namn. Lägg på att det inte fanns någon spelpress, nåja, inte som det finns idag. Det fanns ingen som kunde bedöma spel eller hjälpa kunder göra ett bra köp. Alla bara gjorde det de gjorde och hoppades att det skulle sälja. Det enda som var tydligt var ju just det: Folk verkade gilla dessa nya spel som man kunde ploppa ned i sin egna konsol vid teven: Det sålde ju! Idag ser läget annorlunda ut. Idag har de stora företagen full koll på vad som förväntas av deras nya spel, dels genom att de själva tar tempen på marknaden innan de sätter igång med ett mångmiljonprojekt, dels genom att det nu finns en spelpress att tala om! Vi läser och har kunskap och insikt på ett vis som helt enkelt inte var möjligt på 70- och 80-talet.

Så då finns det väl ingen chans att 1983 upprepas? Jag säger att det finns anledning att inte vara allt för säker på vad som kommer hända! Överallt tycker jag mig finna tecken på att vi återigen blåser upp en bubbla som vid något tillfälle måste spricka. Det tydligaste tecknet är smartlurarnas ankomst och etablering som seriös spelplattform. Fler och fler företag inser vilka pengar som finns att tjäna på att utveckla ett jämförelsevis superbilligt spel, ge bort det "gratis" och sedan ta betalt för små, små saker i spelet som berikar upplevelsen. Det släppts ofattbart många nya spel till smartlurarna varje månad! Vissa är genuint bra och utvecklade av dedikerade människor men en övertygande del består av ett återanvänt koncept i ny kostym. Och det säljer som smör! Visst finns de stora pengarna fortfarande i de nya Super Mario-spelen, eller i nästa Call of Duty men trenden vänder sakta. I ett klimat som detta, där mer pengar kan tjänas på mindre ansträngning, hur ska någon till slut låta bli att skära ned på ambitionerna? Om marknaden köper billigt skräp, då är ju det vad industrin kommer att producera.

Utöver detta så kommer det oftare och oftare rykten om det ena eller andra företaget som ser på möjligheten att släppa sin egna spelkonsol. Nu senast var det Amazon.com (ja, sajten där du köper film, spel och kuddfodral... m.m.) som ryktades vara igång med en egen Android-baserad konsol! Det låter absurt, men vänta, här är några fler som tidigare ryktats vara på gång med en egen konsol: Valve, Apple och Google! Utöver det är det bekräftat att Nvidia och Mad Catz SKA släppa egna konsoler! Hur många konsoler kommer finnas inom tre år? Hur ska vi kunna få överblick och hur ska vi hålla intresset uppe med så många valmöjligheter?

Så, ganska likt hur det var inför Spelkraschen, nu har vi en marknad som översvämmas av spel av odiskutabelt sjunkande kvalitet. Och återigen verkar företag till höger och vänster undersöka sina chanser med att utveckla och sälja sin egna konsol. Men var kommer det innebära för konsumenten? Jag tycker mig se en spelmarknad som töjs ut mer och mer, tunnare och tunnare. Samtidigt har marknaden breddats, fler människor spelar nu, på ett eller annat vis, än förr. Finns det verkligen plats för allt? Alla stora konsolnamn med alla nya mindre, alla billiga app-spel med alla påkostade storspel? Det är i alla fall jag inte helt övertygad om. Står vi inför en ny spelkrasch? Nej, förmodligen inte alls. Industrin har lärt sig från historien och det finns en helt annan förståelse om spelmarknaden som inte fanns i början av 80-talet. Men ändå, jag tror att något kommer brista om det fortsätter i denna rasande takt. Vad tror du?

Ursprungligen publicerad på videogamevistas.blogg.se

Det är säkert ingen nyhet för de flesta, men Jay Leno ska ersättas som värd för "Tonight Show" och Jimmy Fallon är mannen som inväntar facklan. Naturligtvis passar skvallerpressen på, försöker kasta bränsle på en eld som de själva startat, plockar fram gamla skelett ur garderober som de själva ställt där. Sådan är ju "journalistiken".

I dag såg jag detta klipp, som visar ett exempel på skarpsynthet, humor och hur-man-ger-en-sticka-i-fingret-till-de-som-förtjänar-det. Så här borde man förstås alltid bemöta rykten.

- Tonight, tonight! My ratings were all right!

- Let's solve our differences... by singing!

Är det orättvist att avsky en skådespelare efter att ha sett honom/henne i EN film? Ja, kanske du säger - och jag skulle vanligtvis inte vara sen att hålla med dig. Om det inte vore för att skådespelaren i fråga innehaft en av huvudrollerna i en särskild film. En film som är bedrövligt dåligt, även i "vad väntade du dig då?"-mått mätt. Och om skådespelaren i den filmen då ger en rolltolkning som förmodligen fick bäbispandor att gråta och polarisen att smälta drastiskt, då kanske det inte är så orättvist? Eller...?

10. Malin Åkerman
Typexempel: Hemsk, hemsk, hemsk...*ryser* i "The Heartbreak Kid".

Aaakermaaan (som amerikanerna säger) känns väldigt mycket som den "nya och förbättrade" Cameron Diaz. I de roller jag sett henne har hon antagit rollen av en rolig, ungdomlig, smått galen och KUL tjej. Manteln kanske lämnats över då? Hur som helst är det egentligen inte alls därför jag ogillar Malin. När jag tänker efter, jag är faktiskt osäker på varför jag ogillar henne... VARFÖR ogillar jag Malin Åkerman? Det finns en anledning och den heter "The Heartbreak Kid". Ja, när jag skrev om hur jag ogillade Ben Stiller så nämnde jag filmen "The Heartbreak Kid" och sade att jag skulle återkomma till den senare. Den stunden är nu. "The Heartbreak Kid" är en film som gör absolut alla fel, i min bok. En film som gör mig arg, less, uttråkad och äcklad, på samma gång. Här har du en film som genast glömmer bort en av de viktigaste elementen i vilken narrativ form som helst: Vi måste kunna sympatisera med protagonisten. In träder Ben Stiller och verkar faktiskt anstränga sig för att framstå så ryggradslös och avskyvärd som han bara mäktar! Instinktivt vill man klappa till honom (något som för övrigt händer upprepade tillfällen i filmen). Han ska snart få sällskap av Malin Åkerman i den roll som är anledningen att jag nu inte tål henne. Hon spelar en... ja, var börjar jag? Hon spelar en överenergisk, hopplös, korkad, neurotisk, äcklig och överdrivet klängig... idiot! Ja, det är sant: Hennes roll är så proppad med negativa egenskaper och syftet med detta är att vi då MÅSTE sympatisera med stackars Ben. Eller? NEJ! Det fungerar inte. För lika vidrig och förargelseväckande som Malin spelar i denna spya till film, lika svinig, lögnaktig, feg och ful spelar Stiller! Det är verkligen ett spektakel att skåda hur de verkar tävla om vem som publiken kommer att hata mest. "The Heartbreak Kid" hamnar med lätthet på min lista över de sämsta filmer jag sett. Här får vi beskåda allt från motbjudande "kroppsfunktioner", sönderbränd och varig hud, en scen där Stiller kissas på och en annan scen där en åsna är i full fart med att ha sex (!) med någon tjej. Ja, det är sannerligen inte så kallad "highbrow" som bjuds på - och det väntade sig ingen heller - men kära någon!

Jag ska inte fortsätta längre nu, även om jag skulle kunna skriva en avhandling, tjock som ett Redwoodträd, i ämnet "Varför 'The Heartbreak Kid' är hemsk". Hur som helst, efter denna snuskigt dåliga film kan jag inte se på Malin Åkerman i någon ny film utan att instinktivt ogilla henne. Det kanske är orättvist. Det kanske är så att ingen bör dömas på det viset. Jag kanske borde känna mig skurkaktig. Men så tänker jag på filmen igen och så kikar jag på hennes omdömen på Metacritic och så känns det ändå rättfärdigat att inte tåla Malin.

- One hit wonder? One hit blunder!

Snubblade över den nyss. Har inte spelat ett enda spel i Ratchet and Clank-serien men alltid tyckt det sett mysigt och tilltalande ut. Och nu ska det tydligen komma en film! Jag är inte insatt, uppenbarligen. En mycket rolig trailer dock! Spana!

Where is the dubstep?

*WUUH WUUH ZIGGA-ZIGGA-WUH*