Svenska

Årets bästa skivor

10.Unto the locust - Machine Head
9. Worship Music - Anthrax
8. Sounds of a playground fading - In Flames
7. The Black Crown - Suicide Silence
6. Speed of darkness - Flogging Molly

5. Wasting Light - Foo Fighters

Det här är Grohl och hans vänners bästa album sedan The Colour and the Shape. En oerhört jämn skiva med några av årets bästa melodier och refränger. Så gott som perfekt låtordning.

4. Wildlife - La Dispute

La Dispute är årets största musikaliska upptäckt för min del. Jag fastnade direkt för skivan Somewhere At the Bottom of the River Between Vega and Altair när jag hörde den i höstas och det amerikanska post-hardcorebandets senaste skiva är ännu bättre. Några av årets bästa texter komponeras tillsammans med vackert lugn och underbar hårdhet, allt framfört av Jordan Dreyer's unika stämma. En mer musikaliskt varierad skiva än förra dessutom.

3. I'm With You - Red Hot Chili Peppers

Årets mest underskattade skiva. Jag tänker inte ens bry mig om att försöka fundera över varför folk verkar ogilla den så mycket. En otroligt jämn platta där så gott som alla låtar kunnat bli en singel. Underbart basgung och sköna trummor, helt enkelt en svängig och bra skiva.

2. Heritage - Opeth

Det tog mig inte ens en minut in på den här skivan för att inse att jag inte saknade growlet. Åkerfeldt är verkligen sveriges progkung och det bevisas här. En otroligt sjuttiotalsdoftande skiva med fantastiska melodier. En perfekt avvägning av det lugna och vackra - och det mer bombastiska och explosiva. Underbart.

1. Hisingen Blues - Graveyard

På tal om sjuttiotalsdoftande skivor ja. Graveyard levererar inte bara årets bästa skiva utan också det bästa album dom har gjort. Joakim sjunger med en fantastisk energi, trummorna bankas sönder och samman och gitarren låter ljudligt över hela altet. Jag fick dessutom tillfälle att avnjuta Graveyard live i somras och skivan blev då ännu bättre. Vartenda spår känns underbart, jag vill hoppa och dansa till det och när The Siren slutligen klingar ut så sitter jag helt utmattad efter årets bästa skiva och en av årets absolut bästa låtar.

Tröstpriser: What did you expect from the Vaccines? - The Vaccines, Det överexponerade gömstället - bob hund, Going out in style - Dropkick Murphys, Welcome to the Morbid Reich - Vader

Årets bästa skivor

Den här skivan förtjänar ändå någon sorts hedersomnämnande.

HQ

Fem år

2006-07-12

Den 12 Juli 2006 så registrerar jag mitt account (en månad efter Petters första blogg!) och här sitter jag nu, fem år senare. Jävlar vilken resa.

Jag överlevde domedagen och fanns här redan på den blåa tiden, jag gillade verkligen designen då och saknar den ibland, men mest av nostalgiska skäl.

När jag börjat söka mig hit så spenderade jag mycket tid i The Movies-tråden där jag lärde känna dom första medlemmarna på forumet, en härlig tid - även om 99% av mina gamla inlägg är ren skit.

Jag har upplevt så mycket kul på forumet under fem år, jag minns övergången till 2.0, hur man satt och väntade för att få se den nya designen. Jag minns min första avatardag och alla kommande efter den, jag minns hur The Army försökte stoppa oss och jag minns vissa mindre lyckade avatardagar.

Jag minns intåget av grupperna och hur mycket jag ogillade det i början, precis som gästboken. Jag minns min tredjeplats i Robinson GR och jag minns alla gamla forumrollspel.

Jag minns tydligt den dagen då forumets moderatorer en efter en började bannas och när det ökända modskämtet uppdagades. Jag minns den något kortlivade gamereactorpedia och jag minns försöket att skapa ett flashspel.

Jag har mött så mycket kul personer här under dessa fem år och haft så otroligt roligt under min tid här, jag hoppas självklart på att det blir minst fem år till. Tack till er alla som varit med på vägen.

Fem år

Jag älskar den här bilden.

HQ

Facebook - internets gratulationskort

500 Days Of Summer är titeln på en film av den kommande spindelmannen-regissören Mark Webb. En riktigt fin, mysig och bra film med Joseph Gordon-Lewitt och Zooey Deschanel.

Gordon-Lewitt spelar en kille som jobbar på ett företag som tillverkar gratulationskort och andra former utav kort. I en scen så får han tillslut nog och blir förbannad över att dom tillverkar kort som folk kan skicka - istället för att visa sin gratulation och sina känslor själva.

Detta var något som jag funderade på häromdagen när jag surfade runt på facebook. Precis som med gratulationskort så kan man på facebook enkelt, med bara några klick önska folk en glad födelsedag eller gratulera till andra saker.

Nu låter jag kanske mossig - men det är verkligen en riktigt tråkig del utav digitaliseringen. Många av dessa personer hade förmodligen aldrig gratulerat i verkligheten, men när det är enkelt att bara skriva lite snabbt på nätet så går det för sig.

Let's face it, vad är trevligast? Att få ett telefonsamtal där en vän glatt önskar dig en trevlig födelsedag, eller kanske tillochmed ett möte "IRL" med samma budskap - eller ett slentrianmässigt "grattis" följt av den vidriga smileyn :p - på din facebookwall?

I många av dessa fall så är det förmodligen personer som inte skulle orkat gratulera varandra om det inte var för facebook, men när möjligheten finns så utnyttjar man den gärna.

Jag gör själv såhär i vissa tillfällen, men har verkligen börjat att gratulera på andra sätt, skriva mer personliga gratulationer - eller bara strunta i att gratulera vissa personer.

Vad tycker ni? Är detta ett problem, eller förstorar jag problemet? Har ni ofta råkat ut för idiotiska och opersonliga gratulationer?

Facebook - internets gratulationskort

Sevärd film i vilket fall som helst.

Dolph Lundgren med en hockeymask.

Ja, den något kryptiska titeln referar självklart till bloggens ämne. Häromdagen så såg jag Detention med Dolph Lundgen. I många fall säkerligen en oerhört usel film, men jag var uttråkad och den underhöll för stunden.

Men efter jag sett den så började jag fundera lite, dom flesta filmer som Dolph och många andra av hans sort (muskulösa män) medverkat i är av ganska dålig kvallité. Filmarbetet är ofta dåligt, storyn lövtunn och skådespeleriet är inte på någon Oscarsnivå.

Så häromdagen så satt jag och funderade lite över det här och kom då och tänka på skräckfilmer. Då främst B- eller C-skräck och slasherfilmer. Filmarbetet är ofta dåligt, storyn klyshig och skådespeleriet är inte på någon Oscarsnivå. See what I am getting at?

Trots detta så gillar jag verkligen både slashers och trutsmisk. Jag tror det beror på förväntningarna man har när man ser en sådan film. Man sätter sig inte och ser en Seagal-rulle för att få se djupa konversationer och fantastiskt skådespeleri - man ser det för att få se Steven ge folk på käften.

På samma sätt så ser man inte en Fredagen den 13de-film för att få se djupa karaktärsstudier utan för att få se Jason hugga itu folk.

Gemensamt för båda är att man oftast vet vad man ska vänta sig och att man främst ser dom för huvudkaraktärens skull, en smått intressant (nåja) tanke, att dom har mer gemensamt än vad man kan tro.

Dolph Lundgren med en hockeymask.

Vilken är din favorit skräp-skräckis och skräp-action?

Filmer att längta efter - del 2

Filmer att längta efter - del 2

Transformers: Dark of the Moon

Det enda dom behöver göra inför den här filmen är att gå I en annan riktning än tvåan. Bort med den löjliga humorn, bort med Megan Fox (som uppenbarligen inte är med) och släng in massa robotaction.

Tvåan var en stor besvikelse, men dess höjdpunkter var såklart alla strider mellan robotarna, kan dom toppa striderna från ettan och tvåan så kommer trean garanterat att bli en actionfest utan dess like.

Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om storyn, så länge det finns någon. Egentligen är det ju bara en ursäkt för att få se robotar sparka stjärt, eller hur?
Men jag tycker ändå det ska bli kul att se robotarna verkligen fajtas mot människorna, i storstäder.

Utifrån den nya trailern att döma så verkar jag få precis vad jag önskar - massa underbart mastiga fajter mellan människor och robotar.

http://www.youtube.com/watch?v=gKOQAnvBHCw&feature=feedu

Hansel and Gretel: Witch Hunters

Jeremy Renner (The Town) och Gemma Arterton (Prince of Persia) gestaltar våra kära vänner Hans och Greta. Fast femton år senare, som häxjägare.

Jag vet egentligen inte mycket mer, men med Famke Jansen och Peter Stormare till hjälp så tror jag att Död Snö-regissören Tommy Wirkola kommer lyckas göra en underhållande twist på den klassiska sagan.

Bara titeln gör att jag vill se den här filmen.

Mission Impossible: Ghost Protocol

Ettan är klassisk, tvåan är tråkig och trean är awesome. Jag känner inte till storyn, men i regissörsstolen sitter Brad Bird (Järnjätten, Superhjältarna, Råtaouille) och jag är verkligen spänd över att se vad han kan göra utan animation till sin hjälp.

Cruise är självklart med igen och han får hjälp av Simon Pegg (Shaun Of The Dead) och Jeremy Renner (The Town) så castingmässigt verkar det också lovande. Dessutom ska ju Michael Nyqvist vara med på ett hörn, vilket får anses som... Intressant.

Det är främst dom tidigare filmerna som hjälper till att bygga upp hypen här, men skådespelarlistan och Bird ger sin beskärda del till hypen. Jag längtar.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Jag gillade verkligen första filmen och jag misstänkte starkt att en uppföljare skulle komma med tanke på slutet. Nu är den på väg.

Äntligen så ska Sherlock ge sig på sin klassiske fiende Moriaty, istället för Mark Strong från första filmen. Där har ni ytterliggare en ingrediens till hype.

Dessutom så ska ju Lisbeth Salander vara med. Eller, inte just hon, men Noomi Rapace, vilket är väldigt roligt - inte endast för att hon är svensk - utan för att hon är duktig, även om jag erkänner att det främst är för att hon är en svensk skådespelare som får chansen att breaka "over there".

Ge mig lika mycket humor, intelligens och action som i första filmen och ni får mina pengar på en biobiljett.