Svenska
Blog
True Detective är äntligen tillbaka

True Detective är äntligen tillbaka

“Nytt år, nya möjligheter” som det heter på sociala medier i allmänhet och LinkedIn i synnerhet så här i januari månad och det må låta som floskler och visst är det väl också precis så det är. Kalendern kanske visar andra siffror men det är samma gamla ekorrhjul. Nu också med ett “omöjligt” nyårslöfte som tynger. Ett som aldrig kommer att infrias.

Precis som med film och TV. Man går in i januari med skyhöga förväntningar baserade på stora löften från produktionsbolag och pampiga trailers, tar sikte mot Andromeda och i december har man väl i bästa fall landat på en sketen kulle i Vessigebro. "Nej hörrni i år händer det", proklamerar jag entusiastiskt för folk runt omkring mig. Det blir ett kanonår. Det intalar jag mig själv med en dåres envishet men innerst inne vet jag ju att när klockan klämtar nästa gång så sitter jag där med den sorgliga insikten att 2024 var ännu ett år marinerat i superhjältar och reboots. 

Men för mig lever ändå hoppet och det baserar jag primärt på att True Detective är tillbaka. Naivt säger hjärnan, helt rätt säger hjärtat. Utan att ha lärt mig ett dugg från tidigare misstag lägger jag nu alla mina ägg i samma korg och litar på att Nic Pizzolatto och True Detective rivstartar det som skall bli ett fenomenalt kulturår redan i januari och med tanke på hur förhandssnacket har låtit kring Night Country så känns det helt och hållet rimligt. I natt smäller det äntligen och jag är ohälsosamt taggad. Go!

HQ
Indio Kitchen överraskade stort

Indio Kitchen överraskade stort

Jag bloggade ju om mitt stundande besök på japansk/peruanska Indio Kitchen och det var uppenbart att det fanns ett intresse från flera kring denna restaurang som har legat på Södermalm sedan 2015 men som många, inklusive undertecknad har missat. Jag skriver missat för det var sannerligen en mycket angenäm upplevelse och eftersom ni har bett om en liten recension så kommer den här. 

Direkt när vi kliver in genom dörren så är känlsan "street food." Det är litet, det är trångt, det är högljutt och det är mysigt. Träbänkar och stengods. Tempot är högt och klubbmusiken likaså. Det är både bordsservering och omakase för de som sitter vid bardisken. Vi är ett relativt stort sällskap så vi får ta plats i restaurangens enda avskilda del. Ja, trots att känslan nästan är trottoarservering så har de faktiskt ett chambre séparée som består av en inglasad del med ett större bord.

På väggarna hänger Bruce Lee på ena sidan och Simon Stålenhag på andra, vilket passar utmärkt i sammanhanget med tanke på vilken märklig mix av maträtter vi snart skall få avnjuta. Det är i alla fall den initiala tanken, för hur kan en syrlig ceviche med tigermjölk gå ihop med en tatakigrillad hjort toppad med teriyaki? Riktigt bra skulle det visa sig. Blandningen av sött, starkt och hett är faktiskt helt perfekt och går som en röd tråd genom hela menyn. Från aptitretarna bestående av rejält saltade edamame-bönor och chilifriterade cassavachips med amarillo-dip till det generöst tilltagna sushi och sashimifatet där den ena biten överraskade mer än den andra. I grunden ser det ut som vilka Nigiri och Makirullar som helst men här finns det en kreativitet och experimentlusta som måste applåderas. Personlig topp tre; Eldad lax med amarillosmör, fläderemulsion och forellrom, samt pilgrimsmussla penslad med en glaze på yuzu, sake och amarillo toppad med fänkålspollen och grillad tonfisk toppad med ett vaktelägg samt sriracha. 

Vi provade tio olika rätter och inte en enda gjorde någon av oss besviken vilket förstås är ett ypperligt betyg. Med en högst rimlig prisnivå och utmärkt service så skulle jag klassa Indio Kitchen som en av Stockholms bästa sushirestauranger. Den är uppe där med Sushi Sho och Hattori men här får man förstås mer än bara sushi. Pluspoäng också för den mousserande sakén och att valet av öl är den mer krispiga och betydligt mer smakrika Kirin Ichiban i stället för Asahi som de flesta asiatiska restauranger envisas med att rekommendera. All in all, en stark rekommendation. Väl värd ett besök om du har vägarna förbi! 

HQ
I kväll möter det peruanska det japanska

I kväll möter det peruanska det japanska

Den har legat där ute på Söder i snart tio år och överlevde till skillnad från många mindre Stockholmskrogar pandemin men jag har aldrig varit där. Jag har förstås sett skylten på Kocksgatan, den illröda som skriker ut Indio Kitchen, platsen där peruanskt och japanskt möts. En märklig kombo kan tyckas men det finns en förklaring. När ett stort antal japaner immigrerade till Peru som jordbruksarbetskraft i slutet av 1800-talet så började de tillaga peruanska råvaror enligt japanska recept och traditioner och Nikkeiköket var därmed ett faktum. Idag är Nikkei en stor del av den peruanska matkulturen och många välrenommerade Nikkei-restauranger har poppat upp i både New York, London och Barcelona. I Sverige representeras köket alltså av Indio Kitchen och där skall vi dinera nu i kväll. Mitt allra första möte med stilen. En omakase-servering med en härlig blandning av Ceviche, hjortsashimi, pilgrimsmussla och eldad röding med kimchismör. Mest spännande dock, en hummertartar i korvbröd. Serveras tillsammans med både misosoppa och sötpotatispompa. Otroligt brokigt, och ljuvligt. I alla fall låter det ju så men det återstår förstås att se. Go!

Någon som har provat Indio? 

Jag är redo för smarta glasögon

Jag är redo för smarta glasögon

Smarta glasögon lät ju inte direkt stekhett när tekniken så smått började diskuteras för ett antal år sedan. Klumpiga, fula och med usel batteritid och få funktioner fick mig inte att salivera direkt men nu är det annat ljud i skällan. Nu måste jag ha dem. RayBan-brillorna som utvecklats ihop med Meta i en klassisk Wayfarer-modell har precis kommit till Sverige och skall definitivt köpas. Den stora frågan är bara om jag vill ha dem som solglasögon eller med klara linser. Solglasögon gör ju att de blir mer säsongsbetonade men eftersom jag har laseropererat mina ögon så behöver jag inga slipade glas och de blir då utan annan funktion än just de tekniska. Vilket förvisso mycket väl kan motivera ett frekvent glasögon-användande.

Jag menar, vi snackar ju integrerade högtalare i skalmarna, med baselement!. Två 12 MP-kameror i fronten och fyra timmars batteritid plus åtta laddningar till med fodral, 32GB lagring, wi-fi och bluetooth. Att kunna sitta hemma och köra videomöte utan vare sig konferenstelefon eller headset är ju kanon eller att ligga på stranden och lyssna på musik utan att släpa med sig något annat än glajjor och kylväska lockar ju. Och på utlandssemestern. Att inte behöva slita upp luren på restaurangen när man skall fota en fin avsmakningsmeny i olika vinklar. Vilken dröm ändå. Det kan förstås bli ännu en pryl som blir liggande utan kärlek men jag tror att jag är redo nu. Redo för framtiden. Go!

Brunch är livet

Brunch är livet

Oavsett om man vill samla sina bästa vänner för ett spontanmysigt weekendhäng, ha en trivsam tête-à-tête på tu man hand eller bara sätta lite guldkant på helgen så är en härlig brunch alltid ett vinnande koncept. Som en hotellfrukost fast i extended version och dessutom ingår sovmorgon och champagne eller mimosa, om man skulle vara på det humöret och nu i helgen var det dags för årets första brunch och så är det ju, att ibland finns det verkligen inget göttigare i livet än att lämna stressen och mobilen hemma för att vid lunchtid glida in på ett riktigt schysst brunchhak och plocka från dignande bord. 

I Göteborg sker detta oftast på Brasserie Lavette, som precis som namnet antyder bjuder på en rejäl råsop, i de mest positiva ordalag eller på Norda, i Posthotellet. Det förstnämnda alternativet har nämligen en killer combo som är synnerligen svårslagen. Man börjar med klassiska ostron, några skivor kallrökt lax på det och sedan är det dags att plocka in mackan med stort T, “The Toast.” Vi snackar en rejält smörstekt toast med brieoste, tryffelfärskost, bayonneskinka och hummer toppad med riven färsk tryffel. Det är helt enkelt en liten bit av himmelen på en assiett och är man fortfarande inte tillfredsställd efter det så finns där en belgisk våffla med med lime- och muscovadosocker-marinerade jordgubbar och grädde med lönnsirap som sannerligen inte går av för några hackor. På Norda är det i stället en matig duo som lockar. Hummer och räkskagen-rullar med brioche och picklad lök samt en risotto med parmesan och stekt svamp. Det är kanske inte aktuellt att utsätta sig för frestelsen så här i nyårslöftestider men vi skall verkligen inte sticka under stol med att dessertbordet på Norda tillhör de allra bästa i världen. 

Brunchar du?