Svenska
Blog
Tack för i år!

Tack för i år!

Då är det snart dags att ringa ut det gamla igen och välkomna det nya. Men först skall jag avsluta året med en brakmiddag. Jag sitter nämligen just nu på ett hotell i Malmö och laddar inför en nyårssupé i goda vänners lag. Smokingen är såklart på kvällen till ära och vi har en kock som kommer att laga rätterna på plats och enligt uppgift blir det både hjort och hummer. Lite ostron förstås, som traditionen kräver. Bubbel till det. Givetvis. I kväll har jag plockat med mig en riktig klassiker som aldrig sviker, en Dom Perignon från 2013 och det som förmodligen är bolagets allra mest prisvärda blanc de blanc. Nämligen en Nicolas Feuilatte vintage Brut 2017. Rekommenderas starkt för den som vill ha riktigt bra bubbel men ändå hålla en stram budget.

Ett egenkomponerat vinpaket blir det såklart också. Största delen av menyn hålls hemlig innan vi är på plats men jag är säker på att det blir tämligen himmelskt. Annars har det varit ett bra år. Eller ja, så bra det nu kan vara mitt i brinnande krig, inflation och pandemier. Jag har väl jobbat lite för mycket men vem har inte det men jag hade också en av mina bättre semestrar på väldigt länge. Amalfikusten levererade med både väder och stjärnkrogar. Och på tal om det så fick jag äntligen besöka Frantzén, som inte särskilt oväntat kvalade in på den personliga topplistan.

Finkulturellt har det varit just fint. Jag har sett sanslöst många bra filmer och ännu fler TV-serier. Jag har också lirat nästan 40 spel. Många inför recension förstås men också för mitt eget höga nöjes skull. Jag har dessutom en gigantisk bruttolista över årets bästa låtar liggande. Den kommer jag som vanligt att sondera och samla i en publik lista för den som vill botanisera. I år kommer den för första gången i både Spotify och Apple Music. Bara en sån sak! 

Bäst i år är dock min skärmtid. En långsiktig investering i välmående. Skillnaden på mitt mående och min fria tid sedan jag kapade min skärmtid och helt stängde av på söndagar har varit exceptionellt och jag ser också att det förutspås bli en ny trend nästa år. Bra för människan säger jag. För egen del finns det fortfarande mer jag kan göra där så det får väl bli mitt nyårslöfte.

Men jag stänger det här året med att tacka er, kära läsare för att ni har läst, gillat, kritiserat och kommenterat det jag har tryckt ur mig. Tack också till Chefredaktör Degevall för att han ger mig möjligheten att underhålla, engagera, roa och ibland också uppröra en sådan stor, härlig och hängiven publik. Det har varit en ära och ett sant nöje att få dela det här året med er och jag ser redan fram emot nästa. 

Ett synnerligen gott nytt år önskar jag eder alla! 🥂

HQ
Jag lirar Asgard's Wrath 2

Jag lirar Asgard's Wrath 2

Det har kallats det bästa VR-spelet sedan Alyx och i kväll är det dags för undertecknad att dra på sig hjälmen och kasta sig in i en virtuell värld av resliga gudar, intrikata pussel och blandade bestar. 

Jag försöker alltid att undvika alla form av recensioner innan jag ämnar spela något jag själv skall sätta betyg på men så länge man inte ligger under en sten så är det är ju svårt att undvika att höra surret när något lovordas in absurdum eller totalsågas. Asgard’s Wrath 2 verkar av allt att döma tillhöra den förstnämnda kategorin och jag är därmed legitimt vråltaggad och förväntar mig en hisnande rollspelsupplevelse i en någorlunda öppen spelvärld.

Det blir dessutom det första spelet jag ger mig på i mitt nyligen införskaffade Meta Quest 3 som förhoppningsvis är en rejäl uppgradering från mitt fyra år gamla Quest och ett sämre debutlir kan man ju få. Förutsatt att ryktena nu stämmer vill säga men det skall jag som sagt var ta reda på under de kommande dagarna för att kunna slänga ut en recension innan nyårsklockorna ringer. Go!

HQ
2023 har varit ett fantastiskt filmår

2023 har varit ett fantastiskt filmår

Nej, jag håller ju inte med Chefredaktör Hegevall i hans blogglinlägg. Inte alls. Kanske är det för att jag har dubbla emaljögon men för mig har 2023 varit ett rent magiskt filmår. 

Jag säger absolut inte att han har fel i sak. Mängden storfilmer med megabudget som kraschat är onekligen betydande men det är ju inte den enda sort som görs. Det pågår någon form av märkligt resonemang kring att det inte görs bra film längre. Något som för mig personligen är helt absurt, när jag i själva verket har sett några av decenniets bästa rullar i år. Jag har skrivit om detta tidigare, om hur svårt det kan vara att se skogen för alla träd. När utbudet vida överstiger antalet timmar man har kvar i livet så gäller det att gallra. Att försöka motstå generisk actionfilm med superhjältar och endimensionella skådespelare som har fastnat i ett fack där de bara gör samma film om och om igen. Jag pratar om Statham, Reynolds, Butler, Neeson. Bara för att nämna ett par men den listan är förstås betydligt längre än så. Men det är så det ser ut i dag. Förr såg man filmerna som gick upp på bio och hyrde en VHS när fredagsmyset skulle inledas. TV-serier såg vi när de sändes, alternativt spelades de in på just VHS för att avnjutas under nämnda fredagsmys.

Med prenumerationer på SkyShowtime, Netflix, HBO, Disney, Apple TV, Prime, Viaplay, SVT Play och TV4 så skulle jag inte hinna se allt som släpps om jag så var vaken dygnet runt för oavbruten binge. Det stannar ju inte där heller. Det som trots allt inte hamnar på ovan nämnda plattformar kan jag köpa eller hyra. Ett näst intill obegränsat utbud finns ju att köpa digitalt från sofflocket med bara en knapptryckning. Kontentan är att det inte går att se allt men också att med ett sådant utbud så kommer förstås ett ohyggligt stort antal produktioner att vara hiskeligt usla. Det som tidigare gick direkt till reabacken ligger nu på startsidan hos streamingjättarna. Jag som aktivt försöker att undvika filmer med superhjältar, uppföljare i franchiser som har mjölkats till förbannelse, rebooter på filmer som redan var perfekta och långdragna CGI-fester signerade Zack Snyder har i stället sett mängder av kvalitetsfilm i år. Fler än på väldigt många år för tittar jag på vilka betyg jag har satt så ser det ut så här i toppen:

Betyg 9-10 av 10

Kilers of the Flower Moon, Oppenheimer, Past Lives, Close, Anatomy of a Fall, Return to Seoul, All Dirt Roads Taste of Salt, Passages, Asteroid City, Priscilla, Talk to Me, Beau Is Afraid, How to Blow Up a Pipeline, Aftersun, Are You There God? It's Me, Margaret, Monster, Tár. 

Hela 17 filmer som kvalar in som rena mästerverk eller näst intill. Det är sannerligen inte kattpiss det. När det inte längre görs bra film. 

Betyg 7-8 av 10

Saltburn, Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves, The Killer, Maestro, BlackBerry, Sharper, De Tre Musketörerna - D'Artagnan, Missing, They Cloned Tyrone, Mission Impossible, Rye Lane, Min Vackra Stjärna. 

Ett gäng mäkta underhållande rullar som inte når hela vägen men ändå har leverarat stort har det förstås också blivit. 

Och nu tar jag inte ens med alla briljanta dokumentärer som har släppts i år. Som All the Beauty and the Bloodshed, Still: A Michael J. Fox Movie, The Deepest Breath, Beyond Utopia för att nämna några. 

Nej, bra film existerar fortfarande. Kanske i större utsträckning än någonsin faktiskt för även om streamingtjänsterna har berett plats för en mängd skräpfilm och underpresterande blockbusters så har de också skapat möjlighet för riktiga berättelser att nå ut till en bred publik. Filmer där tyngdpunkten ligger på storyn och skådespeleriet snarare än antalet explosioner. Där känslorna och en välskriven dialog väger mer än två miljarder dollar i specialeffekter. Det gäller bara att försöka motstå frestelsen när Aquaman lockar nere från djupet eller när Snyder likt en spindel tålmodigt försöker lura in en i sitt lömska nät där man till slut blir uppäten. I slow motion. 

Vad har du sett för topprullar i år? 

Movember 2023 - The numbers are in!

Movember 2023 - The numbers are in!

Det tog lite tid, som det tenderar att göra när livet kommer emellan men för två veckor sedan så var det åter mustaschmiddag där vi dinerade och donerade. Det är svåra tider för de flesta men trots detta stod än en gång generositet och välgörenhet i centrum. 

Dessa synnerligen snygga och nästan löjligt sofistikerade herrar i sällskapet Gentlemen's Moustasche samlade nämligen in en bit över 30 000 till kampen mot prostatacancer. Det innebär att vi nu totalt har skänkt 366 569 svenska riksdaler sedan starten för tio år sedan och det är vi förstås både stolta och glada över.

Jag har skrivit om det förr men upplägget är att vi, en kväll om året i december samlas på lokal, mustaschprydda och uppklädda till halsen. Vi äter en härlig middag och dricker gott samtidigt som vi gör en god gärning och donerar pengar till förmån för prostatacancerforskningen. Under kvällen röstas det och fina priser från våra olika sponsorer delas ut inom olika kategorier. 

I år körde jag en klassisk pencil moustasch, i gentlemannamässig kombination med cylinderhatt, käpp och högtidshandskar och det räckte hela vägen. Jag har nämligen privilegiet att nu kunna titulera mig Årets Mustasch och det är förstås en stor ära. Att få sitt namn för evigt graverat på vandringspokalen, bland äkta gentlemän och vackra förgrundsfigurer. Att känna sig som en vinnare under ett helt år innan det är dags att lämna över till nästa hjälte. Kanske är det du? Om du vill vara med nästa år. I sådant fall är det bara att anmäla sitt intresse hos undertecknad. 

Årets 5 finaste rödpang - 2023

Årets 5 finaste rödpang - 2023

Min inbox har fyllts till brädden (nåja) av era önskemål och vem vore väl jag att inte försöka uppfylla denna önskning. Jag syftar förstås till listan över årets bästa rödpang. Denna gång har vi dessutom en trogen läsare som fyller jämnt i början av nästa år och han lät påskina att han gärna vill ha lite inspiration och det är förstås både en ära och ett nöje att kunna bidraga till något så stort. Med det sagt så är vi såklart många som uppskattar konstarten vin och det är ju så, nu mer än någonsin, att vin är konst. Att producera vin har förvisso alltid varit en konst men att dricka det har blivit en konstupplevelse. Etiketterna, kulturen och mystiken runt omkring vinet osar av spännande kultur och estetik, I flaskan ryms både historia och vetenskap.

En vacker flaska ställer man fram för allmän beskådning, den ger man bort till en som betyder allt. En vacker flaska minns man livet ut. I synnerhet om innehållet dessutom matchar förpackningen. För det är ju så med vin, att där de flesta andra konstarter endast påverkar ett eller par sinnen så är vinet där och berör alla fem. Smak, lukt, syn, hörsel och känsel. Det är full pott i själen. Vinet fyller hjärnan med intryck och leder till reflektion på samma sätt som en fängslande bok, en grym låt eller en minnesvärd rulle. Vi dricker inte bara ett glas åldrig Châteauneuf-du-Pape eller en len Pinot Noir för att sedan glömma bort det. Det ligger kvar i minnet och precis som med all annan konst kommer vi att känna igen det nästa gång.

Och nu är det alltså den tiden på året. När det har blivit dags att skilja agnarna från vetet och plocka ut de fem viner som har fått änglakören att sjunga högt och ljuvt för mig. De drycker som har förgyllt en måltid, en spellista, ett flyktigt möte eller bara stått där och sett bedårande ut. Precis som föregående år finns det ingen rangordning. Olika druvor, olika tillfällen, olika prisklasser. De skall därför ses som likvärdigt fenomenala och kort och gott, de fem bästa röda vinerna jag drack under 2023. Alltså viner jag druckit i år, inte viner från i år. Självförklarande kanske men det är bäst att vara tydlig på den punkten så att inga missförstånd uppstår. Som alltid har jag enbart inkluderat de viner som finns att fiska upp på Systembolaget. Ordinarie sortiment eller beställningsvara. I år har dock majoriteten “bättre” viner blivit just beställningsvara i de flesta butiker så se till att köpa hem i god tid och det har ju varit ett svårt år för vinproduktion med utbrett extremväder på alla bredgrader. Inte sedan 1961 har den globala produktionen varit lägre och framtidsprognosen ser synnerligen dyster ut men en årslista måste förstås ändå ut och i år ser den ut så här! 

En sista sak bara, innan jag lämnar er att botanisera i gudarnas dryck. Missa inte att tävla i årets julkalender. Det gömmer sig förvisso inget årgångsvin bakom luckorna men däremot mängder av grymma prylar så ta chansen. Chefredaktör Hegevall har slitit extra hårt i år också med kalendern när en annan mest har suttit framför brasan och druckit vin. Som sagt, missa inte. Kanske är det du som står där som en vinnare! Go!

Château Malescasse, Haut-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel 2018

Bara namnet får det ju att vattnas i munnen. Det är ren rödtjutspoesi men ett vackert namn är ibland bara det, ett vackert namn. Tack och lov är Bourgeois Exceptionnel precis som namnet antyder, exceptionellt. En kittling i det känsliga gomseglet och en mindre dåndimp senare så sitter man nämligen där och känner sig både himmelsk och stram men det börjar som alltid med doften och den är minst sagt angenäm och intensiv. En veritabel bärbomb som exploderar i näsborrarna utan pardon. Här finns svarta vinbär, björnbär, blåbär och hallon. I botten, en elegant träig bouquet med tydliga noter av ekfat men också en hint av blöt blyerts och barrskog. Så fort dofteuforin har dämpat sig, det tar ett tag skall sägas och det mörkt purpurröda vinet för allra första gången fuktar strupen så är det än en gång härligt bärigt men med en kraftig dominans av lakrits och kakao. När sedan finalen kickar in med en eftersmak på skogschampinjon och röda bär så är man nöjd. Mycket nöjd. Ett oerhört lättdrucket vin som bör passa de flesta. Fungerar utmärkt till det mesta faktiskt. Kött, fågel, vilt. Ju fetare desto bättre. Go!

Château Bouscassé, Vieilles Vignes A Brumont 2019

En graciös fransos som balanserar orädd mellan syrligt och sött på ett sätt som få viner vågar. To boldly go where no wine has gone before. Lagrad på hundraåriga vinstockar i pittoreska byn Madiran av huset Alain Brumont, en av världens i särklass bästa vinmakare. Tillverkat på den lokala druvsorten Tannat, som i sig är en osedvanligt svår druva att tämja men Brumont lyckades, för att uttrycka sig milt. Resultatet är nämligen ett rödpang som är påtagligt tanninrikt men med både nyans och finess, inte minst tack vare den perfekt avvägda mixen av just Tannat men också Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Tillsammans bildar de en njutning som måste upplevas. Man måste sitta där och fånga in doften av jordkällare, svarta vinbär, slånbär, torkade plommon och choklad och känna den distinkt tanninfyllda kroppen med så mycket värme och auktoritet. Kombinera den här stolta fransmannen med en tallrik grillade revbensspjäll eller en syndigt mör porterhouse steak så händer det grejer i själen. Då tror man på livet igen. Då tror man på kärleken och en högre makt. Då kan inget hindra en från att njuta av livet fullt ut, om än bara för en stund. Go!

Old Vine Zinfandel, Seghesio Family Vineyards 2021

Så mjukt och så ljuvligt. Så oerhört mycket bett men samtidigt så gentilt och så varsamt. En Zinfandel med stamtavla, från de bästa fälten i Sonoma County men utan att kosta en förmögenhet. Seghesio har enligt eget tycke alltid varit fenomenala när det kommer till Zinfandel och den här 2021:an är sannerligen inget undantag. Snarare är det ett av de bästa jag druckit. Period. Luftigt och friskt men utan att tulla på intensitet och stringens. Med en härlig doft av insutten hästsadel i läder, svartpeppar och mörka frukter är känslan direkt moget och mustigt. Det finns en komplexitet i den här brygden som saknas i många Zindfandelviner. En stökig palett som på pappret känns lika orimlig som ketchup på pannkakor men lo and behold, mint, kanel, ek och körsbär fungerar inte bara bra, det är så förbannat trivsamt att klockorna stannar. Ett utmärkt vin att bara dricka som det är, inte minst så här i vintertider. Bara att sätta sig på björnfällen framför brasan och hälla upp en flaska i en dekanteringskaraff, vänta en halvtimma till timma och låta smaklökarna masseras. Som med all Zinfandel så är det en saftig köttbit som gäller primärt. En högrevsburgare är också en perfekt partner men faktum är att även kombinationen Old Vine och lax flyger skyhögt. Det säger en del om storheten i den här jänkaren. Go!

Enzo Boglietti, Barolo 2018

Utbudet av fantastiska Baroloviner är stort, ibland kan det nästan kännas överväldigande men om man vet var man skall leta så kan man hitta sorter som kanske inte tillhör de allra vanligaste på vinlistan. Då kan man bli villigt iväglurad till en smygerotisk rendezvous. Som med denna Enzo Boglietti från Piemonte till exempel. 100 procent Nebbiolo-druvor och en underbar och förförisk blodröd färg. Så fort det här vinet ligger i glaset så ser man att det är riktigt bra grejer detta. Elegans och kraft. Gardinerna är tjocka och täta här, inte en spetsgardin så långt ögat når. Nej, vi snackar riktigt långsam viskositet som dröjer sig kvar fläckvis. Som en Jackson Pollock i mitt glas. Doften är precis lika röd den, med kraftig dominans av körsbär och nyplockade jordgubbar, försiktigt placerad på en bottenplatta av tobak och då snackar vi inte lukten av Gula Blend under en köksfläkt i Bandhagen utan aromen från en exklusiv brittisk piptobak. Smaken är fyllig med tydliga inslag av mörka bär, kryddor och med en lång avslutning. Silkeslen och pikant. Som en fjäder mot naken hud. Mångsidigt vin även detta. Extra bra passar det dock till lamm och vilt men det är också ett ypperligt val till ostbrickan. I synnerhet när den består av kraftiga ostar med lite tryck i, som Roquefort, Pecorino, Gruyère och Comté. Go!

Black Stallion, Napa Valley Cabernet Sauvignon 2020

Det var många som ville se en mer budgetvänlig Cabbe än den som var med i förra årets lista och det är ju svårt det där. Dyrt är inte alltid bäst men när det kommer till vin så är det ofta den lite dyrare hyllan som levererar. Visst finns det billiga viner, runt hundringen som är alldeles utomordentliga men på en årslista där endast fem viner får plats kommer det segmentet nog aldrig att hamna tyvärr. Däremot är årets Cabernet Sauvignon-upplevelse betydligt mer överkomlig. Faktum är att det här förmodligen är most bang for the buck av alla viner jag druckit i år. Inte så konstigt egentligen. Black Stallion har trots allt kammat hem utmärkelsen “Best Producer United States of America” sju gånger och även om det har funnit på Systembolaget tidigare i olika utföranden så är det här nu mitt nya go to-vin när det vankas Cabernet Sauvignon. Den har allt jag vill ha i en Cabbe från Napa. Sällsynt fruktig, både i doft och smak. Näsan marineras omgående i en sensuell bouquet av plommon, svarta vinbär och en rostad fatnyans fylld med mjuka vaniljtoner och mörk choklad. Och någonstans, långt där nere i allt det paradisiska, en försynt förnimmelse av mint och viol. Smaken är följsam och varmblodig, omfamnande och med ett generöst avslut. Du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung står det i andra mosebok. Överskattat säger jag. Ge mig i stället landet som flyter av Black Stallion och släng in en grillad entrecôte eller oxfilé där också så är jag i himmelriket. Amen. Go!

Hur ser ditt vinår ut? Har du druckit något vin i år som fick dig att vilja bosätta dig i vinkällaren för gott?