I kväll blir det The Conjuring 3: The Devil Made Me Do It

Den har skjutits upp till förbannelse, i omgångar men nu är den här till slut. Tredje delen i den verklighetsbaserade filmserien om besatta människor som hänger lite varstans och ställer till det för sin omgivning. Denna gång är det en ung grabb vid namn Arne, någonstans ute på vischan som har fått anatomisk påhälsning av Lucifer och bara det här att pojken heter Arne gör det svårt för mig redan från början att ta filmen på allvar men jag får försöka se bortom det där. Jag har dock inga höga förväntningar här. Gissar på att det blir ungefär samma tugg som tidigare. Några gamla kassettband eller filmrullar som hittas på en vind eller i en källare. En sedvanligt stel Patrick Wilson som stirrar in i kameran och väser fram något klyschigt om att nu börjar det igen. En transportsträcka med dockor, dörrar som öppnas och stängs och möbler som flyttas, hela vägen fram till en utdragen slutstrid med Djävulen själv, inuti stackars Arnes kropp som nu kan böjas åt alla håll. Slutligen en cliffhanger som öppnar för ännu en möjlighet till mjölkning av en serie som ändå började okej, även om epitetet ”tidernas bästa skräckfilm” hade yttrats redan innan premiären. Vilket naturligtvis var en överdrift som hette duga. 

Med det sagt så har jag sett samtliga filmer i serien, med tillhörande spin-offer och kan förstås inte låta bli att sätta tänderna även i denna. Finns att hyra på iTunes eller SF Anytime för 199 riksdaler, alternativt köpa för 249. Den går även på bio om man föredrar det. 

Vad tycker du om The Conjuring? 

Foto: Universal Pictures