Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Lördag, fotboll och spelet jag aldrig spelade

Lördag, fotboll och spelet jag aldrig spelade

Lördag. Fyra av fem barn närvarande. Alla trötta såhär när sommarlovet närmar sig. Till lunch äts det Pasta carbonara signerad dotter nummer 3. Middagen står pappan för och då blir det en härligt salt och mustig kycklinglevergryta. Det är lustigt med lever. Det är ett av de mest protein- och järnrika alternativen som finns därute, men jag känner inte en enda "tuffingköttätare" som äter lever 😁. Ni vet de där som nästan hatar vegetarianer/veganer och definierar manlighet via gastronomiska äventyr. Lustigt är det 😊. Jag tror att inälvsmaten är på väg tillbaka. De höga livsmedelspriserna i kombination med inflationstakten kommer att tvinga många familjer att omvärdera sina matvanor. Och det är på tiden. Vårt överflöd är inte bra någonstans.

Idag spelar mitt älskade AIK. Hemma mot IK Sirius och det borde innebära tre pinnar och bibehållen serieledning.

Tills dess gäller MegaMan X. När jag gick på mellanstadiet (89-92) var jag en fena på MegaMan-spelen. De tre första kunde jag klara utan att dö en enda gång. Tvåan kan jag fortfarande göra det på, men så är tvåan ganska mycket lättare än ettan och något lättare än trean. Men trots att jag följde med till SNES i samband med att konsolen släpptes i Sverige så spelade jag aldrig MegaMan X. Det kom jämt andra spel i vägen. Och runt 1995 tog jag ledig från TV-spel i några år. Jag har den första MegaMan Legacy Collection på Xbox:et. Inatt när jag rastlöst grubblade mig genom sömnlösheten löste jag således en kopia av den första MegaMan X Legacy Collection. Spelade en stund nu på morgonen och jag måste säga att spelet är riktigt bra. Banorna är kanske lite väl lätta, men bossmötena är lika spännande som förr. Och ögonblicket när jag upptäckte att boosterfunktionen även ger en längre hopp var lika genuint glädjande som när man gjorde en liknande upptäckt för 30 år sedan 😁.

Kul. Nostalgi är kul ibland. Hoppas alla har en fantastisk lördag.

HQ
En saknad gitarr

En saknad gitarr

Dags att börja diskutera gamla vapen. Alla har vi nåt gammalt instrument som trots tid åtskilda så ligger minnena och skräpar kvar. Nostalgins sken är icke att förringa och jag är väldigt tacksam att det endast drabbar mig kring gitarrer, och emellanåt spel. Hade varit ett rent helvete om det hänt kring föredettor i mitt liv. För fy satan så jobbiga några av DEM har varit! 😅

Men idag ska vi snacka lite om denna pärla. Ibanez UV70-BK. Innan jag blev lärare så var jag tobaksarbetare. I 11 år var jag anställd av Swedish match och körde truck, plockade order, planerade logistik, utbildade nyanställda. Jag var tom cigarransvarig de sista åren. En av många förmåner var vinstandelar. Dessa fick man varje år och de låg ofta runt 30k per år. Bla utgjorde dessa grundplåten till mitt hus för snart tio år sedan. Och min sista vinstandel plockade jag ut sommaren 2017. Jag tog halva summan och gav till min dåvarande sambo som skulle resa till Tanzania och skriva sin c-uppsats där i tre månaders tid. Kom att handla om fysioterapi i landet. Andra halvan gick till denna gitarr.

Jag såg en Universe (signatur Steve Vai, UV=universe) för första gången 2005 när jag började spela i Jaggernaut. Sologitarristen Stefan Lindholm hade/har flera UV-guror (kika på hans gitarrspel nån gång. Han ger Yngwie en rejäl match om pengarna). Majoriteten av UV-gurorna är swirlade och kommer i utsökta kombinationer. Den jag köpte är en reissue på en av de två första av Steve Vais sjusträngade gitarrer. Denna, samt en vit. Den här kallas "Green dot" i gitarrkretsar.

Och detta är än idag den bästa sjua jag spelat på. Och så himla läcker med de gröna detaljerna. Dessa byggs numera i Indonesien och det får jag säga att deras gitarrluthiers fått en gedigen utbildning. Den här modellen är oerhört välbyggd och levererar tonvis med inspiration. Även om det min första kväll med gitarren ledde till divebombs in absurdum. Såpass så att jag fick skäll hemma till slut 😅. Min förra sambo älskade inte gitarrspel. Eller inte mitt iaf. Och inte divebombs heller 😁. Men det gjorde inte min exfru heller. Och nu när jag tänker efter 🤔, inte min nuvarande heller! Kanske är divebombs bara för oss fåntrattar som försöker lära sig spela....

Jag sålde gitarren i ett läge där det var skralt med pengar och dyra saker behövde repareras i huset. Och det är vad det är. Inte heller är jag personen som ångrar saker eller går tillbaka i gamla hjulspår. Men skulle jag snubbla över en beggad för ett bra pris så är det inte omöjligt att jag en vacker dag hänger upp en UV70 på min gitarrvägg igen 😊. Så bra var den gitarren 🤘👌.

Det är fredag, gott folk. Ikväll vankas tunnbrödrulle med ölkokt bratwurst och kall öl till det. Sonen vill se Saw 5. Så kanske. Maybe baby. Trevlig helg!

Är den svenska skolan "dålig"?

Läste artikeln bland nyheterna om Netflix-anställda och kommentarerna. Tänkte kommentera där men nyheten försvann. Jag fastnade för en kommentar där någon problematiserade lärarna och nämnde en siffra om att 15% av våra elever är underkända, mot 4-5% i övriga Europa. Så jag tänkte delge mina tankar, då jag ju faktiskt befinner mig mitt i den här stormen i kraft av mitt ämbete.

För det första kan jag säga att de siffrorna är tagna ur luften. Och Sverige står sig inte så svagt i internationella jämförelser. Men går det så bra som man kan önska? Nej. Absolut inte. Så låt oss bena ut saker och ting här, inspirerat av kommentarerna.

1. IQ? IQ är en förkortning för intelligenskvot. Det är en gammal metod med syftet att säkerställa någon form av säker metod för att särskilja intelligenta människor från motsatsen. Metoden är förlegad och bygger helt och hållet på logik och slutledningsförmåga. Dvs matematiska tankespår. Medan Mensas test möjligen kan ge en prognos om potential så vet vi sedan länge att IQ kan tränas och den blir tränad allt eftersom. Läsning, intellektuellt arbete, etc. Däremot är det noterat i gott om didaktisk forskning att elever som är duktiga/utvecklas i matematik har nytta av det i övriga ämnen där förbättring krävs. Mao tycks en ökad kunskapsbas i matematik "smitta av" sig på förslagsvis SO. Däremot tycks inte motsatsen gälla. Varför då? Sannolikt för att matematik skapar fler synapser i hjärnan när det kommer till problemlösning. Du ska kunna läsa, ha läsförståelse och identifiera bästa möjliga metod för att lösa problemet. I de flesta övriga ämnen är arbetet helt enkelt mer ytligt. Ett ämne som religion är delvis affektbaserat tex då du tvingas ta ställning till dina egna åsikter medan du förväntas förstå andra perspektiv. Då är det centrat för EQ (empatisk förmåga) som styr.

2. Kina vs Sverige? Är kineserna mer begåvade? Nej. Men de rör sig mot högre krav. Fler människor innebär mer konkurrens om jobben och det tidigarelägger momentet där man tar skolan på allvar. En stor skillnad ligger i skolsystemen. I det kinesiska skolsystemet så ägnas de två första åren åt uppfostran. Man sätter reglerna och förväntningarna och lär eleverna hur man ska agera. Sedan tar man tag i det formella studerandet. Det gör att man inte behöver uppfostra parallellt med undervisningen. Vad leder det till? Fokus. Och fokus ger framgång. I Sverige tar inte föräldrar utbildning på samma allvar som i Kina (eller något av de 14 länder som ligger före Sverige i matematik och modersmål).

3. Föräldrarna då? Nja. Vi har en tydlig diskrepans mellan stadsdelar här. Stadsdelar som representerar akademisk och ekonomisk medelklass har färre problem med sociala aspekter och högre studieresultat. Barn till föräldrar med högskoleexamen har över 60% större sannolikhet att själva ta en högskoleexamen i framtiden. Detta är inte konstigt. Man blir som man umgås. Om dina föräldrar får det att funka med traditionella arbetarjobb så är det hög sannolikhet att du går samma bana. Om dina föräldrar talar illa om skolan så kommer även du på sikt se ner på skolan. Svenska föräldrar har betydligt mindre respekt för skolan än många andra länder. Det finns en populär karikatyrbild som jämför utvecklingssamtalet (kvartssamtal när jag var liten) idag och förr. Vid dåligt betyg förr så gapade föräldern på barnet:"Vad tänker du göra åt det här?". På bilden som representerar idag riktas samma reaktion till läraren. Klart att läraren har ett ansvar. Men det viktigaste är att man samarbetar. Och en normalbegåvad person bör kunna lita på lärarens omdöme. Läraren är utbildad, trots allt.

4. Sverige är ett diagnossamhälle. Vi har fler diagnoser kring autismspektrat än övriga Norden tillsammans. Betyder det att vi är bättre på att diagnostisera eller stämplar vi för att slippa ansvar. Ni skulle inte tro mig om jag berättade om hur ofta en elev misslyckas och föräldern anser att vi måste sätta en diagnos. För det är det enda rimliga skälet till att barnet misslyckades. Jag har massor av vårdnadshavare som inte låter barnet jobba med vissa delar för att de Tror att barnet inte kan. Och detta samtidigt som ett samlat arbetslag skriker att barnet kan alldeles utmärkt. 

5. Lärare är flacka. Vi vågar inte ta det svåra samtalet. Vi har tillåtit oss att bli nertryckta och av rädsla för repressalier från vårdnadshavare så sviker vi elever. De av oss som tar fighten? Ja, vi blir kallade till rektorn för attitydjusterande samtal och ombeds läsa på om kommunikationsmetodik. Här kommer skolpengen in.

6. Sverige är det enda landet i världen med en marknadsskola. Friskolor har högst betyg i Sverige, minst antal legitimerade lärare och högst andel underkända högskoleelever. Men man ska ju kunna tjäna pengar på skolan....

7. Läsningen. Fy satan vad svagt svenskar läser idag. Jag är bla mattelärare. Det vanligaste problemet hos svaga matematiker är inte förmågan att räkna. Det är läsförmågan. En förälder frågade varför jag straffade barnen (jag är även legitimerad lärare i svenska) genom att ha en stående läsläxa på 30 min varje dag. Kan du tänka dig? Med den attityden sker inga mirakel. 

8. Kvaliteten på lärarstudenter. Det är lätt att komma in på lärarhögskolan. Svårare att ta examen. Ca 40% av alla som kliver på ett program tar examen 4-5 år senare. De som kommer ut är duktiga lärare. Men i ett system som Finland där 1 av 3 sökande kommer in på lärarutbildningen så leder ju den akademiska meritlistan och ambitionsnivån till studenter som skapar en än högre nivå. Det är en viss skillnad i det. Och vilket är det största problemet bland svenska lärarstudenter då? De läser alldeles för dåligt. Det är en löjlig nivå kring läsförståelsen hos unga lärare idag om man jämför med tidigare generationskullar.

 

Kort (!) sammanfattat . 

Någon virrpanna drog in invandring och dyl. Nä. Problemet ligger inte där. Det är vanliga svenska medborgare som helt enkelt inte låter skolan göra sitt jobb som är problemet. Tycker jag.

Dela gärna tankar 😊. Nu ska jag steka korv.

 

Har vi några yrkesverksamma lärare här på GR?

I dagsläget undervisar jag NO åk 6 och Teknik 4-7. På leget har jag:  ma, sv, NO, tk 4-6 och en 1-7. Jag är tre didaktikpoäng kort på att ha religion både för grund- och gymnasieskola (läste teologiprogrammet innan jag klev på lärarprogrammet).

Så för er ev kollegor presenterar jag följande fråga: vad känner ni kring LGR22 och vilka hinder upplever ni kring den pågående diskussionen om en högre likvärdighet på nationell nivå kring bedömning?

Mina korta svar på resp. fråga (för att få igång ett samtal): jag sörjer att teknikundervisningen blir ännu mer fokuserad på teori vad gäller mellanstadiet, men ser poängen med mer fokus på vardagsteknik. Ser däremot gärna att timplanen utökas. 40 min i veckan i åk4 o 5 är ingenting. Lycka till att bygga något liksom.

Kursplanen känner jag kommer att leda till betygsinflation (igen). En del menar att LGR11 fokuserar mer på vad eleven INTE kan. Vilket jag alltså inte håller med om. 

Generellt upplever jag att vi återigen sänker ribban för våra elever. Allt för att skola och samhälle ska befrias från ansvaret med de tuffare samtalen som inbegriper kravbegreppet.

Tankar?