Coronamarodörer och gäddhängsnyp

Jag är en hundmänniska av rang, på en fest och där finns en hund då är det på golvet du hittar mig. Så har det alltid varit. Jag typ gillar hundar mer än människor och drömmer om en framtid med mig som gammal med en stuga fylld av jyckar. På senare år har drömmen blivit starkare. Efter nästan 20 år inom butik och försäljning är det kanske inte så konstigt. Det som där emot är konstigt är att det aldrig är de där underbara kunderna som sätter störst avtryck, även om de verkligen borde göra det för det är ju verkligen dessa som gjorde ens dag så ofta. Nä, de som kröp under skinnet på en var asen som antagligen hade haft en dålig dag på jobbet och bara letade efter någon att avreagera sig på, och alla vet ju att butikspersonal är tacksamma villebråd för de ler alltid så snällt och skäller aldrig tillbaka. Som hon som behövde hjälp med en bläckpatron och inte visste varken modell, märke eller typ utan bara gav beskrivningen att "den är vit" som dumförklarade mig när jag inte kunde hjälpa henne med orden " Hur fick du detta jobbet!?, du kan ju ingenting, totalt oduglig".

Eller han som vansinnigt skällde ut mig när hans nya skrivare inte startade för att han inte läst bruksanvisningen och därför missat att sätta i installationsdisken. Efter att ha tagit oss till en galleria för första gången på nästan fyra månader denna helg för några inköp kom jag fram till att jag är så satans tacksam att jag inte jobbar i butik längre. Jag vet vilket tålamod som behövs överhuvudtaget för att jobba där, men nu när Corona invaderat samhället skulle jag vilja helgonförklara dessa stackars biträden som plötsligt slåss emot kunder som verkligen verkar ha förlorat läskunnigheten och allt vad sunt förnuft heter. Man hör verkligen ljudet av tröttheten i deras röster när de säger till kund efter kund att följa deras restriktioner för att sedan mötas av total nonchalans och överraskning. Ett år senare tycker jag kanske det är dags att sluta låtsas bli överraskad. Nu har det gått lite mer än ett år sedan Covid-19 blev en världskändis för oss här i Sverige och för alla runt om i världen.

Ett år fyllt av höga dödstal, restriktioner och mantrat " Håll avstånd". Känns lite som om landet är lite delat sen första början, de som följer restriktionerna och de som tänker att om alla andra följer restriktionerna så kan jag fortsätta leva precis som vanligt. Men vi stöter alla på de där Coronamarodörerna dagligen när vi försöker sicksacka runt i samhället för att hålla avstånd och vara rädda om varandra. Som den där gänglige gamle gubben i gröna tights som såg ut som en korsning mellan The Riddler och Gunde Svahn på ålderns höst i kön till Ica. Han som helt missat de stora markeringarna på golvet som visade vad han skulle parkera sina storkben. Men nej, han ville hellre dela golvmarkering med mig. Jag märkte det dock först när mina näsborrar under mitt munskydd reagerade på en pikant doft av dåligt borstade tänder och vad jag kan tänka mig var en deodorant av doften Parmesan. Jag vädrade i luften likt en stressad hare och funderade på om jag glömt borsta gaddarna men sen kände jag hans heta andedräkt mot min nacke. Jag vände mig om och tittade menande på honom och tog ett tydligt steg framåt och tänkte att den vandrande piprensaren skulle förstå min tysta väldigt svenska konflikträdda tillsägelse. Men nej, han tog ett snabbt steg efter som om vi utförde en dans tillsammans.

Jag insåg att jag var fångad mellan Parmesanmannen och den gamla kvinnan framför som plötsligt tittade på mig så som jag tittade på mannen, jag började ju närma mig hennes golvmarkering. Så jag gjorde det osvenska och sa till att han gärna fick ställa sig på sin plats och vänta på sin tur. Och där kom det, det där överraskade ansiktsuttrycket. Inte nog med att det såg tillgjort överraskat ut, han fick en tydlig rynka i pannan när han la an en sur min och muttrade att om man nu var så rädd kunde man väl stanna hemma. Jag svarade honom inte utan vände mig om och räknade tyst till tio medans jag gick igenom i mitt stilla sinne vad jag skulle vilja säga. Hade det varit för några år sedan hade jag läst lusen av Parmesanmannen men med ålder kommer visdom och har jag lärt mig nått så är det att aldrig diskutera med en idiot, man kan liksom aldrig vinna. Dock stoppar ingen en från att fantisera vad man skulle vilja göra med coronamarodören och alla andra som struntar i restriktionerna. Och när jag stod där i kön jobbade min hjärna för fullt. Mitt elaka alter ego Leffe fyllde min skalle med idéer. Och i denna stund fick jag verkligen hejda mig själv från att inte bara vända mig om och ge Gåtan ett hästabett på sitt högra lycraklädda sparrisgröna ben.

För visst var bestraffningarna från vår barndoms syskonbråk de bästa? Sån finess med enkla metoder! Guantanamo Bay hade kunnat lära sig ett och annat av syskonen Wilander. Tycker det borde bli tillåtet att utföra dessa på inte ont anande idioter för att korrigera ointelligent beteende. Min specialitet är dock gäddhängsnyp som jag är diplomerad för att utföra om man ska tro några av mina offer på min gamla arbetsplats. Jag är även svensk mästare på att smätta folk på örat. Ser jag någon med tjocka goa öronsnibbar får jag verkligen jobba med min självkontroll till max. Vår lagerkille Peter stod jämte mig på ett morgonmöte och det var då jag fick se hans mysiga snibbar. På ett obevakat ögonblick knäppte det till och vår chef tystnade och såg sig runt bland oss hungriga slipsnissar. Den enda som stod ut var Peter och hans nu illröda lilla öra. Blev ett snäpp av inte denna värld så jag insåg att "With great power comes great responsibility" så jag la mina knäpparfingrar på hyllan.

Funderar på att börja gå runt med en kökshandduk i bakfickan när jag ska handla. Så om någon inskränker min personliga yta så kan man göra den där härliga handduksklatschen mitt på skinkan så personen i fråga kommer behöva en sittring för kommande vecka. Då kan han få göra det där överraskade ansiktsuttrycket och jag skulle tro på dess oförställda trovärdighet. För bästa effekt ska dock toppen av handduken doppas i lite vatten, så skriv ner och anteckna innan nästa Ica besök om jag får be! Åker någon till fjällen och knör i skidliften? Två gäddhängsnyp. Har någon en hemmafest med fler än åtta gäster? Tre hästabett. Någon chef som knör före i vaccinkön? Fem förhudsnyp och två motsolsvridna bröstvårtor. Och hör jag en gamling till stå och hosta och snora på Ica med orden "Oroa dig inte jag är vaccinerad" då blir det fullskalig armhålsmarinering! Jag är trots allt full av idéer om han mannen utan leende Anders Tegnell ringer och vill ha tips från coachen. För tillfället är landet dock lite delat. På ena sidan står mannen med storkben i gröna lycratights och tycker att Corona är något staten hittat på. Han väljer att inte tro på pandemin och fortsätter leva som han gjort innan.

Han reser till fjällen och gnäller att Preemmacken på väg till sälen stängt av kundtoaletten för turisterna och han minsann kränkt fått bajsa bakom en rododendronbuske på grund av detta och torka sig med brännässlor i ändalykten. Han åker även till solen och gråter ut i Aftonbladet att All Inclusivehotellet han bor på har ett sämre bufféutbud än det hade för tre år sedan, den saknar nu både svenska köttbullar och pizzaslices och nu är minsann även poolen stängd. Han bunkrar skithuspapper och konserver trots att han inte tror på att det existerar en pandemi men tänker i sitt stilla sinne att den som har flest rullar kanske överlever, och åtminstone sitter med en vältorkad ända. Han åker på demonstrationer och mässar högt hur jobbigt det är med restriktioner i samhället trots att han ändå inte följer dom.

På andra sidan står vi andra. Vi som från dag ett försökt att följa de restriktioner som vi fått tillkallade. Vi som haft munskydd när vi handlat, vi som tvättar våra händer och spritar oss som aldrig förr. Vi som firat jul i dagarna två för att inte bryta mot för många samlade. Vi som gått till jobbet varje dag och utsatt oss för nära kontakt för att vi inte kan jobba hemifrån. Jag stötte på en gammal kollega för en månad sen som jag fick stoppa mitt i en kram. Hon såg förvånat på mig, och förklarade att hon inte trodde på Corona. Jag visste inte vad jag skulle svara på den så jag sa ingenting. Som om Covid-19 magiskt inte existerar bara man inte tror på den, det är ju ingen religion. Likt Ronja Rövardotters vildvittror som skrek "Syns inte, finns inte" så högt de bara kunde. Kan ju tycka att det är ett konstigt argument och kan tänka mig att de som mist en och annan anhörig i denna pandemi har ett och annat att säga om detta. De som just nu ligger i en säng på IVA med slangar kopplade till deras kroppar och kämpar för att få tillräckligt med syre har nog också ett och annat att säga. Och även de sköterskor och läkare som jobbar dag in och dag ut med mer skydd än Darth Vader och bara längtar efter att ta av sig masken lika mycket som jag längtar efter att ta av mig behån efter en lång dag på jobbet, de har nog också ett och annat att säga om detta. Och självklart är det viktigt att argumentera, att inte alltid ställa sig i fållan som ett får. Men just nu skulle vårt land må bra om folk bara kunde lära sig läsa, förstå, överlägga och fråga sig vad de har att förlora på att följa dessa restriktioner.

Dör man av att hålla avstånd? Dör man av att tvätta händerna? Dör man av att inte gå på krogen på några månader? Dör man av att inte springa med hela familjen och handla? Dör man av att inte festa varje helg? Dör man av att sätta på sig munskydd när man inte kan hålla avstånd? Kommer ens liv att ta slut bara för man inte får åka studentflak? Alla får vi ge avkall på något, men om alla bara gör detta tillsammans så kommer den här skiten blåsa över och vi kan återgå till att gå på krogen och fota våra drinkar och stirra ner i våra telefoner. Då kan vi äntligen börja shoppa skit vi inte använder för pengar vi inte har. Själv fortsätter jag med min backlog och spelar mer än aldrig förr. Njuter av att slippa höra att jag borde gå ut oftare. Att jag inte borde spela så många timmar. Aldrig har man varit mer ansvarsfull än nu när man sitter framför sin Playstation 4 och håller avstånd. Tänk att det krävdes en pandemi för att få tyst på alla anti-tvspelare. Så vi nördar tar vårt ansvar som aldrig förr och spelar vidare. Ett spel i taget. Sparning efter sparning. Trophy efter trophy. Ta ditt ansvar och bli spelnörd. Så sätt dig till rätta, dra på dig dina feta lurar och ta tre klunkar joltcola så kör vi!

Är du han som struntar i det mesta, han som tror på den stora konspirationen eller drar du ditt strå till stacken?