Lifehack 2.0

Den lyckliga bambatanten Majsan har njutit av semesterns glada dagar i dagarna fyra nu och spenderat några lata dagar i hängmattan. Men som alla andra storsurfare har jag självklart legat med snoken i datorn och när jag inte kollat på E3 så är det löjliga kattklipp och sidor med misslyckade tatueringar som haft min uppmärksamhet i ett järngrepp. Dock har jag snöat in på att kolla på så kallade lifehacks och jag är tveksam om jag skulle vilja kalla det för just Lifehacks, för den ena idéen är sämre än det andra. De absolut värsta är ändå alla som Aftonbladet skriver om, de som "upptäckt" något revolutionerande, men som i slutänden är bara det tillverkarna menat från början att vi ska göra med deras produkt.

Vi har ju till exempel plastfoliekartongen där man viker ner två piggar i sidan för att rullen ska sitta kvar, något som faktiskt en schimpans hade kunnat lista ut. I stället publicerar våran eminenta skvallerblaska bilden på nån från fjollträsk som ser supernöjd ut och som står likt en trollkarls assistent med överraskad blick och pekar på produkten som om hon upptäckt botemedlet till cancer. Nä, lifehacks är väl det sista detta borde kallas. Eller varje år när det vankas grillning i sommarvärmen så är det ett så kallat geni som inser hur man öppnar en påse med grillkol genom att dra i ett snöre. När jag växte upp var ett lifehack att blåsa bort osynligt damm på en NES-kassett för att magiskt få den att fungera igen.

Alla ungar såg ut som om de skulle hålla en konsert i panflöjt innan varje spel skulle startas och vi kände oss verkligen som en förlaga till MacGyver. Eller när våra kassettband trasslat sig och enda botemedlet var en blyertspenna. Här snackar vi lifehacks! Sen finns de dom som har tricks man gör allt för att glömma. För en massa år sedan när jag bodde i en lägenhet i Karlskrona ringde det en dag på dörren medans jag storstädade. Efter att ha stängt av dammsugaren i panik i tron att jag skulle lyckas lura vem den än var utanför dörren att jag inte var hemma  fick jag tillslut se mig som överlistad när ringklockan fortsatte att ringa om och om igen med ett bestämt ljud.

Jag stirrade irriterat på ansiktet utanför i mitt titthål som om min blick skulle trolla bort det rynkiga ansiktet utanför men nej, hon blev kvar. Öppnade och tittade frågande på kvinnan jag visste bodde en våning upp och misstänkte att hon skulle anmärka på mina två soppåsar utanför min ytterdörr som jag satt ut medans jag städade och som jag senare skulle springa ner med till soprummet. Gunbritt som det rynkiga ansiktet hette puttade till en av soppåsarna med foten och frågade andäktigt om det var en toalettborste möjligtvis i påsen, en onödig fråga trots allt när borsthandtaget avslöjande stack upp ur påsen. Jaaa, svarade jag långsamt medans jag i mitt huvud undrade vad hon nu skulle gnälla om. Men gnället uteblev och istället chockade hon mig med en fråga som än idag ger mig lite kväljningar. ”Om du ändå ska slänga den där så kanske jag kan ta den? ” Ehhh, sa hon precis att hon ville ha min använda toalettborste? Som jag använder för att ta bort mina skitränder med?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när hon avbröt min inre dialog med orden ”Jag brukar bara köra dom i diskmaskinen så blir de som nya”. Så jag nickade bara stumt och såg tanten nöjt bära iväg påsen med sitt nyförvärv upp för trappan till sin lägenhet. Sen den dagen brukar jag slänga en funderande blick på mina vänners diskmaskiner när de bjuder på en fika och i mitt stilla sinne fundera på vad mer än kaffekoppar och mattallrikar de brukar diska där i. Kanske deras hemliga samling av dildos och buttplugs tumlat runt där inne? För med Gunbritt väcktes en misstro till mänskligheten. En misstro att koppen mot mina läppar diskats med något som använts att krafsats runt i holken. Så nej du Gunbritt, alla lifehacks är inte att dela med sig av. Somliga borde inte ens avslöjas, än mindre be andra om hjälp till. Jag vet iallafall att jag hade mått bäst av att inte veta.

Vad har du för lifehacks att dela med dig av?