Svenska
Blog
Älskar. Älskar inte. Varför? Varför inte?

Älskar. Älskar inte. Varför? Varför inte?

I mitt umgänge ekar det tomt på TV-spelare. Det är så illa att mina underbara co-opspel står och samlar damm på hyllan och gråter en sorgens snyft varje gånga jag passerar och tar ut ett annat spel ur samlingen. Ibland känner jag mig som en utrotningshotad art. Man kan snart läsa om mig på Världsnaturfondens hemsida, "Majsan 42 år och spelnörd, tillhör ett utdöende släkte som nu finns med på IUCN:s lista som rödlistad. Medans de flesta kvinnor njuter av en flaska bubbel, nya kläder och putande läppselfies i vänners goda lag trivs Majsan bäst i mörkret likt en vampyr där ljuset från hennes TV-skärm är det enda som ser till att hon inte får samma ögon som Riddick".

Ibland skulle jag vilja tejpa fast nån sån där typ som inte gillar spel i en fåtölj med en handkontroll i händerna och ladda in ett riktigt bra spel i konsolen för att visa, att kolla, spelen har ändrats sen Pong var det hetaste på marknaden! För tyvärr tror jag det är det som de flesta tror att vi sysslar med. Skjuter en svart boll fram och tillbaka lite meningslöst. Lite som man ibland försöker övertyga folk att se en film som ligger dig varmt om hjärtat, precis på samma sätt vill man ibland övertyga hur otroligt kul, spännande och otäckt ett spel kan vara. Precis som att se en film, men mer som att vara med i filmen och bestämma vart handlingen ska ta vägen. Spel har verkligen betytt mycket för mig genom livet. Det har gett mig otroligt roliga stunder med de jag brytt mig om i flerspelarläge och det har hjälpt mig igenom svåra stunder i livet där jag helst velat ta en spade och gå ut i skogen och gräva ner mig.

För det är ju lite det spel gör, det kan dra oss närmare varandra och de kan även ge oss en trygg plats att få gå vidare i livet och ibland även smita in i för att glömma och må bättre. Min mamma gick bort på tok för tidigt i mitt liv när jag var nyss fyllda tjugo och att då och då fly in i spelens värld fick mig att ens orka gå vidare när jag förlorat min klippa, min trygghet och min bästa vän. Sen när mattan drogs bort under mig när mitt äktenskap kraschade efter över sjutton år tillsammans var det en mjuk kudde att landa på. När jag satt mitt ute i skogen i ett tomt hus i flera månader utan att ha delat med mig till nära och kära vad som hänt för att jag skämdes, löjligt nog över något han gjort men skammen blev ändå min. Då fanns de där, Nathan Drake, Geralt av Rivia, Jacob Frye och Nick Valentine. Stora starka män som tog mig i handen och ledde ut mig på äventyr där jag kunde glömma alla svek och där jag kunde slicka mina sår i smyg. De satte ett leende på mina läppar och de fick mig att ta mig ur sängen varje morgon.

Och visst, många tycker väl klart att vi slösar bort våra liv med att sitta bänkade med en handkontroll fastlimmad i nävarna, men jag gör ju trots allt mycket annat än att sitta dygnets alla timmar och spela. Det är en hobby som ligger högt uppe på min lista av vad jag tycker om att göra bara. Vissa tycker att kolla på fotboll är meningsfullt, jag spelar. Det är ett skönt sätt att koppla av på innan sängdags och det är ett underbart sätt att spendera en regnig dag på. Så om jag nu leker med tanken att tejpa en stackars vän med fyra lager med silvertejp framför min konsol, vilka spel skulle jag då använda för att sälja in att bli gamer? Vilka spel måste man vara död inombords för att inte älska vid första minut? Tänkte börja lite lätt trots allt och vad passar inte bättre då med ett skitibrallanspel?

Resident Evil 2 Remake

Vad passar inte bättre än att skrämma min vän till ren spelkärlek? Resident Evil 2 till Playstation 1 var det som lockade in mig på den mörka sidan, och eftersom det funkade för mig borde det funka på alla. Jag var och är trots allt det fegaste av de fegaste. Dock vill man ju inte locka nån med vad idag är rätt sunkig grafik, blir liksom ett svårt säljsnack, så då blir det remaken som får klara biffen. Och vem älskar inte zombies, allt för lite ammunition och att bli förföljd av en anabolastinn argsint man som mäter två meter och fyrtio centimeter i strumplästen iförd en blottarrock?

Red Dead Redemption 2

Vem kan tacka nej till hemorrojder och kånkelbär efter allt för många timmar i en sadel, en ritt som gått genom bergspass och indianreservat, snöiga bergssluttningar och präriens slätter som dränks i en underbar röd solnedgång? Lägg då till en historia om kamratskap, svek och fredlösa revolvermän. Bankrån, tågrån och fylleslagsmål på den närmsta salongen. Dueller och dynamitsprängningar. Och Arthur. Arthur Morgan. En protagonist utan dess like. Kluven i allt han gör, god men ändå redo att smutsa ner händerna för de som står honom nära. Det är ett spel som du ständigt upptäcker nya platser på, nya karaktärer trots du spelat om det fyra gånger. Det är ett levande spel som ständigt ändrar sig och framför allt är det ett spel som inte får missas, som måste upplevas.

The Last of Us/ The Last of Us 2

Om man ska lyckas göra om någon vars huvud mesta dels av tiden är fyllt av mode och blöjbyten eller nån som spenderar dagen med att gnida på sin fina bil med ett sämskinn behöver man ta fram den stora arsenalen med en gång. Och dessa två spel är nog min BFG, min Big Fucking Gun. I mina ögon några av de bästa spelen som gjorts. Ett mer perfekt koncept och story får man faktiskt leta efter. Två spel som fått mig att känna alla känslor som finns i mitt känsloskafferi, glädje, ilska och en satans massa tårar. Det är sällan man springer på spel som man inte kan hitta något att slå ner på, och det kan jag verkligen inte i dessa spel. Visst, man kan lipa och tycka att spelutvecklaren suger åsneröv över vissa beslut de gör i serien men jag tillhör inte den skaran. Det är ändå vissa händelser som blir katalysatorn i spelet och som driver det framåt. Och trots hur jobbigt det var att uppleva, hade spelet inte varit detsamma utan den händelsen.

Grand Theft Auto V

Man får säga vad man vill om Grand Theft Auto-serien. Man får skrika om våld och kvinnoförtryck. Om grovt språk och droger. Men även de värsta puritaner kan ju inte blunda för att Rockstars spel inte är annat än ett mästerverk. Om du inte råkar vara som jag som älskar det briljanta storymodet finns det verkligen tusen andra saker att göra när du väl äntrat staden Los Santos. Vill du bara leka loss i en helt öppen värld har du en lekstuga framför dina fötter. Det enda som sätter stopp är din egen fantasi. Själv tycker jag ändå att handlingen och storymodet är det som är helt galet kul i spelet. Att bara ta tiden att lyssna på de tusentals inspelade olika konversationer som finns mellan karaktärerna är guld värt. Röstskådisarna är helt briljanta och skitsnacket med Trevor och Lamar är helt ljuvligt och bringar många asgarv. Styrningen sitter som ett smäck och uppdragen är inte det andra likt. Och det är kanske inte så konstigt att detta nog är ett av mina mest omspelade spel?

Så detta är en startlista för de som aldrig spelat och tycker TV-spel är totalt bortkastad tid. Dessa spel är enligt mig, Majsan vad kattmynta är för katter. Vad grisöron är för jyckar. Vad heroin är för en missbrukare. Alltså prima fläskkotlett. Så sitt nu still medans jag drar bort tejpen! Hmm, vet du om att man ser väldigt överraskad ut utan ögonbryn?

Vilket spel skulle du sätta igång för att övertyga en ickegamer vad han/hon går miste om?

HQ